Michael Okmark, 29, opponerar sig.
– Båtbyggare? Nja. När jag jobbat med det här i sextio år kanske jag kan ta den titeln.
Nu har jag byggt en båt.
Michael Okmark – Hårdrockaren och havet
Hej!
Vill du läsa hela artikeln?
Köp prenumeration här
Efter fyra år gick han i fjol ut från båtbyggarlinjen på Litorina folkhögskola i Blekinge, med stipendium för förtjänstfullt arbete i hand. Sen dess står en så gott som färdigbyggd arton fots blekingseka i garaget, en fiske- och bruksbåt från förr, igenkännbar inte minst på sin femkantiga akterspegel.
– Jag har alltid arbetat med händerna, hållit på med alla former av hantverk och handarbeten. Jag syr också. Och spelar elgitarr. Men jag hade aldrig byggt en båt, så jag tänkte att jag kan väl testa det också.
Så det gjorde han. Och blev biten.
Segla kan han emellertid inte. Men »fina linjer lär segla bra«, konstaterar han. Och båten är gjord just med linjerna i åtanke. Michael Okmarks känsla för form har styrt. Detsamma gäller däcket, som han tänker sig i segt ene hämtat från grannbondens mark.
– Det är inte så vanligt att blekingsekor har däck, och jag har aldrig sett ett i ene, säger han, nöjd i rösten.
Men sannolikt blir det mest renoveringsjobb framöver. Få har råd att köpa nybyggda träbåtar.
– Och så är jag alldeles för noggrann. Jag skulle gå bankrutt. Till exempel har jag mätt borden på min båt med bladmått för att få det rätt på en tiondels millimeter. Men millimeterstora glipor är egentligen strunt samma i båtsammanhang. De sväller ändå igen.
Tänker han sälja båten sen?
– Först tänkte jag det. Men när jag nu har lagt ner över tvåtusen timmar på den, ja, då får jag väl ha den i vardagsrummet.