Väva med nål

Vävsömmen är ett medeltida broderi som åter prunkar på Öland och i Småland. Att sy de raka stygnen med ullgarn på handvävt linne har blivit en veritabel fluga sedan hemslöjden i Kalmar gjort sitt för attväcka tekniken till liv igen. »Det här är hemslöjd i sin prydno«, säger Agneta Gefors som lyft fram de gamla geometriska formerna i ljuset.

Text Celia B. Dackenberg
14 augusti 2013

De öländska slitryorna är med rätta berömda, men den fattigare kusinen, vävsömmen, har länge fört en undanskymd tillvaro. Ändå är vävsömstextilierna en färgstark och praktfull mönsterskatt. Nu har den väckts till liv igen. Historien bakom de här broderierna är spännande, och det är lätt hänt att man börjar tänka på Carl Jonas Love Almqvist när man kommer i kontakt med dem. »Att vara fattig, det betyder att vara hänvisad på sig själv«, säger han i sin essä om den svenska fattigdomens betydelse. Och med vävsömmen har kvinnorna på Öland litat till sig själva och sin egen förmåga och låtit lusten till det vackra övervinna knapphet och sparsamhet.

Hej!

Din gratisprenumeration har löpt ut.
För att fortsätta läsa behöver du vara betalande prenumerant.
Har du redan en prenumeration på Hemslöjd?
Logga in eller skapa ditt digitala konto nedan.
Logga in
Eller köp en prenumeration nedan:
Köp prenumeration

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Endast betalande prenumeranter kan läsa allt på Hemslöjd.se
Läs mer om hur detta fungerar här.
Logga in, skapa konto eller köp din prenumeration nedan...
Logga in



Köp prenumeration
Agneta Gefors, hemslöjdskonsulent i Kalmar, och brodösen Rita Sehlstedt med några av de återupplivade vävsömsmönster som tagits fram i länet. Denröda kudden »Hjärta–Hjärta« är komponerad av Raine Navin och Gunilla Skyttla. Vävsömmen broderas på en botten i panama, med förstygn i olika längder som sys i inslagsriktningen. Broderiet liknar det vävda krabbasnåret. Foto: Roger Carlsson.

Vävsömmen har broderats ända sedan medeltiden. Som ordet säger kunde mönstren se ut att vara vävda, men ansågs enklare än vävda textilier. Då kunde en beställare ibland välja vävsömsarbeten som ett billigare alternativ till dyra, mönstrade vävnader. Men varför skulle ett broderi vara mindre värt än en vävnad, kan man undra. Sannolikt beror det främst på vävstolen. Den var stor, dyr och tog plats, och, inte minst, krävde den att man hade råd att ta sig den tid som behövdes för att sitta vid och väva. Ett broderi, däremot, är lätt att ta med sig, till och med ut till arbetet på åker och äng. Det kunde utföras under lediga småstunder och ge en liten inkomst vid sidan av den från jordbruk och fiske. Broderiet är också en mer direkt teknik medan mönstervävningen kräver stora tekniska kunskaper. Materialtillgången är en annan faktor. När en rya vävts färdig kunde den sista biten varp kanske räcka till botten för ett broderi. Bindningen, panama, passade lika bra för båda. Panama är en tuskaftsvariant där varje varptråd och varje inslag består av två trådar som korsar varandra. Stygnen sys sedan i inslagsriktningen med olika långa förstygn.

Foto: Stefan Sehlstedt.

För hundra år sedan visades en utställning kring vävsöm i Borgholm på Öland. Det var en Emma Johansson från Nedre Ålebäck som köpt dynor från mitten av artonhundratalet och skänkt dem till Nordiska museet. Nu lånades de tillbaka för att visas på hemslöjdsutställningen, som dokumenterades i fotografier. Med en jubileumsutställning i tankarna plockade Agneta Gefors, hemslöjdskonsulent i Kalmar, fram de gamla bilderna. Och visst blev det en utställning nu också. Våren 2013 visades den på Kalmar läns museum.

