Det finns någon form av offentlig överenskommelse om vilka som är våra klaraste lysande stjärnor. Om jag bad dig namnge skådespelare med stjärnstatus, skulle du sannolikt reptilsnabbt kunna rabbla upp ett par. Om jag bad dig nämna en stjärnkock, konstnär, journalist, musiker – eller slöjdare – likaså. Gissningsvis kan du också inom ditt eget yrkesområde snabbt peka ut någon som omges av Glansen.
Stjärnstoft
Hej!
Vill du läsa hela artikeln?
Köp prenumeration här
Och det är bra att skickliga människor får välförtjänt cred. Men i utkanten av det skarpa sken som riktas mot vissa, kan det ibland bildas skuggor där andra hamnar i mörker och blir lite svåra att se.
Jag talar inte om utövare som gömt sig. De har bara inte levt nära scenerna. Över lag riktas inte spotlights mot slöjdare särskilt ofta.
Om det är något som jag lärt mig under åren med Hemslöjd, så är det att världen är full av ouppmärksammade stjärnor. Både av sanslöst ekvilibristiska utövare och säregna, nydanande banbrytare. Bakom småstadsväggar, långt ut på landet och längst in i storstan läggs maskor upp för tusende gången och skär saxar envetet genom tyg. Ännu går det att verka utan att synas.
Och jag talar inte om utövare som gömt sig. De har bara inte levt nära scenerna. Över lag riktas inte spotlights mot slöjdare särskilt ofta. När Hemslöjd kommer på besök är vi inte sällan den första tidning som ringer på dörren. Och den vi möter har kanske just valt sitt material under en lång tyst promenad i skogen, slipat kniven och sedan jobbat på hemma i verkstaden medan natten sänkt sig och Ekot blivit Sportradion och med tiden Karlavagnen på radion. Långsamt har arbeten förfinats, utvecklats och spetsats till.
Det här numret har temat stjärnor. Ge plats både för ett älskat, globalt mönster och för enastående skickliga slöjdare. Dessutom snuddar vi vid den svindlande stjärnbeströdda natthimmel som allt färre får uppleva i en ljusförorenad värld. Numera är kompakt mörker en sådan bristvara att det i Tyskland, både för stjärnhimlen och naturens skull, anställts en »mörkerombudsman«. Många djur och insekter är nattlevande och behöver svärtan för att klara sig.
Ju mer vi grottat ner oss i temat, desto närmre himlavalvet har vi kommit. Inte minst det här har jag lärt mig: De flesta atomer i våra kroppar har en gång i tiden bildats antingen i en stjärnas inre eller i en supernova. Av jord är vi alltså inte komna. Vi är alla stjärnstoft.
Tack för det här året.
Nästa blir spännande!
Malin Vessby, chefredaktör