Peppar peppar ta i trä

Så gjorde de åtminstone förr. Det kallas träddragning eller smöjning och ansågs länge vara ett sätt att råda bot på rakitis, engelska sjukan. På en del håll i landet hävdades det också att barn födda på vintern skulle halas genom björkar, sommarbarn genom granar samt att pojkar och flickor skulle dras åt olika håll. På vissa orter var det viktigt att lämna kvar ett av barnets klädesplagg i hålet. Men gemensamt var att hålrummet skulle vara trångt, så att barnets kropp kom i kontakt med träet. På så sätt kunde trädet ta emot barnets sjukdom och/eller dela med sig av sin egen livskraft.

Eller, anser vissa forskare av idag, var det hela att se som en symbolisk pånyttfödelse.

Darrande asplöv skulle hjälpa mot feberfrossa

Smöjning – som har med ordet smöja, träda in, att göra – är bara ett exempel på mängder med urgamla idéer om läkande och botande krafter i träd och trä. Andra kunde handla om att gömma hasselkvistar i kyrkan och därmed bli av med feber, eller att »sätta bort« tandvärk genom att peta i den onda tanden med en sticka från ett träd, ofta en tall, och sedan just sätta tillbaka den. Efteråt måste man bara akta sig för att hugga ner »tandvärksträdet« eftersom den som gjorde det löpte risk att drabbas av »all värk som under långliga tider blivit trollbunden vid trädet«.

Den gamla folkliga läkekonsten rymde också rader av recept på salvor och mediciner som kunde tillverkas med hjälp av olika beståndsdelar från träd: Darrande asplöv skulle hjälpa mot feberfrossa, pulvriserad askbark mot binnikemask, och feta och pussiga personer föreslogs rena blodet genom att dricka te av enerötter – för att bara nämna några exempel.

Men även om stora delar av de här kurerna måste betraktas som ren vidskepelse, har en del av dem också tjänat som inspiration och grund för skolmedicinen. Idag har åtskilliga konventionella läkemedel ingredienser från träd eller består av syntetiska preparat som härmar egenskaper hos läkande ämnen som tidigare hämtats från skog och mark.

Till dem hör taxol, ett ämne som kan bromsa tillväxten av vissa slags cancertumörer. När National Institutes of Health i USA på 1960-talet sökte efter växtextrakt med den förmågan, upptäcktes att idegranens bark och barr innehöll verkningsbart stoff. I dag framställs taxol på kemisk väg, men ämnets namn vittnar ännu om dess ursprung: Idegranens latinska namn är Taxus brevifolia.

Eller ta det så kallade kinaträdet i Sydamerika, vars bark innehåller kinin, som redan på 1600-talet användes mot malaria. Också kinin framställs i dag syntetiskt, men eftersom malariamyggan har börjat utveckla resistens tittar en del forskare återigen på barkvarianten och funderar över om det är dags att återgå till den.

Och vem har inte någon gång tagit en magnecyltablett? Den acetylsalicylsyra som ingår i medicinen är en syntetisk variant av ämnet salicin som finns i barken hos vitpil, Salix alba. Att det går att tugga sådan bark för att sänka feber har länge varit känt inom exempelvis samisk tradition.

Men folkliga föreställningar behöver som sagt inte alltid fungera fullt så bra som traditionen hävdar. Ginkoträdet är ett exempel på det. Det är en av världens äldsta träd-arter och lyfts ofta fram som bot mot det mesta – från astma till demenssjukdomar.
– Fast det finns samtidigt en del rätt stora studier som visar att gingko biloba inte har större verkan än placebo. Dessutom kan det öka blödningsbenägenheten om det tas tillsammans med vissa andra läkemedel, påpekar Anna Sandqvist, apotekare som undervisar i naturläkemedel vid Umeå universitet.

Kådan är nämligen antimikrobiell och antiinflammatorisk.

Kopplingen mellan trä och hälsa har inte minst intresserat forskare i ett av våra grannländer. På finländska utbildningsstyrelsens sajt finns till och med en särskild flik kallad »hälsosamma skogsprodukter«. Där står det bland annat att salva av grankåda är ett effektivt medel för skötsel av sår. Kådan – som träden själva använder till just sårläkning och mot svamp- och insektsangrepp – är nämligen antimikrobiell och antiinflammatorisk. Dessutom främjar den hudens tillväxt.

På samma sajt finns också information om det »tandvänliga« sötningsmedlet xylitol, eller björksocker, som i grunden utvinns ur björksav. Numera framställs det ur cellulosa – som ju också är en träprodukt.

