Matematiken i praktiken

Jacquard

Text Liv Blomberg
Foto Ylva Sundgren
23 mars 2026

»Jag jobbar som jacquardvävare på Almgrens Sidenväveri, grundat 1833. När min föregångare gick i pension visade det sig vara svårt att hitta en ersättare. Det finns inte så många jacquardvävare i Sverige, fyra fem stycken kanske. Så Almgrens startade en lärlingsutbildning för att föra vidare den kunskap som ännu finns.

Jag har gått på Handarbetets Vänner och har en kandidatexamen i textilkonst. För några år sen sökte jag på Hantverksakademins hemsida. Där finns ju yrken som paraplymakare, repslagare, förgyllare, ja allt mellan himmel och jord. Då dök annonsen om lärlingsutbildningen upp och jag kände direkt att det var något för mig! När jag släppt idén om att ständigt förnya mig, kändes det bra att istället specialisera sig.

Nu är jag nästa generations vävare på sidenväveriet. Jag efterträder Sonja Enbuske som vävde här i över tjugo år så ett visst ansvar vilar på mina axlar…

Jacquardmaskinen uppfanns av Joseph-Marie Jacquard i Frankrike i början av 1800-talet och den beskrivs ibland som en tidig form av dator, eftersom man använder hålkort. Varje varptråd kan lyftas individuellt och man kan väva figurativa mönster och rundare former mer fritt.

Jag säger maskin om vävstolarna. De är inte elektriska utan mekaniska. Det känns som det bästa ordet.

Till en början hölls den nya tekniken hemlig. Men Knut August Almgren, grundaren av sidenväveriet, fick nys om uppfinningen och så hamnade en mängd jacquarder här. Man vet inte exakt hur han gjorde, men våra tre vävstolar från 1800-talet smugglades in. Det står Lyon på dem.

Mitt examensarbete som lärling bestod i att inreda en av vävstolarna. Jag satte dit krokar och nålar i jacquardmaskinen, kopplade dit stroppar och satte harnesk till stropparna, solv till harnesken, drog på varpen och solvade.

Karin Kauppi vid en jacquardvävstol.
Karin Kauppi vid en vävstol som hon ska renovera. Varpen har 4800 trådar. Hålkortskedjan har 56 kort och är ett av mönstren som hon gjorde som examensarbete.

Efter det slog jag hålkorten till två mönster och vävde upp prover.

Hålkorten är programmeringen till mönstret. De görs utifrån en patronteckning, som är en mönsterbild på rutat papper. Varje ruta motsvarar ett hål eller ickehål på kortet. Teckningen visar mönstret horisontellt, men hålkortet visar det lodrätt. Man måste kunna tänka åt två håll samtidigt; både upprätt och sidledes.

Hålkortet uppfanns inte av Jacquard själv men blev en del av hans revolutionerande teknik. Tidigare hade man varit två vid vävstolarna, en vävare och en dragsven som lyfte varptrådarna. Hålkorten ersatte dragsvennen. Sedan dess trampar den som väver fram ett hålkort i taget. Det lägger sig bakom en vals uppe i maskinen. Bakom den finns nålarna som läser av kortet. De nålar som möts av ett hål kommer att lyftas och med dem lyfts varptrådarna som är kopplade till just den nålen.

Ett hålkort motsvarar ett inslag i väven – en enda tunn tråd. Så för en mönsterrapport behövs massor med kort – en hålkortskedja. Det mönster jag har i väven just nu har 96 kort. Det låter kanske mycket men det finns ett mönster här med en kedja som består av mer än 2 300 hålkort.

Det blir mycket matematik i det här jobbet. Jag använder ofta papper, penna och miniräknare. När jag ska påbörja en väv behöver jag räkna ut varpens bredd, varptrådarnas antal, hur lång väven ska vara. Jag räknar också snören, solv, harnesk…

I skolan hade jag svårt för matte. Men vävningen i gymnasiet var en slags matematik som jag förstod. Jag kunde liksom ta på den.

Mönstret jag väver nu är en blomranka inspirerad av ett motiv ur museets samling av sidentyger. Det är en skattkammare där man kan dra ut låda efter låda och varje gång hitta något vackert.

I höstas vävde jag 5 meter som räckte till tre sidensjalar. De såldes på en gång, väldigt roligt. En stor del av produktionen här har varit just sidensjalar. På 1800-talet skulle alla ha en sån. 1874 vävdes nästan 99 000 sjalar här.

Nu är min plan att inreda en av de större vävstolarna så att vi kan börja ta emot beställningar. En annan uppgift är att bara vara här. Det är ju ett museum så det ingår att väva inför besökarna. När jag vävde sjalar i höstas stod det ofta människor och tittade på. Ibland viskade de och undrade saker sinsemellan trots att jag stod precis bredvid. Då fick jag säga till:
Ni kan fråga mig. Jag är här.«

Karin Kauppi är ny vävare på K. A. Almgren sidenväveri & museum. Hon väver sidentyger och band på originalvävstolar i den ursprungliga fabriksmiljön.

23 mars 2026

Hemslöjd åsikt

Gör det själv

För dig som älskar att sticka