– Det där kan jag väl göra själv, tänkte Agnes Stuber, om de lena och väldoftande tvålar som hon hade sett hemma hos vänner och i butiker. Hon gick hem och letade upp ett recept på internet och tog en sväng till mataffären.
– Första gången använde jag olivolja, rapsolja och kokosolja och köpte natriumhydroxid i ett byggvaruhus. Som tvålform tog jag ett juicepaket. Det var väldigt enkelt och basic.
Tvåla till!
Tvålen har räddat miljontals människoliv men får sällan den beundran den förtjänar. Det vet Agnes Stuber som excellerar i tvåltillverkning hemma i köket.
Hej!
Vill du läsa hela artikeln?
Köp prenumeration här
Tre år senare är hela lägenheten full av hemmagjorda tvålar och Agnes Stuber har skrivit en bok om det kemiskt spännande hantverket.
– Jag tycker om att skapa eget. Min mamma är från Transsylvanien och släkten där gjorde tvål av djurfett från slaktavfall. Det handlade om att ta vara på allt. Det tilltalar mig och så gillar jag att testa olika hantverk. Tvål visade sig vara väldigt kul.
Nougatbruna, gräddgula och mjölkigt vita får hennes hemmagjorda tvålar det att nästan vattnas i munnen. De innehåller ingredienser som kakao, kanel och kaffe och doftar apelsin, skog och lavendel. De är prydda med torkade blommor, saltkristaller och citron eller spetsade med skrubbande vallmofrön.
– Tvålandet är ett hantverk. För mig som använder naturliga ingredienser innebär det att förstå vilka råvaror jag behöver, vilket färgämne som kan ge den nyans jag vill ha, vilket mönster tvålen ska få och att sedan kunna skapa det. Ibland är det jättesvårt, säger Agnes Stuber.
Men för att åstadkomma tvål behövs egentligen bara två ingredienser: fett och lut. Förr i tiden framställdes lut av aska från ved eller andra förbrända växter. Idag används kemiskt framställd natriumhydroxid. Definitionen av lut är att det är basiskt och flytande.
När lut och fett blandas förtvålas de. Tvål uppstår – och glycerin. Det är en värdefull biprodukt med goda fuktbevarande egenskaper som är eftertraktad inom hudvård.
– Det är glycerinet som gör en hantverkstvål naturligt mild mot huden, säger Agnes Stuber.
I sin bok kallar hon handgjorda tvålar för äkta till skillnad från dem som tillverkas industriellt, så kallade tensidtvålar.
– Inom industrin tar man bort glycerinet eftersom det är så dyrbart och kan användas till mer exklusiva produkter. Sen tillsätter man billigare ämnen med återfuktande egenskaper. Men i hantverkstvålen finns glycerinet kvar plus oljor som inte har förtvålats. Den innehåller alltså både fett och fuktbevarande ämnen naturligt.
Men man kan göra superbillig tvål av gamla förpackningar och varor från mataffären.
Men all tvål är uttorkande, även den lenaste olivtvål. Det har att göra med dess rengörande egenskaper som består i att den löser upp fett som finns i smuts, men också i virus och bakterier. Tvålmolekylerna har en hydrofob ände som ogillar vatten och en hydrofil ände som dras till vatten. Den ena hakar fast i smutsens fett medan den andra söker sig till vattnet. I dragkampen mellan de två, lossnar fettmolekylerna och sköljs bort. Coronavirusets fetthölje bryts exempelvis ned efter 20 till 30 sekunders omsorgsfull handtvätt och kan spolas bort.
Genom denna förmåga har tvålen räddat miljontals liv.
Men det skulle dröja innan människan förstod dess superkrafter. De första beskrivningarna av tvålliknande substanser är över fem tusen år gamla.
– Men då användes den inte för att rengöra händerna. Från början tvättade man textilier. Tvål har också använts för att bota sjukdomar – då åt man den – och som hårpomada, berättar Agnes Stuber.
Det var först på 1800-talet som den ungerske läkaren Ignaz Semmelweis gjorde en viktig upptäckt; om läkarna tvättade händerna innan de gick från obduktionerna på bårhuset till förlossningsavdelningen, så sjönk mödradödligheten drastiskt. Men få trodde på sambandet rena händer och god hälsa. Ignaz Semmelweis blev inte erkänd under sin livstid. Men under andra hälften av 1800-talet började vetenskapen inse att det inte främst är dålig luft som orsakar sjukdomar utan bakterier, svampar och virus.
– Istället för att röka ut sjukdomar, började man tvätta händerna. Det är lätt att glömma bort hur viktigt det faktiskt är. Pandemin var ju en påminnelse om det, säger Agnes Stuber.
Gamla tiders tvål var inte så tilltalande som dagens, utan bestod oftast av en oparfymerad blandning av djurfett och aska. Runt Medelhavet användes främst vegetabiliskt fett i form av olivolja. Agnes Stuber gör bara veganska tvålar och har inte själv provat att använda djurfett.
– Det går att använda både och. Recepten med djurfett är simplare. Med ister får du en superbra tvål, både dryg och löddrande. Men använder du vegetabiliska oljor behöver du blanda flera olika för att få till samma egenskaper, förklarar hon.
Hennes favoritrecept består av oliv- raps- och kokosolja tillsammans med sheasmör och ricinolja.
I sin bok varnar hon för att tvålandet lätt kan bli en dyr hobby. Det finns många eteriska oljor, substanser och pigment att beställa hem från tvålmakarsajter.
– Men man kan göra superbillig tvål av gamla förpackningar och varor från mataffären. Det går att hitta mycket i sitt eget skafferi.
När lut och oljor rörs ihop påbörjas förtvålningen. Det är ett exotermiskt förlopp som avger värme. Tvålmassan kan bli upp till 80 grader varm bara genom sin egen kemiska process. Men det är viktigt att vara noggrann med säkerheten eftersom lut är starkt frätande innan den förtvålats.
– Man måste ha koll på sin skyddsutrustning och hälla upp tvålen vid rätt tidpunkt. Det är lätt att bli stressad. Välj ett enkelt recept i början, tipsar Agnes Stuber och skrattar åt
att hon själv beställde specialingredienser redan första gången.
– Jag ville få min första tvål svart och köpte aktivt kol. Det var ett misstag. Det är superkänsligt och flyger lätt ut över hela köket!
När förtvålningen kommit i gång tjocknar lut- och oljeblandningen till en massa som hälls upp i en form. Förtvålningen tar från några timmar, upp till ett eller två dygn beroende på vilka oljor som receptet innehåller. Efteråt är luten borta och tvålen säker att använda. Ändå är den inte färdig. Den behöver lagras i minst fyra veckor. Då avdunstar vattnet och tvålen hårdnar. Men olika ingredienser tar olika lång tid på sig. Ren olivtvål behöver exempelvis lagras i minst ett år.
– Ju hårdare tvål desto bättre. Den räcker längre och får bättre lödder, förklarar Agnes Stuber.
Vattnet i recepten går att ersätta med annan vätska. Getmjölk är en klassiker. Ända sedan antiken har mjölkbad ansetts vara bra för huden. Egyptens sista farao, den mytomspunna Kleopatra påstås ha badat i åsnemjölk. Idag marknadsförs både tensidtvålar och hantverkstvålar med innehåll som mjölk, honung och yoghurt.
– Det är omdebatterat hur verksamma vitaminer och mineraler kan vara i tvål. Det blir ju inte mycket kvar efter förtvålningsprocessen. Det är exempelvis oklart om min hud får B-vitamin när jag använder öl i tvålen. Man tvättar ju av den, säger Agnes Stuber som istället använder öl – och även rödvin – av andra skäl.
– Sockerarter bidrar till mer skum. Och de dryckerna innehåller mycket socker som ger bra lödder. Det är också därför som honung är en klassisk tvålingrediens.
Den berömda getmjölken har Agnes Stuber inte provat men däremot havremjölk.
– Den ger en len känsla. Andra vätskor än vatten kan också vara ett sätt att färga sin tvål. Både rödvin och öl ger tydlig färg. Tvålen blir snygg – och en kul snackis.