Koll på hjärtat

Men hur hjärtsymbolen kom att betyda just hjärta är en lång historia. Alla som har sett ett riktigt människohjärta vet ju att det alls inte ser ut som ett pepparkakshjärta. Det har heller inte alltid varit självklart att känslor som kärlek, vänskap och ömhet har förknippats just med hjärtat. I boken »Hjärtat – en kulturhistorisk resa« berättar Ole Martin Høystad, professor emeritus i kulturstudier, om hur synen på hjärtat i olika kulturer förändrats över tid.
– Utgångspunkten var ett berömt citat av Sigrid Undset, att »människors hjärtan förändras inte alls, aldrig någonsin«. Jag ville undersöka om det är sant, säger Ole Martin Høystad. Min historiska forskning visar att det inte stämmer. Hjärtat har uppfattats olika vid olika tidpunkter. Vikingarna hyllade ett hårt och litet hjärta, för det gav mod när det inte rördes av känslor. Men i den europeiska kulturen, ända sedan ridderlighetens och senare romantikens tid, har det varit ett mål att följa hjärtats röst, från ett varmt och gott hjärta.

…hjärtan passade väldigt bra att göra till exempel i hörn på skrin och kistor.

Den hjärtsymbol som vi känner idag kom inte till förrän på 1300-talet, och det är oklart hur den fick sin form. Det finns en teori om att den har sitt ursprung i den numera utdöda silphionväxten, vars frön liknade dagens hjärtan. De fröna ansågs både ha afrodisiska effekter och sades dessutom fungera som preventivmedel. De första hjärtsymbolerna liknade kottar, och det är först på 1400-talet som de kom att se ut som de gör idag. Då som en del av den kristna ikonografin, när de användes för att illustrera Jesus hjärta. Under 1500-talet blev hjärtat allt vanligare i religiösa målningar, och fick också en skjuts av att den moderna kortleken lanserades.

I slöjd och folkkonst har hjärtat länge varit ett populärt motiv. De första exemplen på hjärtmotiv i nordisk folkkonst kan spåras till 1600-talet. Det berättar Ulla-Karin Warberg, intendent på Nordiska museet.
– Ett av de tidigaste exemplen som vi har är ett hjärta med ett inskrivet kors som finns på ett mangelbräde. Den har skuren datering 1644, och det är betraktat som väldigt tidigt.

Hjärtat var ett vanligt motiv i de friargåvor som utväxlades mellan män och kvinnor inför ett eventuellt giftermål. Men man ska vara försiktig med att tolka de många hjärtana alltför romantiskt, säger Ulla-Karin Warberg.
– Ska vi vara krassa så handlade det nog ofta om att en manlig kontrahent visade sin hantverksskicklighet i slöjd, och kvinnorna i sin tur lämnade över band för att visa att de hade den textila kompetensen. Det var ju nödvändigheter för livets nödtorft som det handlade om. Det är farligt att stå 2025 och prata om kärlek, vi vet inte riktigt hur det såg ut. Det är klart att det kunde finnas kärlek mellan två parter, men det var också så att hjärtan passade väldigt bra att göra till exempel i hörn på skrin och kistor.

Hjärtan finns extra mycket representerade inom träslöjd, där man ofta använde udd- och karvsnitt. Men också inom textilslöjden har de varit vanliga, till exempel i röllakan, berättar Ulla-Karin Warberg.
– Ofta har man satt ihop hjärtan med spetsarna mot varandra så att de blir som ett blomster. Likaså i de fria broderierna – yllebroderierna framför allt, har det varit väldigt mycket hjärtan.

Anna Wengdin, textilkonstnär, hör till dem som inspireras mycket av äldre folkligt broderi. I hennes färgsprakande broderier förekommer många hjärtan; ofta insmugna i ett större mönster.
– Dels är det en fin form som står för bra saker; kärlek, gemenskap, omtanke och godhet. Men det är också mitt sätt att tacka för broderiet. Jag är så glad att jag har hittat det uttryckssättet.

Också träslöjdaren Jögge Sundqvist använder hjärtan. Men med försiktighet: det är lätt att hjärtsymbolen blir banal, säger han. 
– Jag försöker göra spetsarna lite spetsigare och inte bulliga, så de har lite mer energi. Jag kombinerar hjärtat i genomskuren dekor och i relief, och lägger in det i bårder lite försiktigt, så att det blir en del av den större mönstervärld som är min estetik.

Jögge Sundqvist arbetar över huvud taget mycket med symboler, och i hans hjärtan finns ofta spår av forntida figurer som timglas och evighetstecken eller den symbolladdade trikvetran, formad av tre sammanflätade bågar med många betydelser. På så vis är hjärtat aldrig enbart ett hjärta, utan också annat. Allt är en fråga om tolkning.
– Någonstans är det ju i associationen man vill att det ska hända något, man vill förmedla något slags förtröstan. Och där är ju hjärtat en stark symbol. Men man får akta sig – det blir lätt för gulligt.