Täta tak med näver

I många hundra år var det självklart att täta hustak med näver. Sedan tog plasten och plåten över. Men har nävern någon plats inom modern arkitektur?

Text Anna Liljemalm
Foto Lars Sjöqvist / Värmlands museum
6 februari 2019

när Jo Husmo var tonåring kryllade det av folk utanför föräldrarnas skogsfinska rökstuga vid Käckåsen i Värmland. Taket behövde läggas om och hans mamma hade mycket bestämda åsikter om hur det hela skulle gå till. Något modernt tak med plåt och plast ville hon inte veta av. Rökstugan hade funnits i släkten sedan 1800-talet och skulle renoveras med traditionella metoder. Eftersom huset en gång i tiden hade försetts med nävertak var det ett sådant hon skulle ha. Problemet var bara att ingen visste hur man gjorde.

Vill du läsa hela artikeln?

Just nu får du tillgång till hela vår nya sajt helt gratis. Allt vi behöver är din e-postadress.


Mamman kontaktade Värmlands museum, men alla som kunde hantverket hade redan gått ur tiden. Men via vänner och bekanta fick hon till slut napp – i grannlandet. Aki Sulonen, en finsk byggnadsvårdare som jobbat mycket med näver, gick med på att rycka ut och ta ansvar för renoveringen.
– Jag var för ung, man hade andra saker i huvudet på den tiden. Men näver är ett fantastiskt material. Det har jag insett senare, säger Jo Husmo.

I dag jobbar han som rökugnsmakare och byggnadsvårdare och har tagit över rökstugan efter sin mamma. När taket skulle kompletteras med ytterligare lager näver för en tid sedan var han med och ledde arbetet. Genom åren har han lagt och reparerat flertalet nävertak. Han har också hållit kurser i nävertaksläggning, bland annat just via Värmlands museum.
– Jag kan inte säga att det har spridit sig som en löpeld, men vi har i alla fall fått kunskapen tillbaka, säger han.

Att näver har använts till just hustak är ingen slump. Materialet är både röttåligt och vattentätt. Det är dessutom förhållandevis lättillgängligt. Kruxet är att hålla ordning på det, menar Jo Husmo.
– Det är otroligt viktigt att lägga nävern i press så att flaken inte krullar sig. Man måste ha en sten eller
en brädbit ovanpå varje hög. Har nävern väl börjat krulla sig så blir det svårare och jävligare på alla vis.Då gör den extra mycket motstånd uppe på taket sedan, säger han.

Ett traditionellt nävertak vilar på en stabil bädd, ofta av trä. Näverflaken placeras i lager på lager för att förhindra att fukt letar sig ner genom kvistar och hackspettshål. Hur många lager som behövs beror på kvaliteten, det kan vara allt från fyra till femton. Sist men inte minst måste nävern också täckas med något tungt för att inte blåsa bort. Torv eller trä till exempel.

I en gammal bouppteckning från 1790-talet framgår det att en gård hade hela 600 kilo näver. Man undrar vad de skulle göra av alltihop.

Näver har använts som tätskikt på tak i hela landet. Det konstaterar Monica Björklund, som är bebyggelseantikvarie på Värmlands museum.
– Näver var länge väldigt viktigt. I en gammal bouppteckning från 1790-talet framgår det till exempel att en gård hade hela 600 kilo näver. Man undrar vad de skulle göra av alltihop. Bygga ett stort hus kanske, eller åka till torget och sälja. Nävern användes till allt från tak till skålar och bruksföremål. Den har också antiinflammatoriska egenskaper som gjorde att maten höll längre och den skyddade mot svamp och röta, säger Monica Björklund.

Men när industrin började tillverka spik i mitten av 1800-talet ersattes nävertaken med spåntak. Även tegel, plåt och plast introducerades så småningom. Fortfarande händer det dock att hantverkare hittar näver i gamla hus. Som fuktspärr i husgrunder eller inkilad mellan väggar, till exempel.

