Virknålen

Virkning är en vacker konst. Tänk på alla möjligheter. Och det kostar inte så mycket. Man kan använda olika material, rester av tyg och garn. I vissa tider i hemlandet, när vi köpte en säck havre eller ris, tvättade jag säckarna och repade upp dem och virkade blommor av trådarna. Sedan satte jag ihop blommorna en efter en till en gardin. När vänner kom på besök sa de, »Vilken vacker gardin! Var har ni köpt den?« Jag sa ingenting.

Jag gillar virkning så jag utnyttjar varje minut. När jag sitter på tunnelbanan på väg till mitt arbete virkar jag. Jag har provat olika nålar. Jag har försökt använda tjocka nålar också men det är svårt. När jag virkar med den här tunna i stainless steel, rostfritt stål, då blir det lättare. Den är den bästa! Garnet glider. Det går fort. En tjock nål känns som en spade i min hand. Det är inte bra. Det blir hårt för fingret och jag känner att garnet fastnar. Det ska vara stainless steel och en tunn nål, då är det lättare.

Virkning behöver bevaras till kommande generationer. Nuförtiden vill alla människor att maskiner ska jobba åt dem. Kort tid, mycket vinst, mycket produktion. Men handarbete har också ett värde. Det handlar inte bara om vinst, det är konst också! Man kan tillverka det som man behöver men också få en bit konst att ha på sig.

Min familj kommer från Jaffa men jag är född och uppvuxen i Jordanien. När jag gick i grundskolan på 1960-talet var det modernt att virka vita spetskragar till skoluniformen. Alla gamla människor i hemlandet brukade sitta vid eldstaden och sticka och virka. Tröjor, sjalar, ponchos. På färdiga kläder virkade de volanger runt nederkanterna och ärmarna. Kläderna förvandlades! Idag gör människor inte så. Över hela Skandinavien ser du folk som har samma tröja. Men om du virkar dina kläder så blir du unik.