Gör det själv

Kom in i kuddrummet

Vi bad slöjdaren Eva Eriksson att göra en lappkudde. Här berättar hon hur hon gjorde – och hur också du kan göra om du vill sy en egen. Häng med i sömmarna!

Text Eva Eriksson
Foto Anders Qwarnström
30 november 2016

DU BEHÖVER

Material

Ett bottentyg att fästa lapparna på, något större än den slutgiltiga storlek som du vill att kudden ska ha. »Till bottentyg använder jag ofta bitar av gamla jeans. Kolla bara att det går lätt att sy i tyget. Ibland är jeanstyg ›segt‹. Om jag planerar att stoppa fodralet med en innerkudde så småningom, brukar jag ge bottentyget samma storlek som den tänkta innerkudden.«

Vill du läsa hela artikeln?

Just nu får du tillgång till hela vår nya sajt helt gratis. Allt vi behöver är din e-postadress.


Tyger till lappar. »Jag blandar bomull, linne och ylle och väljer gärna begagnade tyger, t ex avlagda kläder.«

Band att dekorera med.

Tyg till framsidans »ram« om du vill ha en sådan. »Jag gör den oftast av enfärgat ylletyg, men annat tyg går förstås också bra.«

Baksidestyg i samma storlek som den tänkta storleken på framsidan – inklusive ram, om du tänker ha en sådan. »Jag använder ofta ylletyg till baksidor. Alternativt tar jag annat tyg av lite grövre och stadigare kvalitet, exempelvis linne.«

Färdig innerkudde i passande storlek alternativt stoppning bestående av tyg-, garn- och trådspill. »Textilspillet använder jag till mindre kuddar med en maxstorlek på runt 25×25 centimeter. Större kuddar blir för stabbiga med tyg- och trådrester som stoppning, tycker jag. Men det är en smaksak.«

Tråd. »Till den här kudden använde jag knyppeltråd 35/2 till alla sömmar. Jag gillar att stygnen syns och tycker att den här tråden fungerar bra. Jag vill dessutom kunna ›dra åt‹ förstygnen så att slutresultatet blir lite vågigt. Då behövs starkt garn. Pärlgarn är en annan favorit. Men oavsett trådsort är det bra att prova att tråden håller – och att det blir stygn som man gillar utseendet på.«

Bivax att vaxa tråden med. »Tråden glider lättare genom tyget om man vaxar den först.«

Redskap

Synål, passande för tråden. »Jag använder gärna en lång nål, så att jag kan sy flera stygn på en gång när jag syr förstygn.«

Knappnålar

Sax

Syring eller fingerborg

Stygn

Förstygn, kan sys ett i taget genom att helt enkelt trä nålen ner och upp genom tyget. Effektivare är dock att sy flera på raken, genom att låta nålen våga sig igenom tyget. Det fungerar bäst om tyget inte är så tjockt.

Kaststygn, kan sys rakt eller snett.

Korsstygn, kan sys både bundet och fritt. »Här har jag sytt på fri hand och följt tygets trådar på ett ungefär. Jag är inte noga med vilket av stygnen som ligger överst.«

»Plusstygn«, sys i två steg. Jag börjar med en rad förstygn, sen syr jag lodräta stygn över förstygnen, så att varje stygn blir ett plus.

Så här gör man

Klipp till bottentyget. Gör det något större än den storlek som du vill att kudden ska ha. Om du vill att framsidan ska få en »ram« av tyg – som på min kudde – kan du ta ett aningen mindre bottentyg. Men å andra sidan: om tyget du valt till »ramen« är tunt, kan det vara bra att ha bottentyg under den, när du lite längre fram syr på den.

Tag fram lapptygerna som du vill använda till din kudde. Jag lägger ofta ut de tänkta tygerna på ett bord för att ser hur olika bitar fungerar tillsammans färg- och mönstermässigt. Däremot komponerar jag inte på detaljnivå.

Sen tar jag första biten, nålar fast den ungefär mitt på bottentyget och syr fast den längs kanterna med förstygn. Sy nära kanten. Om det är tyg som fransar sig mycket, kan det vara bra att först ha sytt kaststygn runt kanterna. Du behöver inte sy vackert. Stygnen täcks av nästa tygbit eller av ett band om du hellre vill det.

Ta tyglapp nummer två. Välj en bit som du tycker passar bredvid den första. Nu kan du göra på två sätt: Det ena alternativet är att du lägger nästa lapp traskant mot traskant med första lappen. Skarven kan du täcka senare, exempelvis genom att sy fast ett band över. Det andra alternativet är att traskanten på den undre lappen täcks av en överlappande tyglapp som har fått kanterna invikta. Sy då fast den övre lappen med förstygn nära kanten och/eller kaststygn. Personligen tycker jag om att stygnen syns, så jag syr ofta med färgglad tråd som ger en i mina ögon fin kontrast.

Om ett tyg är betydligt tjockare än det andra, brukar jag placera det tjockaste underst och vika in kanten på det tunnare tyget som jag placerar över. Sådant kan vara bra att planera innan man sätter igång att sy. Men jag har för det mesta inte bestämt hela kuddens komposition i förväg utan bygger på efter hand.

Jag brukar dessutom dekorera tygbitarna. Ibland gör jag det vartefter, ibland när alla lappar är på plats. Ofta dekorerar jag med stygn. Det kan exempelvis vara med korsstygn eller förstygn i olika kombinationer. En personlig favorit är annars »plus-stygn«. Dessutom brukar jag ofta dekorera med signatur och årtal. Jag har gjort mig ett eget »bomärke« att signera med.

Ofta – men inte alltid – gör jag en ram av tyg ytterst på kuddarnas framstycke. Om ramen är av ylletyg så klipper jag först bort eventuellt bottentyg som sticker utanför.

Ylletyger är ofta så tjocka att bottentyg inte behövs för stadgans skull. Men om ramen är av ett tunnare tyg, exempelvis i bomull, kan det vara bra att ha bottentyget kvar under den.

Tyget som ska vara ram, syr jag fast remsa för remsa genom att lägga det rätsida mot rätsida med framsidan och sen sy ihop längs kanten av avigan med liten sömsmån. Jag syr alltid med förstygn, ner och upp i tyget bara. Därpå viker jag sömsmånerna åt ena hållet, båda åt samma håll och syr en söm med förstygn från rätsidan, som »låser« avigsidornas sömsmåner. Då håller slutresultatet bra.

När framstycket är helt klart är det dags att montera kudden. Då klipper jag till ett baksidestyg i samma storlek som framsidan och lägger kuddens baksida och framsida rätsida mot rätsida. Jag syr ihop kuddfodralet med förstygn, men lämnar en bit öppen på »bottensidan«, för att kunna stoppa in en innerkudde eller annan stoppning. Då och då, med cirka tre centimeters mellanrum, syr jag ett stygn bakåt, för att det ska hålla bättre.

Därpå är det dags att vränga kuddfodralet så att rätsidorna återigen kommer utåt – och stoppa kudden. Till mindre kuddar använder jag ofta textilspill, det vill säga tygremsor, småtrasor, trådar och garnstumpar. Till större passar en innerkudde bättre.

Efteråt syr jag ihop öppningen med kaststygn. Klar!

Fotnot. Nyfiken på mer av Eva Eriksson? Hon har en blogg som heter evahandablogg och kan följas på Instagram under evahanda.se.

30 november 2016

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy