Nyligen sa någon till mig att Hemslöjd behöver en »hisspitch«, en femton sekunders presentation som kan vara bra att ha tillhands om man plötsligt får chans att berätta något om tidningen.
Tänk dig till exempel att du hamnar i en hiss med en potentiell mecenat och gärna vill säga något slagkraftigt. Du har bara några sekunder på dig medan hissen glider uppåt, så budskapet måste vara kort och effektivt, helst göra intryck. »Tidningen Hemslöjd är viktig eftersom…« Men hur ska jag formulera mig? För hur ska allt komma med som gör det så angeläget att berätta om slöjden just nu, just i vår tid? Jag skulle behöva trycka på hissens röda stoppknapp.
Möjligen kunde jag börja med kunskapen. Med hur viktigt det är att den praktiska kunskapen lyfts fram i tider där teori och abstraktion så lätt får hela tolkningsföreträdet. Jag skulle gärna prata om kunskapssyn! Eller så skulle jag berätta om den lust, kreativitet och innovationskraft som frodas i slöjdvärlden (i det här numret finns många exempel på det), som förenar över generations- och landsgränser. Jag vet att jag skulle ta upp den väg till självkänsla, bort från inlärd hjälplöshet, som handfast kunskap kan skapa. Egenmakten. Jag skulle nog prata om händerna också, tror jag, om alla möjligheter som finns i dem och om hur stor plats de tar i hjärnan. Men även om hur samma hjärna verkar påverkas positivt av slöjdande, hur görandet för många är kopplat till välmående. Jag skulle komma in på all kunskap om närproducerat, småskaligt och hållbart som finns hos slöjdare, know-how som samtiden skriker efter. För att inte tala om de lika eftertraktade och ofta sedan urminnes tider nedärvda erfarenheterna av naturmaterial, som idag lockar arkitekter att börja läsa på slöjd- och konsthantverksskolor för att återigen få närkontakt med lera, textilfibrer och trä, eftersom det börjat kännas otillräckligt att enbart rita på flimrande skärmar.
Men mest av allt skulle jag berätta om människorna, om alla fantastiska slöjdare som tänker alternativa tankar, gör modiga val och vars kreativitet inte går att stoppa.
Men innan dess hade säkert någon vänligt sinnad själ hunnit fixa hissen.
Så i verkligheten hade jag väl bara fått ur mig en mening eller två om vår starka lust att berätta slöjdens angelägna historier. Och kanske hade jag lite försiktigt sagt till mecenaten att vi skulle må bra av fler prenumeranter. »Vill du möjligen stödja en unik röst i tidningshyllan?«
Med årets sista nummer vill redaktionen tacka alla som läser Hemslöjd. Vi gör den här tidningen både med och till er. 2023 kommer att bli ett spännande, utmanande, roligt och överraskande tidningsår. Vi lovar att fortsätta stå upp för slöjden.
Gott nytt år!
Malin Vessby,
chefredaktör