Och det finns mer forskning om just trä och tänder. Dit hör studier som en grupp odontologer vid tandläkarhögskolan i Umeå gjort i samarbete med Rolf Gref, docent emeritus vid Institutionen för skoglig genetik vid Sveriges lantbruksuniversitet. De handlar om de tuggpinnar som många i stora delar av Asien och Afrika gnager på istället för att ta till tandborste. Att använda sådana kan låta gammaldags och som tecken på fattigdom, tycker kanske någon. Men det har visat sig att tandborste och tandkräm inte nödvändigtvis är bättre för tandhälsan. Vissa tuggstickor har nämligen bakteriedödande effekt. Till dem hör det träd som brukar kallas »tandborstträd«, Salvadora persica, vars grenar en del människor i Mellanöstern tuggar på och som motverkar munbakterier, berättar Anders Johansson, docent i experimentell parodontologi och redogör vidare för en studie i Ghana.
– Det visade sig att en av växterna som används till tuggpinnar där innehåller ett ämne som neutraliserar ett toxin som orsakar många tandproblem i landet, säger han och lägger till ytterligare resultat, den här gången från tuggpinnar i norra och östra Afrika, som visat sig ha än starkare toxinneutraliserande effekt.
– Så nu jobbar vi med att försöka utvinna det ämnet för att kunna tillverka munskölj eller liknande, säger Anders Johansson, som misstänker att det är trädens eget immunförsvar som ger de här effekterna.
– En ledtråd är att träden som tuggpinnarna kommer från sällan angrips av röta.

Till dem hör det träd som brukar kallas »tandborstträd«, Salvadora persica.

Träd och trä kan vara bra för den mentala hälsan också. De senaste åren har flera tvärvetenskapliga studier publicerats som visar att människor med stressjukdomar påverkas positivt av att vistas i gröna miljöer. Ett par av dem är resultat av projektet Skog och hälsa vid SLU i Umeå som har visat att människor med stressrelaterade sjukdomar återhämtar sig snabbare om de vistats i naturen jämfört med i stadsmiljöer. Försökspersonerna har exempelvis fått sänkt puls, lägre blodtryck och mer lugn och positiv livsinställning.
– Vår teori är att vi människor levt länge i naturen och att våra hjärnor därför tycker att den är vilsam, säger Ann Dolling som är universitetslektor vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU, och en av dem som arbetar i projektet.
– Men egentligen tror jag inte att det handlar om skogen och träden i sig, utan det kan lika gärna gälla annan natur, säger hon.

Skog och slöjdande har också sina likheter. Ann Dolling och hennes forskarkolleger har nämligen undersökt om en inomhusmiljö där de sjuka personerna får något för händerna kan ha samma avstressande effekt som att vara i skogen. Några deltagare slumpades till en källarlokal där de fick möjlighet att tälja i färskt virke, men utan krav på att det skulle »bli något«, medan andra fick traska ut i skog och mark. Och det visade sig att också de täljande försökspersonerna mådde bättre efteråt, även om skogsmiljön gav tydligare resultat. Om effekten av täljandet berodde på att de arbetade just med trä, undersöktes däremot inte.

Likartade upptäckter har professorn i landskapsarkitektur, Patrik Grahn, och hans kolleger gjort vid den rehabiliteringsträdgård som SLU driver i Alnarp. Där har de låtit människor med stressrelaterade sjukdomar vistas i en parkmiljö med häckar och träd. Också de här gångerna mådde försökspersonerna bättre efteråt.

I synnerhet sådana träd som står solitärt och har breda kronor tycks ha en lugnande effekt på oss människor, berättar Patrik Grahn. Teorin är att det har att göra med »minnesliknande preferenser från den tid då vi levde på savannen«, då ett träd kunde betyda skugga, men också erbjuda möjlighet att fly hot och få överblick.
– Och ju äldre träd, desto bättre.

Men träet då, virket. Kan det i sig vara läkande?

Ja, om inte läkande, så i varje fall skyddande. Professorn i landskapsarkitektur, Patrik Grahn, nämner studier som visat att skärbrädor av trä är bättre än de i plast, eftersom träet innehåller antibakteriella ämnen. Forskare som studerat sambandet mellan träbyggnader och hälsa har också visat att eftersom trä absorberar fukt när det är fuktigt utomhus och lagrar fukt när det är torrväder, är risken för att bakterier och virus ska sprida sig lägre i hus av trä än i hus i många andra material.
– Dessutom innehåller obehandlat trä inte en massa kemikalier som till exempel betong, så det bidrar väl också till att vi rent fysiskt mår bättre i träbyggnader, funderar Ann Dolling på SLU.

Samtidigt påpekar hon att vårt välbefinnande i närheten av träd, trä och natur har mycket att göra med att vi får använda alla våra sinnen. Därför fick personerna som var ute i markerna i skog- och hälsastudierna också möjlighet att sitta vid eldar och uppmanades att iaktta och lyssna på naturen.

Så det där med att hålla i en träslev, tälja en smörkniv och dra med handen över ett träbord – det handlar kanske inte bara om att materialet känns skönt mot huden. Välbefinnandet kan också ha fysiologiska orsaker.

Peppar peppar, ta i trä!