När började du brodera?
– En dag när jag var uttråkad på mitt helgjobb hittade jag nål, tråd och en bit filt längst ner i väskan. Materialet hade legat kvar sedan jag under en period några år tidigare sytt plyschleksaker åt kompisar. Nu broderade jag en kanin på fri hand och blev helt fast. Sedan fortsatte jag att göra trådskisser, som jag kallade dem, och det var först efter ett tag som jag förstod att det var broderi. Jag snubblade in i broderiets värld. Nu får det mig att känna mig centrerad och hemma, oavsett var jag är.
Smash!
Sydafrikanska Danielle Clough tar till racketen när hon broderar.
23 maj 2018
Hej!
Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information
Vill du läsa hela artikeln?
Prenumerera! Då får du tillgång till alla våra artiklar på hemslojd.se. Väljer du pappersprenumeration ingår digital läsning!
Köp prenumeration här
Du broderar ofta på tennisracket och staket. Hur kommer det sig?
– Jag tycker om att gå på marknader och i secondhandaffärer och hitta konstiga saker. Det är ofta där jag får idéer om ovanliga ytor eller originella ramar. Jag älskar saker som har en historia. Idén att använda tennisracket fick jag när en kompis visade mig hur hjärtan vävts in i just en racket. Det tog jag som en utmaning att prova själv. Jag började med att brodera blommor eftersom sådana kändes lättast att experimentera med och fastnade för tekniken. Att brodera på staket och grindar blev nästa steg eftersom det sker enligt samma princip.
Du är brodös, grafisk designer och fotograf. Hur ser en vanlig dag ut?
– Ingen är den andra lik. Det är viktigt för mig. Det är så jag vill leva. Men en perfekt dag är jag i min ateljé hemma i Kapstaden och broderar. Antingen lyssnar jag på musik, låter mig uppslukas av internet eller tittar på gamla serier. Jag sitter i soffan och jobbar. Det är väldigt oordnat, kitschigt och färgglatt här.
Dina broderier innehåller ofta väldigt många olika färger. Hur ser din relation till färg ut?
– Jag är besatt av färg. Den är en av mina största drivkrafter. Att brodera färgstarka verk är som att sjunka ner i ett lugnt, milt regn. Jag blir uttråkad av att bara använda en nyans, så jag måste byta ofta för att arbetet hela tiden ska vara intressant.
Du måste ägna ganska mycket tid åt att fästa trådar.
– Ja, det gör jag nog, men både att fästa trådar och att trä nålen har blivit som en del av mig. Jag gör det utan att tänka. Efteråt får de fästa trådarna baksidan att se rörig ut. Det älskar jag; att det är kaos bakom alla kontrollerade, genomtänkta stygn.
Du kallar dig Fiancé Knowles. Har ditt alias något med artisten Beyoncé Knowles att göra?
– Jag jobbar även med radio och med visuell konst i musikbranschen, och där använde jag redan tidigare Fiancé Knowles som artistnamn. När mitt Instagramkonto med broderi blev större bestämde jag mig för att använda samma namn där. Det påminner mig om att inte ta mig själv på för stort allvar.
