Tälj dig fri!

Varför har du gjort en ny slags täljhäst – täljningsintresserades mest traditionella och praktiska redskap – och byggt den så att den går att kroka fast på en parkbänk?
Många är trångbodda och har inte möjlighet att ha en stor arbetsbänk hemma. Då kan man istället tälja ute i det offentliga rummet. Den här täljhästen är gjord av regelvirke, som är lätt att få tag på också för dem som inte bor i trärika trakter. Jag vill inte att man ska vara hänvisad till att köpa ett färdigt redskap, istället kan man svänga ihop ett eget. Dessutom finns det en poäng med att göra hantverket synligt.

Vilken poäng, menar du?
Vi möts ofta av slöjd och hantverk i form av färdiga produkter och idag är det många som aldrig får chans att se eller förstå hur sakerna kommit till. Men parkbänken är en plats där folk träffas, också personer som inte känner varandra. Sitter man där och täljer sprider man upplevelsen av eget skapande. Dessutom uppstår lätt samtal och diskussioner om att göra själv. Och så finns det ofta träd runt parkbänkar. Då hamnar slöjden i ett sammanhang där den hör hemma, nära själva grundmaterialet, även om parkbänken står mitt i en storstad. Skillnaden är stor mot att slöjda nere i en källare någonstans.

Varför vill du att folk ska prata om slöjd?
För att slöjd och hantverk kan förändra samhället. Slöjdande för med sig ökad frihet och större autonomi. Den som själv kan reparera sin cykel har större frihet än den som inte kan det. Slöjden kan helt enkelt gripa in i vår vardag där vi annars är hänvisade till att förbruka – och ha – pengar. Slöjdare kan välja att göra själva istället för att köpa saker och tjänster. På så vis omfördelas makt. De som kan skapa själva får större makt över sitt eget liv och vardag än de som är hänvisade till lösningar som andra erbjuder.Dessutom leder slöjden ofta till möten. Syjuntan är ett klassiskt exempel. Också de mötena har idag en form av samhällsomstörtande kraft i och med att det rör sig om nöje och underhållning som inte kostar pengar, alltmer sällsynta fenomen idag.

Menar du att det »smittar« att se och prata med någon som slöjdar?
I slöjden blir mål och medel ett. Abstrakta processer blir synliga. Tänk till exempel på om du har som mål att nå politisk förändring, då är medlet ofta att gå och rösta. I den processen ligger mål och medel långt från varandra. Men inom slöjden kan man skaffa sig ett bättre liv – en hel cykel eller lagade kläder kanske – genom att ta saken i egna händer. Länken blir konkret och synlig; det blir tydligt att aktiva människor kan åstadkomma förändring. Istället för att bara prata om att vi vill ha en parkbänk, kan vi bygga en. Vi har helt enkelt verktyg för en bättre värld. Jag tänker ibland på Gandhis syn på aktivism. Ta den saltmarsch han gjorde för att utvinna sitt eget salt, ett sätt för honom att visa vad ett självständigt Indien var. Slöjden kan på ett besläktat sätt tydligt visa vad det är att vara en aktiv människa i ett samhälle, och plantera frön hos medmänniskor att aktivera sig. Det handlar inte om abstrakta handlingar för att nå förändring, som att gå och rösta, utan om något handgripligt i vardagen. Som ger synbara resultat. Som att utvinna eget salt för att uppleva vad frihet kan vara.

Har du testat din täljhäst?
Ja, helt snabbt. Jag hade ingen bandkniv utan min egen täljkniv. Och jag hade lite gammalt spillvirke hemma, borde nog haft färsk björk istället… Men om man bortser från det, så fungerade den utmärkt. Den är helt klart på prototypstadiet och en del modifieringar behöver göras. Jag ska lägga ut ritningen på nätet igen. Sen kan den som vill bygga en egen, kopiera och förbättra den.

Ladda ner Otto Von Buschs ritning till täljhästen.