Tips från coachen

»Inspiration i all ära men jag tycker mer det handlar om att komma i rätt sinnesstämning. Tidigare brukade jag fastna i ett ständigt rotande efter bilder och förlagor men jag har insett att jag nog egentligen redan vet hur jag vill ha det och mest söker efter material som bekräftar min magkänsla.

Ofta börjar jag ordna och dona med saker runtomkring. Diska, bära in ved, planera mat. På sätt och vis skjuter jag på det sättet upp avgörande beslut, men jag skapar också en trevlig arbetsplats, både fysiskt och psykiskt.

Lusten tappar jag inte. Men när dödlägen uppstår är det oftast inför något viktigt beslut. Då finns musiken alltid där. Det är så mycket energi i kroppen när jag slöjdar och om den fick härja fritt skulle det bli totalt kaos. Musiken skickar iväg överskottet åt ett annat håll. Den kan också användas för att tända till. Om jag kommer ut i verkstan och känner mig orkeslös kan det räcka med ett ösigt intro för att få mig på rätt bana.«

Lotta Lundin,

alias Knitting Lotta, stickare, grafisk formgivare, mönsterdesigner:

»Jag är lustdriven och odisciplinerad. Jag kan gå och tänka på en idé i några dagar men när jag väl sätter igång går det av sig själv. Då är jag klar på fem minuter. Om det inte blir bra, slutar jag och börjar om.

Egentligen är jag som mest kreativ när jag mår som sämst. Det blir mycket gjort när jag har ångest. Då är att sitta och skapa det enda som jag står ut med, för då gör jag i alla fall någonting, då får jag ro. När jag mår bättre finns det ju mycket annat roligt att göra.

Jag inspireras också av vardagslivet, av att spana på hus och detaljer. Allt som är mönster suger jag i mig.«

Anabelí D. González,

keramiker och skulptör: 

»Jag brukar lämna verkstan förberedd för nästa dag, så att jag kan sätta igång direkt när jag kommer in i rummet. För mig brukar det lossna när jag sätter händerna i leran.

Men om jag får en svacka tillåter jag mig att inte göra något på ett par dagar, bara vila, kanske läsa en bok, gå promenader, träffa en god vän. Oftast är pauser och svackor bra, de får en att hitta nya vinklar.

Något som annars ofta inspirerar mig både i jobbet och i livet är det japanska begreppet ichi-go ichi-e som betyder ungefär: ›Det här ögonblicket finns enbart nu och kommer inte att upprepas‹ och wabi-sabi-begreppet som lär oss att uppskatta skönheten i att allt som omger oss är förgängligt, föränderligt och ofullkomligt.«

Isabelle McAllister,

omställningsaktivist som »gillar att tänka med händerna«:

 »Att träna på förmiddagen är mitt bästa knep för att komma igång. Allt i livet blir bättre med rörelse. Jag tror också att alla människor har en viss tid på dygnet som lämpar sig bättre för vissa saker: Hitta den! Dessutom försöker jag koncentrera möten till vissa dagar för att inte få så splittrad tid. Det här året har jag börjat med en introvert tänkarperiod då jag varit lite mer ensam, har färre möten och försökt tänka större tankar.

Men om jag kör fast är det bästa att släppa det jag håller på med och göra något annat istället. Det kan vara annat jobb, gå och fika. Allt utom att tänka länge på det som måste lösas.

Inspiration kan komma lite överallt ifrån, mest hela tiden. Att vara brett nyfiken, utan genre eller mål funkar för mig.«

Kerstin Neumüller,

slöjdare:

»Om jag kör fast ger jag upp. Det är ingen idé att försöka pressa fram inspiration. Strunta i skapandet ett tag, gå och bada eller åk bort någonstans utan att ta med slöjdgrejer.

Då kommer det snart att börja klia i fingrarna. Man kan ju också testa att bokföra eller göra något annat trist. Men den bästa inspirationskällan är väl ändå naturen. Eller
att titta på hus. Det gör jag gärna när jag ska tälja bandgrindar.

Men oftast behöver jag varken tillämpa disciplin eller piska. Slöjdandet är ju det roliga i mitt jobb, som en göttig treat efter att jag gjort några timmars administration och mejlande. Hantverket är ju det som jag helst vill hålla på med!«

Shamiran Adam,

konstbrodös:

»Om jag kör fast bollar jag med andra om hur jag kan komma vidare. Jag har så himla bra kollegor, jag brukar antingen skriva i olika grupper på sociala medier eller så sätter jag mig med chatten Discord och bara är i de rummen. Jag ser också till att träffa vänner fysiskt eller ha videodejt. Möten är viktigt.

När jag just har avslutat ett jobb brukar jag sätta mig ner och bara rita eller skriva för att komma igång igen. Ofta sätter jag bara pennan på papperet och kör utan att ta upp den en enda gång. Det kan få igång en process. Ibland kan just det vara svårt för mig. Jag har väldigt många idéer men jag behöver fysiskt sätta mig ner och ta ett beslut. När jag väl har gjort det är det mycket lättare att ta nästa steg.

Annars inspireras jag jättemycket av andras illustrationer: av serieböcker och bilderböcker, typ manga. Och sen så klart av musik. Den är lika viktig som tråden jag syr med. Den går rakt in i min själ.«

Katarina Brieditis,

formgivare och textilhantverkare:

»Mina jobb varierar mycket och löper ofta omlott, så jag har oftast något att göra som känns mer lustfyllt än annat, då brukar jag börja med det. Tillfredsställelsen över att ha genomfört och avslutat något kan ge den energi som behövs för att ta tag i resten.

Men om jag kör fast stannar jag om möjligt upp. Betalar räkningar, sorterar verktyg och material, städar i ateljén, vilar hjärnan en stund. En stunds vila på ateljésoffan kan göra underverk. Annars går jag till lagret och tittar igenom tidigare lämningar av hel- och halvfärdiga idéer och skisser, rotar i materiallådorna och plockar på mig något att ta med till ateljén för att se om jag kan komma vidare med det.

Bäst är förutsättningarna när det är lugn och ro, skön musik på och vackert ljus i ateljén. En utflykt till Stadsmissionens outlet sätter också alltid igång någonting i mig.«

Finn Ahlgren,

möbelsnickare:

»Jag har ganska få rutiner och är ganska lat, men viktigaste för mig är att bara sätta igång. Jag har ju olika teorier om livet och estetik, och de fungerar som språngbrädor. Teorierna bygger möblerna och möblerna bygger teorin. För mig är det annars lätt att komma vilse i hur eller varför saker ska se ut på ett visst sätt. När jag ska börja sätter jag ofta ihop en baksida och ett hyllplan till ett skåp, till exempel, sedan får slumpen avgöra hur det ska bli. Min lösningsorienterade sida kickar in. Då är plötsligt alla delar potentiellt inspirerande. Jag arbetar helst enligt principen att det ena leder till det andra. Då blir inte slutprodukten som jag tänkt mig, vilket oftast är bättre än om jag fick bestämma allt i detalj.

Att springa en mil ganska långsamt gör också underverk för idéerna. Det fungerar som en promenad ungefär. Jag får till det en gång i veckan. I övrigt duschar jag kallt varje morgon och tar cykeln till jobbet för att få ordning på demoner och stress. Innan jag började med kalldusch och cykling kunde jag inte tänka klart i längre banor. Det är jag bättre på nu.«  ­