Välgörenhetsorganisationen Myrorna publicerade nyligen resultatet av en undersökning. De hade tagit reda på vad svenskarna känner inför sina garderobsrensningar, sådana som sker på vårkanten när vintern städas ut. Och svaret blev, enligt pressmeddelandet, att vi efter rensningen känner oss tillfreds (54 procent), duktiga (45 procent) och lättade (43 procent). Klapp på axeln, bra gjort!
Även kommunikationschefen citerades i pressmeddelandet och hävdade bestämt att om det nu ger en sådan positiv kick att rensa »då vill vi uppmana och inspirera ännu fler att göra det!«
Det resonemanget känns nästan ojuste att syna. I synnerhet som utsorterade kläder, i den bästa av världar, både kan få förlängt liv hos en ny ägare och generera pengar vid försäljning som kommer utsatta människor till del. Att välgörenhetsorganisationerna gör viktig skillnad råder det ju inget tvivel om. Vi borde kanske alla röja garderoberna? Igen och igen!
Eller inte?
Idag gör vi svenskar oss av med kläder och textilier så till den grad att enbart Myrorna enligt sin senaste hållbarhetsrapport tog emot 5088 ton (!) under 2023, alltså nästan 14 ton per dag. Det är så mycket att bara en bråkdel kom att förvaltas och tas om hand här i landet. Den största delen exporterades. En hel del brändes också upp (även om det kallas för energiåtervinning).
Och i ärlighetens namn. Det är nog inte alltid människokärlek som driver oss till att gå med svällande kassar till second handbutiker och välgörenhetsorganisationer. Vi har helt enkelt skaffat oss så många plagg att det blivit opraktiskt trångt i skåp och lådor. Och tröttnat på trista felköp och kläder som sitter sådär.
Så vi har skapat oss ett självspelande piano. Vi rensar, skaffar nytt, rensar, skaffar nytt. Och medan välgörenhetsorganisationerna drunknar i textilier (flera nyhetsmedier har rapporterat om det på sistone) passerade Sverige redan i april den sk Overshoot Day, dagen då vi enligt Global Footprint Network använt upp vår andel av planetens resurser.
För i själva verket borde vi så klart leva med våra kläder så länge som det bara går, oavsett om de inte längre känns helt mitt i prick. Och vi borde plocka fram symaskin, måttband och våra mest lösningsinriktade slöjdarmindset, eftersom den som vet hur man gör kan lägga ut ett par byxor som korvar sig om magen och laga den där grenen som plötsligt spruckit upp. Eller liva upp ett plagg som bara känns trist.
Även det kan faktiskt, om nu det är eftersträvansvärt, vara en väg till att både få känna sig tillfreds, duktig och lättad. En slags kärlekshandling rent av.
Och som av en händelse är det just kärlek som det här numret ska handla om. Håll till godo!
Malin Vessby,
chefredaktör
Hemslöjd ägs och ges ut av Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund, den ideella organisation som samlar Sveriges 90 hemslöjdsföreningar.