Varför ville du det?
– Det var en reaktion på hur material används och tas hand om på en institu-
tion som Konstfack. När det finns mycket resurser på en plats är det lätt att det slösas. Dessutom ville jag lära mig om mitt material, på djupet. Vad är det för slags lera som jag jobbar med? Hur är den uppbyggd?
Hur gick du till väga?
– Jag valde ut en grov, nästan svart stengodslera som ofta används för att
skulptera i, en röd lergodslera och en vitgrå stengodslera. Allt material är spill och rester från andra studentersprocesser. Lerorna krossade jag mot golvet till små bitar, sen blandade jag dem till en bra konsistens i en stor degblandare och körde leran flera gånger genom en lerkvarn.
– Jag har gjort egna verktyg tidigare men nu ville jag göra penslar. Tillverkningen av leran och askglasyrerna var hårt arbete. Men att hitta materialen till penslarna var spännande och rofyllt. Man kan hitta otroliga ting om man höjer blicken och verkligen ser sig omkring. Jag använde grenar och barr från min mors trädgård på Gotland, vass från sjökanten ute på Björnö, gräs och rötter från skogsdungen utanför skolan. Materialet finns där, det gäller bara att se det och ta vara på det.
Vad innebär det att blanda egen lera?
– När jag återvinner min lera har jag väldigt lite koll på vad den kommer få för egenskaper. Jag älskar den ovissheten. Det blir som att gå in i ett nytt samtal med leran varje gång. För även om jag kan tekniken att forma leran på drejskivan så kommer den inte alltid svara likadant som senast vi möttes. Jag måste anpassa min process för att vi ska kunna samarbeta. Det håller mig på tårna och gör att jag fortsätter utvecklas. Det blir en dialog som jag hoppas aldrig tar slut.
