Visa mig dina stickor och jag ska säga dig vem du är

Men tro nu inte att den skenbara enkelheten betyder att stickor är jättebilliga. För precis som med allt annat, är stickning förstås en materialsport. Du kan köpa stickor
i nästan vilket material som helst: plast, trä, bambu, aluminium, mässing, kolfiber – och dyrast just nu, kirurgiskt stål.

Vill du väcka uppmärksamhet ska du dock sätta dig på ett stickcafé med ett par gamla jumperstickor. Du kommer att bli betraktad som en fornlämning. Jumperstickor är de raka stickor med knoppar i ändarna som många säkert tänker på som »vanliga stickor«.

Då och då dyker nyblivna stickare upp som fått ärva sin mormors gamla jumperstickor. Det kan förvisso vara ett sätt att minnas och hedra mormor. Men (förlåt, mormor) de är inte särskilt bekväma att sticka med. Ibland lite krokiga av flitig användning, ofta ganska tunga att använda – särskilt när du efter ett tag måste bära upp tyngden av stickningen på stickorna.

Så praktiskt, så enkelt, så bekvämt!

Och – det här kommer att låta lite könsdiskriminerande – vilken man som ska borra hål i en vägg tar fram sin farfars gamla svängborr och tänker: »Den här duger åt mig.« Nej, han kommer att ila till närmaste järnhandel och köpa en top-of-the-line-borrmaskin, bekvämt sladdlös med borrstål hårda nog att klara även riktigt gammal betong. Att varje hål sedan kostar i snitt 1500 kronor att borra är inget hinder.

Så om stickning är en hobby som du kommer att ägna flera timmar åt varje dag ska du unna dig ordentliga verktyg. Prova dig fram tills du hittar stickor som du trivs med. Börja gärna med rundstickor.

Att upptäcka att man kan sticka allt med rundstickor revolutionerade mitt eget stickande. Så praktiskt, så enkelt, så bekvämt! Varför hade ingen sagt något? Det här var i början av 2000-talet när stickbloggarna var nya och kunskap överfördes med internets hastighet från stickare till stickare.

Nu för tiden använder nästan alla rundstickor även när de stickar fram och tillbaka. Det finns bara fördelar:

Du råkar inte peta till den som sitter bredvid, om det är trångt på bussen, med dina långa jumperstickor.

Du slipper hacket som brukar bli i skarven där du byter från en strumpsticka till en annan.

Du tappar inte rundstickan så lätt. (Att behöva krypa runt på bussgolvet och försöka hitta den sticka som halkat ur är en onödig form av förnedring.)

Om du nu minns de hårda plastkablar med grålackerade tippar som fanns på 1980-talet – så glöm dem. Dagens rundstickor är högst avlägsna släktingar. Nu är rundstickor strömlinjeformade skönheter med smidigt mjuka kablar som inte får veck av att ligga hoprullade i ett fodral.

En del stickar med metoden Magic Loop och använder en lång rundsticka även till små projekt som sockor och vantar – eller till att göra båda sockorna på en gång. Det är superenkelt att lära sig men krångligt att förklara i text, som stickteknik ofta är.

Andra stickar med två kortare rundstickor. Antalet maskor fördelas jämnt på de två stickorna och sedan stickas ena sidan med ena stickan och andra sidan med andra stickan.

Men rundstickor finns i olika längd, så ofta använder man en som passar till stickningens omkrets.

Också olika garnfibrer kan göra att du behöver byta stickor. Känns det trögt eller halkigt kan det hjälpa att prova stickor i ett annat material. Vilket du föredrar kan ändra sig i takt med din utveckling som stickare.

Nybörjare stickar ofta hårdare och kan behöva stickor av metall så att maskorna glider lättare. Den som slappnar av och stickar lösare kanske föredrar trästickor, eftersom de ger lite motstånd så att maskorna inte glider av för lätt.

Olika material har också olika nackdelar. Tunna trästickor kan gå av och det kan gå flisor (ha gärna en liten fil i väskan), tippar och plastkablar kan släppa från varandra, och vassa stålstickor kan faktiskt nöta hål på fingertoppen.

Hur många stickor behöver man då?

Det finns inte utrymme att gå till botten med den frågan här. Den är också av en mer filosofisk art. För hur många stickor man än har, så hittar man aldrig just den storlek som man behöver för att lägga upp till sitt nya projekt – som kommer vara mycket roligare att sticka än alla de andra redan påbörjade som ligger och väntar i gömmorna.­