Vad är en verkstad?
Frågar man inredningsarkitekten och möbelprofessorn Andreas Nobel, som tillsammans med glaskonstnären Evelina Dovsten nyligen kom ut med den läsvärda boken Den moderna sfinxen (en filosofisk brevväxling om hantverket och konstens roll idag), så är verkstaden en plats där varje möbel och verktyg uppmuntrar till aktivitet och teamwork: »En hyvelbänk behöver sin snickare för att bli komplett.« Nobel jämför med klassrum och seminarielokaler som i hans ögon snarare »passiviserar, torkar ut och dödar viljan«.
Trots att verkstäder kan befolkas av en enda person är de alltså, menar han, ett slags rum för samvaro. Det som samspelar är människan, redskapen och de olika materialen, som inte sällan vrenskas och har en egen vilja.
Jag känner igen det från åratal i keramikverkstäder. Hur inget går att göra om inte leran är med på noterna; om den är för slapp, för stum, kanske ännu inte blivit korvskinnstorr eller läderhård. Hur skapandet bygger på att lyssna in material och inte enbart jobba på sina egna premisser. »I verkstaden blir den med ledarambitioner snabbt satt på plats«, som Nobel uttrycker det. Lyhördheten drillas. Sinnena skärps. Är leran äntligen redo nu?
Men det som händer i snickarbodar, syrum, keramikverkstäder, garverier och smedjor har verkligen inte enbart med handfast produktion att göra. Lika mycket produceras tankar. Även det som kan bli till, kanske kommer bli till eller skulle kunna bli till är alltid påtagligt närvarande. Verkstäder är rum för visioner. Eller som den amerikanske arkitekten Buckminster Fuller lär ha sagt, också han citerad i Den moderna sfinxen: »Om du vill lära människor nya sätt att tänka på, bry dig då inte om att undervisa dem. Ge dem istället ett verktyg, eftersom användandet av det kommer leda till nya sätt att tänka«. Ja, hur många gånger har inte slöjdare som vi intervjuat till Hemslöjd konstaterat att det fysiska arbetet med ull, trä, järn och lera är tätt kopplat till insikter och »aktivitet« också på insidan. Det bekräftas också i det här numret, exempelvis när slöjdaren Anders Lindberg ett par sidor fram berättar om hur han täljt med nymuckade interner och sett, i lyckliga ögon, hur slöjden fyllt på sargade självförtroenden. Och Lindberg är bestämd: »det borde man använda den till mer«.
Välkommen till ett nytt nummer av Hemslöjd. Som vanligt har vi kikat in i en och annan verkstad.
Håll till godo!
Malin Vessby,
chefredaktör
Hemslöjd ges ut av Hemslöjden, den ideella organisation som samlar Sveriges 90 hemslöjdsföreningar.
