Trots att han varken stickar, täljer eller broderar, har hjärnforskaren Henrik Jörntell på senare tid blivit ett namn i handarbetskretsar. Han sätter nämligen ord på en kärleksrelation som så många av oss upplevt men så få kunnat förklara: Det innerliga förhållandet mellan handen och hjärnan.
A match made in heaven.
Så säger han inte, i och för sig. Jörntell talar snarare om stickning, täljning och broderi som »högdimensionella processer«. Det, påpekar han, är nämligen vad som drar igång bakom skallbenet när vi använder handflator, fingrar och tassar på komplexa och mångfasetterade vis. Och hjärnan älskar det.
Granska dina nävar nästa gång du hyvlar, stickar, skär och drejar. Plötsligt blir det uppenbart hur de spänner sig, mjuknar, trycker, böjer, drar och känner av. En handledsvinkel här, ett lätt lyft finger där. En bestämd liten knyck in mot kroppen just i rättan tid. Jörntell talar om minst 10 000 olika sätt som handen kan brukas på. Därmed är näven också den av samtliga kroppsdelar som kan förse hjärnan med allra mest information. Och precis det är vad den längtar efter – hurra, mer material att bearbeta!
Hjärnan vill bli tagen i anspråk. Så när du med snabba fingrar plockar in nya slarvor mellan varptrådarna i vävstolen eller med ett nyskärpt bildhuggarjärn skär fram en blomma i ett mjukt stycke lind, då uppstår nya kopplingar, förgreningar och nätverk i hjärnan. Den utmanas och utvecklas. »Då trivs den«, säger Jörntell. »Handarbete är faktiskt bland det bästa hjärnan vet«.
Kanske borde folkhälsoinriktade myndigheter och peppigt sportbyxeklädda influerare inte enbart fokusera på att få oss upp ur soffan för ett varv till i elljusspåret, utan också ta ställning för en stund i stickningsfåtöljen, snickarboden, keramikverkstaden eller smedjan?
Eftersatt hjärnhälsa, säger Jörntell, ökar faktiskt risken för demens, depression och mentala sjukdomar – det psykiska lidande som flera myndigheter slår fast har ökat i Sverige under 2000-talet.
Kanske hittar vi i hjärnforskningen också ytterligare argument att använda i mötet med de opinionsbildare som om och om igen svingar nedlåtande mot skolslöjden.
För i slöjdsalen bygger våra barn inte enbart pallar, lådor, självkänsla och egenmakt – de bygger hjärnor också. Det här numret kallar vi »Istället för att skrolla«. Ja, ett par sidor fram bjuder Jörntell även på argument för varför det – ur hjärnans synvinkel – är bättre att plocka upp stickningen än mobilen.
Malin Vessby,
chefredaktör
