Värken av hantverk

Konstbrodösen Shamiran Adamsdotter försökte i det längsta ignorera signalerna hon fick. Känningarna i nacken kunde ju lika gärna bero på att det var kallt och blåsigt ute.
– Men sedan vaknade jag en morgon med världens nackspärr och kunde inte jobba på fem veckor – att sitta och brodera gjorde det bara värre, säger hon.

Shamiran är precis klar med en tvåårig animationsutbildning. Hennes examensarbete var en broderad animation och det behövs 15 bilder till en sekunds film.

Nackspärren fick Shamiran att inse att hennes kropp är för svag för att orka med den belastning det innebär att sitta böjd över ett broderi under tidspress. Hon måste börja styrketräna, trots att det är tråkigt.
– Jag vill ju bara stygna! Men kroppen gav mig en örfil, kan man säga. Att få så där ont gjorde mig livrädd. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte kunde brodera. Men det gjorde mig också rädd för att börja jobba igen.

Så nu går hon och simmar och försöker även att få in lite styrketräning i sin vardag.
– Jag försöker göra träningen till en lek, som att stå på händerna.

Shamiran sätter också en timer på 25 minuter för att bli bättre på att pausa.

Och då gäller det att inte skrolla på telefonen i stället. Även händerna måste få vila.

Men det behövs också bättre verktyg och hjälpmedel, påpekar hon. Till exempel en ergonomisk broderiram som går att vinkla och höja och sänka precis som skrivbord för att göra det lättare att stå upp och jobba.

– Nu spänner jag fast ramen i ett höj- och sänkbart bord, men det vore bra om det gick att vinkla också för nackens skull.

När Shamiran började brodera var det mest händerna som gjorde ont.

Men med tid och övning lär man sig att slappna av. Och allt blir bättre om man är avslappnad – även stygnen blir bättre, säger hon.

Att det är nybörjare som har mest problem känner Frej Lonnfors igen. Han är lärare i träslöjd på slöjdskolan Sätergläntan i Dalarna.
– Träslöjd är egentligen bra för kroppen om man lägger upp det på ett smidigt sätt och inte hamnar i för monotona processer, förklarar han.

Men det är vanligt att nya studenter överanstränger sig och sedan inte kan jobba under en period.
– När du är ovan är det lätt att du kniphåller i något. Det handlar om att lära känna sig själv och hur du ska hålla dina verktyg. Om du är rädd för den vassa yxan står du gärna för långt ifrån när du täljer. Och att hålla en tung yxa i handen många timmar i sträck gör både muskler och leder stela.

Han har själv opererats för karpaltunnelsyndrom, som beror på att kanalen i handloven blir för trång så att nerver och senor till fingrarnas muskler kommer i kläm. Det är ett ganska vanligt och inte särskilt allvarligt problem som kan orsakas av upprepade rörelser med handen. Frej blev bra efter operationen.
– Jag märker också en enorm skillnad om kroppen är varm när jag börjar slöjda.

Så nu värmer han upp på en träningscykel – och när arbetsdagen är slut stretchar han för att inte bli lika stel som han var tidigare.
– Förr fanns det tjuriga gubbar som körde på viljan. Det hörde nästan till att man hade ont någonstans så det var inget man gnällde om, säger han.

Kanske var – och är – det också lite macho att stå ut med smärta. Det är fortfarande fler kvinnor än män som kommer till naprapaten och akupunktören Anna Hanfot för att få hjälp med värk i muskler och leder. Så är det generellt och inte bara hos Anna – även om hon hör till dem som har hjälpt extra många stickare, som rekommenderat varandra att gå till henne.
– Att kvinnor har mer ont kan också bero på hormoner eller på att de dubbelarbetar mer än män. För att generalisera är män bättre på att lägga sig på soffan och vila i stället för att ta fram dammsugaren, säger hon.
– Men i stället för att som kvinna irritera sig på det – lägg dig bredvid honom på soffan och låt dammråttorna vara. If you can’t beat them, join them!

Kvinnor har också en större tendens att prioritera bort sin egen träning. Det är viktigare med barnens. Och blir det en stund över är det många gånger mer lockande att sätta sig och handarbeta än att ta fram hantlar och gummiband, menar hon. Men träning hjälper mer än bara vila. Hur präktigt och tråkigt det än låter.
– Man måste inte tycka att det är roligt, det är bara göra. Att hålla sig stark och smidig är en investering för livet om du vill kunna fortsätta att sticka, virka, brodera eller tälja, säger Anna Hanfot.

Och allt går att träna, även händerna kan bli starkare.
– Använd små krambollar och gummiband. Rör fingrarna i olika riktningar och gör armhävningar på fingertopparna, tipsar hon.

Det allra bästa är nämligen att helt försöka undvika att få ont. För har du, till exempel fått ryggskott en gång är det 50 procent större risk att du får det igen.
– Du har väckt den björn som sover. Kroppens muskelminne är både fantastiskt och för djävligt!

Men varför börjar det göra ont när slöjdandet i övrigt får en att må så bra?
– När du använder en muskel intensivt och spänner den drar den ihop sig. Om muskeln fastnar i förkortat läge stryper muskelfibrerna kapillärerna – de små blodkärlen som förser musklerna med syre. Då bildas mjölksyra som är surt. Detta triggar smärtcensorer i musklerna som i sin tur skickar signaler om smärta till hjärnan. Och när hjärnan uppfattar smärta drar den ironiskt nog ihop muskeln ännu mer – och då har du skapat en ond cirkel, förklarar hon.

Så varför slutar man inte när det börjar göra ont?
– Hoppet är det sista som dör och det kan ju gå över av sig själv. Och så vill vi kanske bli klara med något projekt.

Själv stickar jag. Ett stående skämt är att vi stickare alltid svarar »jag måste bara göra klart det här varvet« innan vi avbryter det vi håller på med. I stället borde vi göra tvärtom.

Sluta mitt i varvet, ställa oss upp och röra på oss!

Och om vi får ont så ska vi komma ihåg att det trots allt inte behöver vara ivrigt slöjdande och handarbetande som är boven i dramat. Mycket annat som ingår i vår vardag bidrar också. Som pillandet med mobilen. Även den gör att vi sitter med böjd nacke och utför finmotoriska rörelser som frestar på hand, handled och underarm.­