Agneta Gefors berättar om glädjen i att kunna återuppväcka något som är så väldigt småländskt och öländskt.
– Det är inte unikt, men vävsömmen är ändå väldigt typisk för den här landsänden, säger hon.
– Att få arbeta med de här materialen – handvävt linne och ullgarner av högsta kvalitet, det är något oerhört! Vi har haft ett väldigt fint samarbete med Wålstedts kring garnerna. Nästan alla färgerna finns i Ullmaprojektet, gobelänggarn och ryagarn och som ursprungligen togs fram till ett ryaprojekt som drevs av hemslöjdskonsulenterna. Men några nya har vi tagit fram.

När man inte hade råd att klä sina stolsitsar målade man dem för att ge intryck av skinn. Vävsömmen är också ett utslag av lusten att göra något vackert med begränsade medel. Ofta användes den sista, överblivna biten av varpen från en rya till botten för ett broderi. Foto: Agneta Gefors.

En avgörande förutsättning för att vävsömsprojektet skulle gå i lås var att hitta någon som kunde rekonstruera mönstren och sy broderierna. Agneta hade glädjen att lyckas engagera Rita Sehlstedt.
– Det har varit enormt roligt att få vara med om det här! Det började med att Agneta skickade mig en bild av en gammal kudde från Kalmar läns museum, och jag fastnade direkt, säger Rita.
– Att ta fram mönster är något jag aldrig gjort förut, och jag har fått lära mig så mycket. Det textila är mitt stora intresse. Det började redan när jag gick i skolan i Nattavaara utanför Gällivare och min slöjdfröken hjälpte mig så mycket att jag kunde fortsätta hemma. Jag sydde, virkade och broderade. Sen gick jag några kurser hos hemslöjden i Luleå och när jag flyttade ner till Oskarshamn var det självklart att jag skulle bli medlem i hemslöjdsföreningen där.

– Det har varit ett helt fantastiskt samarbete, säger Agneta, Rita är så otroligt skicklig, både på att analysera mönster och brodera. Och hon har varit så uthållig!

Agnetas entusiasm går inte att ta fel på, och det är tydligt att arbetet med vävsömmen varit en av de verkliga höjdpunkterna i hennes konsulentvardag. Eller, som hon sammanfattar:
– Det här är hemslöjd i sin prydno!

Nu blev det inte bara en osannolikt välbesökt utställning av det hela, utan också en rad kurser och workshops som fick dubbleras när alla broderisugna ölänningar och smålänningar ville anmäla sig. För dem och för alla andra har Kalmar Hemslöjd tagit fram flera materialsatser. På kalmarhemslojd.se kan du se allihop och beställa en egen härlig påse. Och fastän både tekniken och mönstren har flera hundra år på nacken passar vävsömmen utmärkt på 2000-talet. Ett lagom stort arbete att njuta av när man har en stund över, med stygn som skrider i sidled och lockar till meditation. Nästan som att lösa korsord. Och när kudden väl är klar blir den en stolthet i soffhörnet, med ett på en gång urgammalt och förvånansvärt modernt uttryck att glädjas åt.

Både mönstren och tekniken går förstås att utveckla och anpassa ytterligare för vår tid. Rita har inte kunnat släppa de gamla förlagorna, och i våras lämnade hon in en nysydd kudde i ett egenkomponerat mönster till tävlingen Fåret på spåret i Uppsala. Sedan ett par månader har hon gått och blivit Östhammarsbo, och självklart medlem i hemslöjdsföreningen i sitt nya hemlän, som också arrangerade tävlingen. Och ingen tror väl något annat, men ändå: det är klart att hon vann.

Vävsöm på kuddar, nåldynor, handledsvärmare och stolsdynor. Foto: Stefan Sehlstedt.
14 augusti 2013

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy