Alma Winkler är textilkonstnär som precis avslutat sin masterutbildning vid Konstfack i Stockholm. Hon har gjort två textila skulpturer av en mamma och en bäbis, i verklig storlek och tyngd.
– Jag har format stoppvadd runt järn och stenar som mina barn har plockat åt mig. De har rörliga leder och kroppsdelarna är omväxlande mjuka och hårda, precis som en riktig kropp.
Bäbisens hud har hon sytt för hand med pricksöm, av trasor från upprepade trasmattor.
– Det var fantastiskt att veckla upp de nötta gamla textilierna. Jag har fantiserat kring vad de användes till innan de blev mattor. Den slitna blommiga klänningen, den randiga vardagsskjortan, de gulblommiga sommargardinerna och allt annat som berättar en historia om tid, om omsorg och tillvaratagande.
Mammans hud är gjord av remsor av flanell som hon tryckt i randiga mönster med screentryck. Ränderna symboliserar tid, som årsringar på ett träd eller jordskorpans olika lager.
– För mig handlar verket om moderskap och de komplexa och motstridiga känslor som uppstår ur erfarenheten av att ge liv och hålla vid liv. Frigörelsen och separationen, önskan om att bli älskad och att få älska, och sorgen som uppstår däremellan. På utställningen lade jag mamman och barnet på två separata podier, likt två flottar som glider ihop och glider isär, för att symbolisera precis det. Att man i ena stunden vill smälta samman och i nästa stund frigöra sig. Det fortsätter livet ut.
Installationen Take my life kommer att ställas ut igen under Stockholm craft week i oktober. För närmare info håll utkik på Alma Winklers instagramkonto.