En som utforskat nävern i en mer modern kontext är arkitekten Ulla Alberts. När hon och hennes man skulle bygga ett fritidshus vid skidbacken i Ramundberget i Härjedalen valde de att klä bastun med näver.
– Först konsulterade vi en brandkonsult som inte hade några invändningar. Sedan dunkade vi bara på nävern med en vanlig häfthammare. Vi bestämde oss för att ha utsidan av nävern utåt. Det är som att komma in i en björkskog. Även om det mest var en utseendefråga har det fungerat väldigt bra. Så fort man stänker vatten doftar det faktiskt skog där inne och nävern klarar ju fukten. Vi tycker att det är helt okej att den spricker och krullar sig. Den har sitt eget liv och det gäller att anpassa sig till materialet, säger Ulla Alberts.

Att det bara går att hämta näver under några få veckor om året då björken savar gör emellertid materialet svårt att anpassa till storskaliga produktioner. Ändå är det fler yrkeskategorier som närmar sig nävern. Näver är termoplastiskt och ändrar form när det blir uppvärmt, det blir mjukt och böjbart. När det kyls ner igen behåller materialet formen. Perfekt för möbeldesigners, med andra ord.

Som möbeldesignstudent testade till exempel Allan Mark Foss att göra en pall genom att formpressa näver till faner. Han gjorde också en näverlampa.
– Man kan formpressa näver på vanliga mdf-skivor och använda till köksluckor. Det är skithäftigt!
I Ryssland används näver som naturmedicin. Ibland kokar folk te på näver också. Egentligen är det konstigt att det inte är fler som tittar på det här materialet, säger Allan Mark Foss.
På många sätt liknar näver läder. Det är inte lika slitstarkt, men eftersom det kommer från växtriket är det helt veganskt.

En annan möbeldesignstudent som valt att jobba med näver i sitt examensarbete är Pia Högman. Fortfarande betraktas björkens hölje som en spillprodukt inom skogsindustrin. Hon ringde upp de större skogsbolagen för att se om det gick att ändra på det.
– Virke som blir till pappersmassa måste först köras genom en så kallad barktrumma. Det är som en torktumlare och ut studsar bark och näver som sedan oftast bränns till energi. Det hade varit väldigt intressant om det gick att samarbeta och få använda det materialet. Omöjligt är det inte, säger Pia Högman.

Faktum är att fler och fler fastighetsägare hittar tillbaka till äldre traditioner.

Hon är inte ensam om att greppa telefonluren. När ett tak till en historisk byggnad i Askersund rasade sönder och samman för ett par år sedan kliade sig museirepresentanterna i huvudet. Byggnaden ägdes av Örebro museum och hade nyligen renoverats med moderna byggnadsmaterial. Timmermannen och byggnadsvårdaren Daniel Eriksson var inte sen att agera.
– De senaste åren har jag sett en del problem som beror på nyare lösningar. Det läcker och det blir trassel. I det här fallet lossnade den fuktskyddande platonmattan och hela taket for i backen. Då föreslog jag ett nävertak i stället. Faktum är att fler och fler fastighetsägare hittar tillbaka till äldre traditioner. Särskilt de senaste kanske fem åren har intresset tydligt ökat, säger han.

Själv skördar Daniel Eriksson näver varje år, både taknäver och slöjdnäver. Det viktigaste är att taknävern är hel, men den kan utan vidare vara både grå och skrovlig. Den får gärna vara tjock och i så stora sjok det bara går. Daniel Eriksson ser näver som en outnyttjad och förnybar naturresurs. Ibland använder han den också för att isolera mot fukt och vatten under syllar samt mellan trä, murverk och betong.
– När jag ringde till ett lokalt skogsbolag och frågade om jag fick ta näver blev de väldigt förvånade och undrade vad jag skulle ha den till. Nu har vi ett skrivet avtal och jag får betala per kilo. Jag tror aldrig att vi kommer få se nävertak på moderna byggnader, det är att hoppas på för mycket. Men att elda upp nävern är faktiskt bara dumt.

6 februari 2019

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy