»När var senaste gången du kände ett behov av fula smörknivar som inte funkar?«
Jag har sparat ett axplock av de spydigheter som det senaste decenniet riktats mot smörkniven i det offentliga samtalet. Just det här citatet är från Vestmanlands Läns
Tidning, från en krönika som 2020 argumenterade för skrotande av skolslöjden.
Samma sak luftades några år tidigare på ledarplats i Expressen. Rubriken löd: »Hur många smörknivar tål Sverige?«
Så länge jag kan minnas har morgonmackans bästa vän varit hackkyckling i kökslådan. Utanför de upplystas skara har den, tjatigt återkommande, fått symbolisera okvalificerat och oviktigt hantverk. Eller slapp och banal slöjd.
Tills nu.
För smörkniven har kommit upp sig i smöret.
Det började med en offentlig avbön för två år sedan. Då tog samma skribent åter till orda som åtta år tidigare dömt ut både smörkniv och skolslöjd i Expressen. Nu hade hon trillat över en bild på en tyglapp, hackigt klippt av ett skolbarn, och hört slöjdläraren berätta att det ofta ser ut så numera. En historia som bekräftades av lärarens kollegor. Allt färre barn kan hantera en sax och klippa rakt. De oerfarna händerna blir fler och fler.
Expressenskribenten hade insett, skrev hon nu, att det faktiskt finns ett hot mot samhället här, om vi till exempel vill ha fingerfärdiga kirurger och tandläkare framöver. Hon skulle aldrig mer raljera över skolslöjden. Rubriken på ledaren löd nu istället: »Förlåt, alla slöjdare, jag hade fel om smörknivarna«.
Också i Dagens Nyheter för någon månad sedan (8/2) blev det tydligt att blicken på smörkniven förändrats. I kulturdelen en söndag, på sju hela sidor inklusive omslag, intervjuades Per Norén, alias Spångossen, den unga slöjdare (känd från Hemslöjd) som slagit igenom med buller och bång med sina poetiskt och ekvilibristiskt skurna krympburkar, slevar – och smörknivar. Hur ingressen började i DN? »En smörkniv kan gå för 100 000 kronor.«
Och visst, det förstår ju jag med: Spångossens knivar kommer aldrig nära ett Bregottpaket. De är lika delar konst och slöjd, en slags berättelse om bondesamhället, björken, kniven och skönheten. Ändå är de smörknivar. Det är så han kallar dem.
Men det tydligaste exemplet på smörknivens klassresa är ändå den senaste Nobelbanketten. Där serverades knäckebröd till förrätten – och för att breda ut tryffelsmöret? En smörkniv i ek, gjord av Van Le, bror till en av kockarna. 1300 stycken hade han snidat och sandpapprat. Nu låg de bredvid den guldkantade servisen.
Visst är det ändå lite spännande?
Apropå nobelbankett och festernas fest, så gissar jag att Hemslöjd går miste om litteraturpriset också i år. Men vi knyter ändå an till Svenska akademien och lånar deras valspråk.
Numrets tema är Snille och smak. Inget beskriver slöjden bättre än det.
Malin Vessby,
chefredaktör
Hemslöjd ägs och ges ut av Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund, den ideella organisation som samlar Sveriges 90 hemslöjdsföreningar.