Tova en tik

Den som nåltovar formar och arbetar samman kardad ull genom att återkommande sticka en hullingförsedd nål in bland stråna. När nålen krokar i ullen och drar med den i sin riktning tovas fibrerna snart ihop.

Utgångspunkten är en grundform och på den kan man sedan bygga volym genom att sticka fast lös ull med nålen. Ullen placeras då med fördel som ett kors som fästs i mitten med några stick, och sedan jobbar man sig utåt. (Bild 1.) Om man vill platta till en yta eller göra en grop, sticker man ned nålen på samma ställe många gånger utan att tillföra ny ull.

Min mamma jobbar gärna med ull från Värmlandsfår. »Finull blir stenhård och bygger inte så mycket. Den här grövre ullen fyller ut mer och är lättare att forma«, säger hon.

Gör så här:

Forma en näve ull till en rulle och tova ihop den med nålen tills den känns hård. Rotera rullen ibland så blir den jämn. Bygg på mer ull i ena änden så att du får en kon som kan stå upp. Undersidan blir platt om du sticker rakt in med nålen underifrån. (Bild 2.) Alla delar som ska sitta ihop med varandra senare behöver ha lite lös ull att sättas ihop med, så lämna nacken fluffig.

Huvudet börjar med en tovad boll som du lägger till ull på för att bygga upp pannan eller sticker med nålen i, utan att lägga till ull, för att göra ögonhålor.

Om du vill bygga på en längre nos eller göra trekantiga öron, placerar du ett ullkors på tovningsdynan och tovar ihop det i mitten. Vik sedan ner två av korsets fyra armar och tova fast dem så att en trekant bildas. Jobba med nålen tills formen är bra och plocka sedan loss den tovade biten från dynan. Den lösa ullen vid trekantens bas används för att tova fast trekanten där du vill ha den! (Bild 3.)

Ögonen har jag gjort av en liten kula av brun ull som jag klippt itu och sedan tovat fast. Ovanpå det bruna har jag fäst en mindre kula av svart ull – pupill!– och till sist några strån vitt silke. Du kan sätta fast det bruna och det svarta lagret nu men vänta med slutfinishen tills allt annat är klart.

Bakbenen utgår från ett ullkors där den lösa ullen vid basen vikts ihop och blivit en fot. Kaninens lår är stora så jag började med ganska mycket ull och lät dem vara lite lösa tills det var dags att sätta dem på plats.  (Bild 4.)

För att  göra svans, långa öron och armar har jag utgått från en snodd. Börja med en ulltuss i vänsterhanden, nyp tag i den med höger hand och snurra den mellan fingrarna samtidigt som du drar isär händerna. Då bildas en bit grovt garn som du kan vika på mitten till en snodd. Den blir en perfekt början till en smal kroppsdel. (Bild 5.) Tova sedan ihop snodden tills den är platt och inte ser ut som garn längre.

Därpå kan du rulla snodden mellan händerna för att göra dem runda, och om du vill göra en tass viker du upp ena änden och formar en liten boll av den med nålen. På mina kaninöron behöll jag den platta formen och pickade med nålspetsen från både fram- och baksidan för att få öronen släta. Inbuktningarna gjorde jag med en serie små stick i mitten av örat.

Dags att montera! Eftersom jag hade glömt att lämna lös ull under mitt huvud stack jag fast ett ullkors på toppen av konen och fäste ihop delarna genom att omväxlande sticka genom konen in i huvudet och genom huvudet in i konen. (Bild 6.)

När alla delar är på plats kan man lägga till ull där det behövs och fånga upp utstickande strån genom att röra nålen i en cirkelrörelse över dem och sticka in dem i kroppen.

Allra sist gjorde jag ögonen färdiga: »Det är när de får ögon som de blir individer«, säger mamma, och att få rätt känsla kan vara klurigt. Ett helt runt öga ser uppspärrat ut och alltför sneda ögon kan göra djuret argt, men ett ovalt öga med en stor pupill ger lätt ett vänligt uttryck. Lycka till!­