En nyutbildad designer som väljer att specialisera sig på experimentell, skulptural och tidskrävande stickning. Hur tänker Isabelle Hällsjö, 35?
– Ja, en del blev nog överraskade när jag valde att handsticka mitt exjobb på HDK:s designfack. Men stickning är mitt språk, verktyg och uttrycksmedel. Jag har stickat sen jag var fem. Det är enkelt och nära, bara ett par pinnar och en löpande tråd. Och det finns ett värde i att arbetet tar tid – och att det syns. Allt annat går så fort, vi behöver det som förmedlar ro.
Blivande Mästare
Isabelle Hällsjö – Talar med trådar
30 januari 2013
Hej!
Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information
Vill du läsa hela artikeln?
Prenumerera! Då får du tillgång till alla våra artiklar på hemslojd.se. Väljer du pappersprenumeration ingår digital läsning!
Köp prenumeration här
Själv utforskar hon tekniken. Under exjobbet strävade hon efter färdiga tredimensionella former direkt på stickorna, hon ville inte foga ihop olika stycken i efterhand. Målet var att göra plagg till vissångerskan Sofia Karlsson, tänkta till ett
skivomslag. Slutresultatet blev en krage, muff och hårnät, till det yttre hybrider mellan haute couture med doft av förr och något man kan hitta i naturen, som kulliga stråk av renlav. »Smocklikt bubbligt« eller »gallerverk«, är hennes egen snabbeskrivning över
telefon hemifrån Orust, med havet utanför.
– Jag växlade mellan olika tjocklek på stickorna, varierade maskornas storlek och utnyttjade att öglorna i den karaktärsstarka lintråden bar sig själva. För extra stadga stickade jag in tunn koppartråd, jag har ett lager efter farfars elfirma.
Några lärdomar?
Hon funderar.
– Ja. Att om jag bara tycker det är spännande nog kan jag låta processen styra arbetet
och låta tanken gå rakt ut i handen. Det funkar.
30 januari 2013
Från
Hemslöjd 1/2013
