Att sätta upp en väv

Jag har en vän, Kerstin som kan. Hon är min livlina inför vävuppsättningens alla hemligheter. Jag beställde mattvarpsfläta på nätet, varpat och klart, så slapp jag lära mig det också. Det ska bli trasmattor. Tuskaft. Världens mest enkla och geniala metod att skapa tyg av trådar. Valfritt antal trådar lodrätt, valfritt antal trådar vågrätt och så slå ihop. Använt i alla tider och globalt. Kerstin kom på kaffe och vi kom så långt att den lodräta varpen rullades på bommen, det var nog varpbommen. Jag fick hemläxa att solva. Det är petigt och tar tid.

Samtidigt lyssnar jag på Reine Brynolfssons uppläsning av Strändernas svall som Eyvind Johnson skrev 1946. Romanen följer den antika Odysséen i spåren och växlar mellan Odysseus långa väg hem över havet mot Ithaka och hustrun Penelopes och den gamla ammans geniala sätt att fördröja de många friarnas försök att få henne att gifta om sig, eftersom friarna vill erövra makten över öns kungadöme.

Varför kvinnan Penelope själv inte kunde äga styret över ön är en annan historia som fortfarande pågår på många håll i världen.

Men hon värjer sig i många år mot hundratals friare som vill ta Odysseus plats men nu är hon tvingad att komma med ett svar vem hon ska välja. Annars.

Först kräver hon ändå att få väva klart. Göra hela processen av årets ull som ska klippas från fåren, samlas in, rensas, tvättas, kardas och spinnas av de kvinnliga slavarna. Efter det ska Penelope väva – och därpå göra sitt val.

Solva, nickepinnar, varpa, förskedning och solvögon och slagbom, knäbom, bröstbom och tygbom.

Jag tycker om att lyssna på ljudbok när jag har något för händerna och lyssnandet är lika gammalt som vävandet om inte äldre. Och äntligen är min vävstol klar
för vävning. Jag för skytteln fram och tillbaka, trampar med bara fötter, slår bommen, hör orden och mitt hjärta slå, följer Penelopes inslag i längtan och smärta. Berättelsen fortsätter under långa vintern härhemma. Min trasmatteväv växer snabbt och snart måste Penelope och amman komma på hur de ska hejda och sakta in arbetet.

Amman får en idé. Hon tycker sig veta att Penelopes svärfar på en annan ö ligger för döden och en vacker linnesvepning från den skickliga väverskan Penelope är utlovad sedan tidigare. Väven måste påbörjas omedelbart och innan den är klar kan inte friarna neka till fördröjningen. Svärfar är visserligen gammal men ligger kanske inte riktigt för döden men amman insisterar så ylleväven får vänta och amman ger sig ut på en lång resa för att skaffa det finaste lin till en så högt uppsatt man och Penelope sätter upp varp i en annan vävstol under tiden.

När arbetet med svepningen till sist påbörjats så går det lätt att väva. Penelope njuter av att arbeta och skytteln far fram och tillbaka med det glänsande inslaget av lin men det går alldeles för snabbt, allt kan ju bli klart och då är hoppet ute. Då listar amman ut att om väven repas upp på nätterna får Penelope börja om varje dag utan att någon egentligen märker vad som skett.

I Strändernas svall finns en känslighet och iakttagelse för material att det är en fröjd att vara vid vävstolen samtidigt som jag lyssnar. Texten blir märkligt taktil och man ser allt framför sig och känner igen sig på ett mycket påtagligt sätt. Nu är min väv färdig och Penelope slipper gifta om sig när Odysseus stiger iland på Ithaka efter tjugo års irrfärder.

Ann Grill är konstnär, oftast med textil inriktning.