Täljbooom!

– Före corona kunde vi vara uppåt trettio personer som träffades så här och täljde tillsammans, säger Bengt Waldemarson.

– Ja, jäkla corona har förstört det här som är så kul, utbrister Jonas Larsson och klyver en krokvuxen gren av körsbärsträ. Han håller upp ämnet och synar det.

– Den här har nog en sked i sig, tycker jag. Eller vad tycker du, säger han och vänder sig till Niklas Ökvist som plockar bland torra björkbitar i sin väska. Pia Grademo Bergman har färsk björk. Hon hoppas få med sig en smörkniv hem.

De är alla med i Facebookgruppen Björkhagens slöjdverkstad, ett forum för folk i Stockholmstrakten som tycker om att tälja. Under ett par års tid har medlemmarna träffats i olika lokaler och utomhus i parker för att slöjda tillsammans.

– Det är enormt trevligt, gratis och det finns alltid folk som man kan fråga eller inspireras av, säger Pia Grademo Bergman.

Att täljning och trä är trendigt har både medier, trendspanare och designers rapporterat om de senaste åren. Också Bengt Waldemarson, som är kommunikationskonsult och affärsutvecklare till vardags och slöjdar på deltid har märkt av det ökade intresset.

– Slöjden har fått en ny publik, säger han.

Det har han inte minst noterat under de kurser som han hållit i Moraknivs butik i centrala Stockholm. För att få veta mer har han till hundratals deltagare ställt samma fråga: Varför är du här?

– Svaret är att folk söker något att göra med händerna.

I butiken på Kungsgatan har han också mött en del ofrivilliga deltagare som inte själva har valt att ta fram täljkniven. Det händer att företag skickar dit ledningsgrupper och liknande.

– Det är alltid lika intressant att se deras reaktioner. Oftast är den positiv. För de flesta ger det en enorm tillfredsställelse att skapa med händerna!

Att Bengt Waldemarson fått hålla sina kurser i Moraknivs huvudstadsbutik är ingen slump. Täljning drar folk.

– När någon sitter och slöjdar kommer människor in i butiken och vill prova, förklarar Debby Döss, som är marknads- och kommunikationschef på företaget. Men också reda siffror visar att fler vill tälja idag.

– Sedan 2013 har försäljningen av antalet slöjdknivar ökat med drygt 250 procent. Uppgången av våra andra segment som hantverksknivar och outdoor har varit ungefär hälften så stor. Så täljtrenden är på riktigt.

Också företaget Täljogram, som säljer paket med täljverktyg, vakumförpackat trä och instruktioner, har märkt en svällande efterfrågan. Deras försäljning ökade med femtio procent i år jämfört med samma period förra året.

– Köparna är både privatkunder, återförsäljare och företag som vill förknippas med oss, säger Ragnar Kierkegaard Suttner.

Till de som anlitat Täljogram hör grupp- och konferensbyrån Hummingbird som haft täljning som inslag på flera studieresor för arkitektbyråer och fastighetsbolag.

– Eftersom täljning går att passa in i de flesta mötes- och konferensupplägg, så är det ett enkelt och trevligt sätt att stärka sammanhållningen i olika team, förklarar Mariapia Thellner projektledare på Hummingbird.

Vi gör det inte för att vi behöver en slev eller knopplist utan för att vi har ett grundläggande behov av att göra saker med händerna.

Runt elden i Bengt Waldemarsons trädgård går samtalet vidare. Kanske kan täljtrenden bottna i en beteendeförändring, i en ny strävan efter att utöva hårdslöjdande tillsammans istället för i enskildhet?

–  Inom den textila slöjden finns sen länge en tradition att träffas, säger Bengt Waldemarson och syftar på syjuntor, stick-kaféer och vävstugor. Men den hårda slöjden har inte haft samma självklara mötesplatser, något som ibland kan bero på att vissa material och tekniker, som varmsmide, kräver speciella arbetslokaler och verktyg.

– Om jag får privatanalysera lite så saknar träslöjden traditionen av att träffas. Det har varit ensamt i snickarboden, säger Bengt Waldemarson och menar att möjligheten
att tälja tillsammans lockar nya intresserade. Dessutom, påpekar han, uppfyller dagens slöjdande andra behov än gårdagens.

– Vi gör det inte för att vi behöver en slev eller knopplist utan för att vi har ett grundläggande behov av att göra saker med händerna.

Om människor slöjdade till husbehov förr, så slöjdar många alltså till själsbehov idag. Samtidigt finns det också ett kommersiellt sug efter produkter tillverkade med hantverksmässiga metoder.

