Ledare

Vikten av en syjunta

Text Malin Vessby
Foto Thron Ullberg
27 mars 2023

Jag har aldrig varit med i en syjunta. Det skulle jag gärna vara. Helst en dit jag kan ta med mig högen av nötta sockor som behöver stoppas. Så att det blir av.

Fast jag tänker mig att syjuntor är lite som bokklubbar. Ibland har man läst boken, ibland inte. Det viktigaste är att ses. Och boken – eller handarbetet – blir förevändningen.

Man ska inte underskatta möten.

I synnerhet inte i syföreningar.

I sin forskning menar teologen Cecilia Wejryd att »en grund för
Sveriges engagemang för global rättvisa lades i syföreningarna«. Från och med mitten av 1800-talet (och trots att det till en början var olagligt) samlades kvinnor för att tillverka kläder och tyger som andra kunde tänkas behöva. Med tiden började de också att sälja sina arbeten för att dra ihop pengar till saker av vikt. Toppåret 1980 – drygt hundra år efter det som brukar kallas för det första syföreningsmötet; hos Emelie Petersen og Eckerdt i Värnamotrakten – drog enbart svenska kyrkans syföreningar in 58 miljoner kronor.

Historiskt sett har det gamla ordet junta bland annat betytt sällskaplig sammankomst och politisk sammanslutning. En plats där samtal kunnat föras under radarn. Så var det också för de tidiga symötena. Länge var de ett av få sammanhang utanför hemmet där kvinnor i grupp kunde träffas utan att misstänkliggöras. Rum för frihet.

Ändå har diskussioner bland garnnystan och sytråd ofta betraktats med nedlåtande blick.

Det avspeglas till och med i språket: När oviktigt kacklande och ohämmat skvallrande ska beskrivas, plockas uttrycket »rena rama syjuntan« fram.

Men synen på sömnadsgrupper har också skiftat över tid. Under andra världskrigets iskalla vintrar, till exempel, prisades istället det landstäckande nät av organiserade handarbetskunniga som försåg soldater i Sverige och Finland med livsnödvändiga och värmande ylleplagg. Då lyftes syföreningar och syjuntor fram som en samhällsresurs.

Frågar ni mig, är de det än idag.

För man ska inte underskatta möten.

Det räcker med att gå till forskningen för att förstå det. Det finns vetenskapligt stöd för att återkommande träffar med stöttande vänner förbättrar hälsan både psykiskt och fysiskt.

En vänskaplig syjunta, ett boostande stickkafé, ett kompistätt tälj-community eller träff med själsfränder i en hemslöjdsförening är helt enkelt bra för både kropp
och själ.

Bara en sån sak!

Det här numret heter just Hantverk och hälsa. Det blir gammaldags sårvård, livsviktig tvål och stickning som bro över mörka vatten. Det blir läkare, försäkringskassa och snidad vänskap. Det blir, kort och gott, en hel del vackert.

Håll till godo!

Malin Vessby,
chefredaktör

27 mars 2023

Hemslöjd åsikt

Gör det själv

För dig som älskar att sticka

Vill du få gratis nyheter och inspiration från Hemslöjd?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!