»Stickningen aktiverar hjärnan!«

Att brodera fungerar lika bra. Jag läser en mening, upplever och repeterar den medan nålen går upp och ner. Nålen repeterar också! Det är intressant vad man kan aktivera och stimulera med fysisk aktivitet.

Men att jag handarbetar handlar nog också om att jag är uppvuxen bland kvinnor som alltid haft något för händerna. Att inte ha det känns som slöseri med tid. Dessutom blir stickningen som ett synligt bevis på att jag gjort något under dagen. Den text som jag studerat in går ju inte att ta på.

Jag tror faktiskt också att jag blivit lite smartare av att ha stickat och broderat så mycket. Till exempel vet jag numera att jag inte är dålig på matte. Tänk om jag förstått det som barn. Jag var urusel på matte i skolan – och rädd för min lärare. Men den som gör en avancerad stickbeskrivning räknar som bara den och håller flera saker i huvudet samtidigt. Du blir också bra på felsökning. Som när du testar olika utvägar – att byta stickor till exempel – för att se om det kommer vara tricket som leder fram till ett bättre resultat.

När jag ska välja ett nytt projekt utgår jag ofta från form eller färg. Jag kanske har fått syn på en otroligt vacker grön nyans som jag vill ha, som jag bara vill äta! Då måste jag komma på något att göra med just den färgen. Ibland stickar jag också utifrån min låda med restgarner. Så gjorde jag min senaste tröja, några färger såg otroligt fina ut ihop. Den här gången hade jag också varit med om en vacker solnedgång som jag vill återskapa – och så börjar jag klura. Åh, det är roligt med restgarner! De gör att man känner sig lite fri i huvudet, man får följa fantasin lite.

Ibland är tröjorna gjorda med glädje, ibland inte. När jag var riktigt liten hade jag tvångstankar under en period – min pappa var alkoholist så mina tidiga tonår var rätt knepiga. Då stickade jag en halsduk som skulle bli väldigt lång och randig. Tvångstanken gick ut på att jag måste sticka ett helt varv innan jag fick andas. Jag minns hur jag kämpade mig igenom den där halsduken. När den till slut blev klar var det som att jag stickat in alla andetag som inte blivit tagna. Den halsduken var inte rolig att bära.

Numera väljer jag ofta att sticka tröjor med ok. De passar mina smala axlar och sitter snyggt. Dessutom är det roligt att sticka runt, det är lättare att låta tankarna flöda då, och att sticka på avigan är så förfärligt tråkigt. När jag inte stickar för att plugga text, låter jag ofta tankarna löpa fritt medan jag tar maska efter maska. Det är en fantastisk metod för att komma inåt. Ett bra meditationssätt.

Nu är frågan vad jag ska göra härnäst. Kanske något av Alice Starmore, jag har sett att hon har kommit med nya mönster. Snart ska jag ut på turné med Riksteatern och då behöver jag några nya satsningar till alla tråkiga hotellrum. Ja, det är dags nu. «

Pia Johansson är skådespelare. I perioder har hon varit besatt av stickning och broderi, säger hon. Snart reser hon landet runt med Riksteatern och Dödsdansen. Premiär 2 8 / 1 0 i Motala.