Dit hör de världsberömda dalahästarna, som gjorts i nästan 100 år.

För två år sedan såg det emellertid dystert ut. Då rådde det brist på hästtäljare eftersom många blivit äldre och slutat. Men när Nils Wallin, som är täljansvarig på dalahästens Grannas A Olsson hemslöjd, annonserade efter nya blev gensvaret stort.

–  Över 100 personer kom till våra kurser. Det var ett otroligt intresse.

I dalahästarnas fall är det slutbearbetningen som görs för hand. Hästämnena sågas till i fabriken och hämtas eller skickas hem till täljarna som rundar av alla vassa kanter med kniven.

Idag uppskattar Nils Wallin att han har runt fyrtio täljare i sitt stall. De flesta sitter runt om i Dalarna. Men några sitter också på andra platser, som Ulrika Lindén i Floda utanför Göteborg.

Hon har precis täljt sin fjärde häst den här förmiddagen. Medan hon väntar på att datorn ska ladda ner några tunga ritningar och bilder som hör till hennes jobb som köksinredare, passar hon på att ta några tag med kniven. Täljandet är en bisyssla men erfarenheten av den har hon burit med sig så länge hon kan minnas. Som liten satt hon bredvid farfar som täljde hästar och för drygt ett år sedan såg hon annonsen om att Grannas sökte folk.

– Jag har velat göra detta i hela mitt liv så jag hörde av mig direkt, berättar hon.

Idag täljer hon mellan 100 och 400 hästar i månaden.

– Ja, jag tror att slöjd har fått ett uppsving. Det står för trygghet, rötter och får oss att må bra. Och många yngre har intresset. De tycker att det är häftigt att jag täljer åt ett företag som producerar 200 000 hästar om året i industriell skala men ändå har hantverket kvar.

Man ser slöjden som ett socialt verktyg och vill lära sig själv för att kunna förmedla till andra hur magiskt det är.

Att hantverk intresserar är något som också slöjdskolan Sätergläntan har märkt av. Skolan har treåriga utbildningar inom smide, trä, väv och sömnad. Fokus ligger på att arbeta med handverktyg och hantverkstekniker från tiden före industrialiseringen. Men vilka utbildningar som är mest populära varierar över åren. Just nu söker sig allra flest till träutbildningen, berättar utbildningskoordinatorn Karin Edlund.

– Många som söker hit är också inne på det här med community, att vara en del av ett nätverk. De upplever en samhörighet kring slöjden och en gemenskap där man delar kunskap. Man ser slöjden som ett socialt verktyg och vill lära sig själv för att kunna förmedla till andra hur magiskt det är.

Också Studieförbundet Vuxenskolan har noterat en ökad efterfrågan på täljkurser, i synnerhet det senaste året, säger Jens Öst som är kommunikatör på lokalavdelningen i Gävleborgs län.

– Men egentligen märks trenden tydligare i sociala medier än i vårt kursutbud. Många unga människor träffas utanför den kommersiella kursverksamheten och slöjdar tillsammans, inte minst i grupper och i forum på sociala medier. Sådana har delvis ersatt föreningar som mötesplatser för likasinnade.

I västerbottniska Kasamark nickar Jögge Sundqvist.

– Ja, internet har ju förändrat bilden totalt. Helt plötsligt så kommunicerar du med hela världen.

Själv har han varit professionell slöjdare i över 30 år. Han tycker sig se att det är en annan typ av människor som söker sig till slöjden idag än på 1980- och 90-talen. Då hade utövarna ofta en relation till äldre tiders självhushåll.

– Man hade sett det under sin uppväxt. Men idag är det en ny generation som inte själva har upplevt det men som sätter in slöjden i ett större sammanhang. Man har ett ekologiskt och internationellt perspektiv. Det handlar om miljömedvetenhet, resurssnålhet och antikommersialism bland annat.

I Bengt Waldemarsons trädgård har kvällssolen letat sig fram mellan molnen. Kokkaffet ryker i kopparna och Jonas Larssons körsbärssked börjar ta form. Niklas Ökvist täljer på ett kaffemått. Också han tror att sociala medier är en förklaring till ett ökande intresset för hantverk generellt – och täljning speciellt. Det är lätt att visa upp sina saker på nätet och man kan nå likasinnade både i Sverige och utomlands. Även han själv började tälja efter att ha sett »något snyggt på Instagram«.

– Och folk verkade ha kul, så jag tog en arbetskniv som jag hade hemma, gick ut på innergården och fick fatt på en torr tallgren.

– Sen var jag fast.