Samtida smyckekonstnärer talar ofta om sina broscher, armband och halsband som portabla ställningstaganden. Slöjdaren Lina Holm, 27, formulerar något närbesläktat.
Lina Holm – Känner allt som känns
Hej!
Vill du läsa hela artikeln?
Köp prenumeration här
– Jag vill att människor ska få upp ögonen för slöjden, så att de inte går miste om allt det vackra. Och armsmycken kan man ju bära med sig för jämnan.
Hennes tätt broderade armband är mönstrade med blommor, slingor, rutor och små öar av täta knutar. Kläde och vadmal kombineras med loppisfyndade 1970-talstyger. Uttrycket är en blandning av noggrannhet och kaos. Själv beskriver hon det som »fritt broderi inspirerat av folkkonsten«.
– Jag utvecklas genom att hålla på – mycket.
Hon beskriver sin drivkraft som nyfikenhet på nya tekniker, nya material och nya sammanhang. Och när hon pratar om textila material hörs det att hon gillar att utforska dem. Som den vadmal och det kläde som hon använt till rosor på kuddar.
– Det är stadiga och formbara tyger med vacker struktur.
Just att få använda händerna är viktigt, säger hon. Dessutom vill hon befinna sig där, mitt bland alla färger, former och möjligheter. För tillfället gör hon det dels i samarbete med hemslöjden i Uppsala, där hon bland annat är med och driver slöjdcafé, dels i egen regi.
Senaste projektet består av att tillsammans med en formgivare översätta ett broderimönster till tryckt tyg. På sin blogg beskriver hon arbetet med ett påbörjat och tidskrävande broderi så att det låter som om hon är med en vän. Avslutningen är fin:
»Jag ska ligga i, tänka samtidigt, och känna allt som känns.«