»Man behöver något som inte går att snabbspola«

– Det är väldigt tacksamt att brodera barnboksmotiv eftersom många redan har en relation till karaktärerna och en förförståelse för berättelserna, säger Maja Eriksson och bjuder på fika i sitt torparkök med anor från 1800-talet.

På Instagram kallar hon sig den »broderande barnbibliotekarien« och det är precis vad hon är. Till vardags jobbar hon på biblioteket i Tranås och på fritiden broderar hon. Oftast här hemma i Sjötorpet, en röd stuga med lummig trädgård strax utanför Mjölby. De senaste två åren har hon fyllt sitt hem och sociala medier-flöde med sydda bilder ur den rika barnboksskatten.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Pippi Långstrump, Pettson, Findus och Lilla My i stygn har slagit an något hos många. Hennes följarskara har stadigt växt och hon har haft flera utställningar på bibliotek runt om i landet.

– Inspirationen kommer helt klart från jobbet, jag ser ju och läser barnböcker varje dag.

I det digitala flödet är det främst vuxna som tagit emot broderierna med förtjusning.

– Jag hänger ju mycket på Instagram och där finns inte så många barn. Men med utställningarna når jag människor i alla åldrar. Det kan vara en mormor och ett barnbarn som båda får ut något av bilderna, säger Maja.

De yngre utställningsbesökarna gläds åt att se karaktärer de gillar och känner igen medan de äldre imponeras av hantverket och vill veta hur hon sytt.

Mormor och mamma är hennes kreativa inspiratörer. Båda handarbetade och broderade omkring Maja när hon var liten. Men Maja Eriksson framhåller att hon inte lärt sig några speciella tekniker eller stygn.

– Jag bara kör. Det är fritt broderi, så det finns inga regler. Alltså går det inte att göra fel.

Att det blev just motiv ur barnlitteraturen var en tillfällighet. Under en semester i fjällen började Maja brodera mellan åken i backen.

– Jag hade med mig ett vykort på Pettson och Findus som bokmärke till boken jag läste, säger hon och visar en liten broderad tavla av Pettson på sin gård omgiven av äppelträd, hönor och röda huslängor. Stygnen är enkla förstygn som är olika långa och går åt alla möjliga håll. Maja synar bilden och menar att hon nog skulle jobbat lite annorlunda med stygnen idag, men att det är samma teknik hon fortfarande använder.

– När det är gräs på bilden försöker jag göra stygnen »gräsiga«, säger hon med ett skratt.

Det är svårt att förklara exakt hur man gör gräsiga stygn och Maja konstaterar att trots att det bara är samma rörelse hela tiden, upp med nålen och sedan ner igen, så går det att variera sig i det oändliga. Hon vet inte hur många broderier det blivit under de drygt två år som hon hållit på.

– Det har blivit så många sen det där första, ler hon.

De flesta är inte till salu utan Maja sparar dem för kommande utställningar.

– En anledning till att jag inte säljer så mycket är ju att det är någon annans bild i grunden.

Hon har försökt kolla upp vad som gäller upphovsrättsligt men det är svårt att förstå exakt hur reglerna ska tolkas. Därför är hon noga med att alltid skriva ut namnet på upphovspersonen till originalbilden.

– Någon skulle kunna bli arg, men hittills har de illustratörer som sett bilderna blivit glada. Så jag fortsätter tills någon säger ifrån, säger hon.

När hennes broderade bild ur Stina Wirséns bok »Vem är arg?« visades på Tranströmerbiblioteket i Stockholm fick hon en reaktion från upphovspersonen själv.

– Stina Wirsén hade sett utställningen och gjorde ett inlägg på sitt Instagram efteråt. Det var jättestort för mig att hon gillade det jag gör, hon är ju en riktig konstnär.

Det hon får många frågor om är hur lång tid ett broderi tar. Men vanligtvis vet inte Maja hur många timmar hon lägger på en bild. Därför tog hon tid en gång och klockade vartenda stygn när hon sydde vardagsrummet ur boken »Historien om någon«. Det färdiga broderiet är 30 x 40 centimeter och stygnen täcker hela ytan. Det tog 48 timmar och 4 minuter att göra.

– Grejen är ju att det ska ta tid. Det är därför man broderar. Tjusningen ligger i det långsamma, säger Maja och funderar över vad vi lägger vår tid på.

– Jag hade helt klart skrollat mer om jag inte hade broderat. Men broderandet gör också att jag läser mindre på fritiden, säger hon och förklarar att hon upplever att läsning och handarbete ger samma slags avslappning. Som bibliotekarie med uppdrag att främja läsning vet hon att dagens barn – och vuxna – hela tiden är ansatta av telefonens frestande erbjudande om snabb tillfredsställelse.

– Broderandet är långsamt medan tik-tok är snabbt. Det finns till och med en funktion för att snabbspola klippen, som ju redan är jättekorta. Även ljudböcker går att snabba upp så att den som läser, pratar fortare, säger Maja och menar att kontrasten mellan den digitala världens tempo och broderandets saktfärdighet är stor.

– Handarbete är en långsam syssla. Det är nog därför jag fastnat. Man behöver något som inte går att snabbspola.