Vad värmer bäst?

Mats Johansson, produktutvecklare och lärare på Textilhögskolan i Borås, tycker att frågan är felformulerad:
– Att klä sig varmt handlar mer om stillastående luft än om vilka material du har på dig. För i praktiken är det luften som värms upp av kroppen som värmer dig. Ju längre luften får stanna runt kroppen eller huvudet desto varmare känner du dig.

Snart visar det sig också att det faktiskt inte är kylan som är min värsta fiende – det är vinden. När det är alldeles vindstilla klarar sig vem som helst med en tjock, fluffig ullkofta. Luften stannar kring kroppen och man fryser inte. Men när det blåser ordentligt förvandlas den tjocka koftan till något av en nätbrynja: Varmluften pressas bort av vinden och kroppen måste jobba tredubbelt för att skapa ett värmande luftlager. Om man inte springer sig varm, börjar man frysa.

Ull har krusiga fibrer som innehåller mycket luft. Det är därför en ulltröja värmer så effektivt. Det är hemligheten varför ett par Lovikkavantar värmer när de är blöta.

Samtidigt gäller det att inte börja svettas. För det är inte bara kyla och vind utan också fukt som styr hur varm man känner sig.
– Fukt leder bort värme från kroppen. Det är när du blir våt som du blir kall, påpekar Mats Johanssons kollega Nils-Krister Persson, som är ansvarig för Smart Textiles Technology Lab vid Textilhögskolan.

Stillastående luft är alltså nyckeln till en varmare vinter. Luft finns naturligt i vissa naturfibrer, men man kan också göra syntetfibrer med hålrum just för stillastående luft. Ett annat sätt är att sticka eller väva så att själva den textila konstruktionen gör att luft låses inne. Ett exempel. Det är heller ingen slump att dunen i en dunjacka är fördelade i kanaler eller »fickor«.
– Finns det bara hålrum i fibern spelar det egentligen inte så stor roll för värmen om det är en proteinbaserad fiber (som i ull) eller en konstfiber (som i polyester). Men naturmaterial som ull och dun står sig fortfarande bra i konkurrensen, menar Nils-Krister Persson.

Det finns många anledningar till att människor fortfarande värmer sig i ulltröjor och dunjackor. Och en av dem, som ökar i betydelse, är förstås att naturfibrer, till skillnad från oljebaserade konstfibrer, faktiskt är nedbrytbara.

Ull har krusiga fibrer, som innehåller mycket luft. Det är därför en ulltröja värmer så effektivt. Luften i ullfibrerna är också hemligheten bakom varför ett par Lovikkavantar värmer även när de är blöta. De upplevs inte som blöta eftersom fukten stannar inne i fibrerna och därför inte kommer i direkt kontakt med huden. Ullfiberns luftighet hjälper också till att hålla kroppstemperaturen nere när det är varmt. Den stillastående luften fungerar då som en skyddsbarriär som håller värmen ute.

Dun skapar istället volym med hjälp av en massa små, små utstickande fibrer som bygger åt alla håll. Däremot saknar det helt ullens absorberingsförmåga. Blött dun värmer ju inte alls.

Mats Johansson drev tidigare ett företag som tillverkade träningskläder. Enligt honom kan funktionella syntettextilier hjälpa till att hålla kroppen torr och varm, men bara till en viss gräns. Smart konstruerade textilier ser till att det mikrolager av luft som finns närmast huden håller sig torrt. På så sätt kan man behålla en bra kroppstemperatur längre.

Idealet är att klä på sig tillräckligt mycket för att inte frysa, men tillräckligt lite för att inte börja svettas. Lager på lager-principen är aldrig fel. Med flera lager kläder blir det ju luft också mellan varje plagg och det hjälper till att isolera. Alltid ull eller syntet närmast kroppen. Aldrig bara bomull! Bomull kan bara ta upp sex procent av sin totala vikt av vätska, sedan blir den kylande eftersom den blir blöt.
– Med rätt konstruktion buffras vätan i tyget. Man får vattnet att vandra genom materialet, säger Mats Johansson, och påpekar att man heller inte bör glömma det gamla hederliga tipset mössa:
– Huvudet är fullt av blodkärl och saknar fett. En kall vinterdag kan hela 70 procent av kroppsvärmen försvinna via huvudet!