»Jag har levt med allvarlig psykisk ohälsa nästan hela livet. När jag växte upp hörde jag aldrig talas om någon vuxen som mått som jag men som det gått bra för. Jag förknippade det bara med samhällets mest utsatta. Därför lärde jag mig att gömma mitt mående.
De senaste åren har jag fått en allt större plattform genom mitt skapande. Utifrån kan man tycka att jag har allt: bokkontrakt, egen garnbutik, min formgivning i stora modetidningar… Men även om andra tycker att jag är kreativ, duktig och framgångsrik tycker jag innerst inne att jag är en regelrätt dålig människa.
I våras började jag skriva ned alla onda tankar jag tänkte om mig själv. Ganska snart började jag omvandla dem till diagram och virka dem. Jag har virkat i 22 år och jag är extremt bra på det. Jag gjorde halvstolpar med tunt ullgarn tillsammans med silkmohair och använde en tunn virknål, 2,5, för att det skulle bli stadigt.
Tänker vi en tanke tillräckligt många gånger slutar vi märka den. Den bara finns där. Att göra den här kappan gjorde det väldigt påtagligt för mig att jag levt med de här tankarna så länge. De är som vatten som sakta urholkar en sten.
Många vill tro att den här processen varit terapeutisk för mig men det har den inte. Men responsen jag fick var desto mer själavårdande. För det här är något jag gömt hela livet. Jag tänkte att om folk visste skulle de lämna mig. Men så blev det inte – tvärtom.
Att ha den på sig är speciellt. Den är tung – även fysiskt! Men jag har inga problem med att gå runt i den. Jag har förstått att den här kappan betyder mycket för många fler än mig och då känns det viktigt att faktiskt bära den. Det ligger för mycket arbete och känslor i det här projektet för att den ska ligga och samla damm.«
Se mer av Moa Blomqvists stickning och virkning på Instagram: @honsedesign.
