Så gjorde jag

Strävan efter mästerverk

Korsbefruktning. Abdelkarim Mats Cederberg berättar om sina karvsnittstavlor, inspirerade av Siljans färger och islamisk ornamentik. Maria Diedrichs lyssnade och Alexander Mahmoud plåtade.

Text Maria Diedrichs
Foto Alexander Mahmoud
30 september 2015

»Jag minns första gången jag gick in i Sultanahmetmosken i Istanbul. Det var nånting med arkitekturen, formerna och mönstren. Det var storslaget men ändå omfamnande. Plötsligt ville jag be trots att jag aldrig bett förut. Nånting fångade mig, och sedan dess har jag funderat mycket på vad som utmärker den islamiska konsten och arkitekturen. Jag har studerat arabisk kalligrafi för en mästare i Damaskus och islamisk ornamentik på konstskola i London. Det senaste året har jag gått trälinjen på Sätergläntan och nu har jag försökt kombinera det jag lärt mig där med det jag kan om ornamentik i
en serie tavlor i lind. Jag har hyvlat plankor och skurit mönster i dem. Med karvsnittskniv på de mindre och med stämjärn, skölp och klubba på de större.

Hej!

Din gratisprenumeration har löpt ut.
För att fortsätta läsa behöver du vara betalande prenumerant.
Har du redan en prenumeration på Hemslöjd?
Logga in eller skapa ditt digitala konto nedan.
Logga in
Eller köp en prenumeration nedan:
Köp prenumeration

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Endast betalande prenumeranter kan läsa allt på Hemslöjd.se
Läs mer om hur detta fungerar här.
Logga in, skapa konto eller köp din prenumeration nedan...
Logga in



Köp prenumeration
Abdelkarim Mats Cederberg med två av sina karvsnittstavlor i lindträ. Färgerna är inspirerade av Dalarnas röda stugor och Siljans blå vatten.

Lind är skönt att skära i. Det har en jämn konsistens. Vissa mjuka träslag är mer porösa, så det blir inte så snygga snitt. Andra, som furu, har väldigt starka fibrer, mjukt och hårt om vartannat och svårt att skära snyggt. Jag försökte skära mönster på ett tråg i asp också. Fastän det är ganska mjukt så slöar det verktygen något otroligt. Att skära på skålar var också svårt. Fibrerna byter håll hela tiden i den runda formen.

Mönstren som jag använt är geometriska och bär på mycket symbolik. På arabiska finns ett ord, ihsan, som både kan betyda att ›göra vackert‹ och att ›göra gott‹. Det är som Platon säger, att skönhet, sanning och godhet hänger ihop. En sanning ska leda till något som är gott och vackert. Gör den inte det så är det fel. Det kan man se exempel på idag – religiösa grupper som gör groteska grejer. Om en sanning leder till ondska så är den inte sann.

Cirkeln är kanske den mest arketypiska symbolen av alla. Den återkommer i alla kulturer. När man ritar en cirkel med passare så utgår man från en enda punkt. Och så är det med de här stjärnmönstren också. Det är väldigt symboliskt för monoteism. Allt utgår från Gud. Eller från big bang. Punkten är mångfald och enhet samtidigt.

Verktyg för karvsnitt: passare, karvsnittskniv, egenhändigt svarvad klubba av lönn och en getfot skaftad med alm. Texten på arabiska är ett citat av profeten Muhammed som lyder: Ett folks mästare är dess tjänare.

Mönster som bygger på talet fyra – kvadrater, åttauddiga och sextonuddiga stjärnor – är häftiga, men de kan kännas ganska kantiga. Om de är baserade på fem och tio istället så blir det helt andra proportioner, med det gyllene snittet inneboende. Det är samma proportionalitet som finns i människor, i växter, i dna-molekylen… De känns mer organiska, fastän de också består av raka linjer.

Jag har hämtat mycket inspiration från Siljanstrakten till tavlorna, både för att jag är uppvuxen där och för att det var där jag gjorde dem. Det är stugornas röda slamfärg och sjöns djupblå indigonyans. Allt från geometri, till material och pigment i tavlorna kommer från naturen. Nuförtiden distanserar vi oss från det vi kommer ifrån. Man lever inte i kroppen, inte i naturen, utan i en slags virtuell värld. För mig är det stor skillnad mellan att klicka på färger på en dataskärm och att stå med morteln och mala ned pigment som jag ska blanda med linolja som vuxit på fältet utanför. I slöjden kan en person överse hela processen själv. Jag går ut och tittar mig omkring, hittar ett träd som passar till det jag vill göra, fäller trädet… Och jag gör det medvetet!

Jag tror att det är viktigt att sträva efter sinnesnärvaro i hantverket. Jag tror att det påverkar både en själv och det man gör. Ibland kan man försvinna in i det helt. Vissa gånger är man väldigt fokuserad på tekniken men andra gånger är man som i trans.

Träslöjden har funnits med i bakgrunden sedan barndomens täljda smörknivar, men det är arabisk kalligrafi på papper som är hans verkliga expertområde.

När jag upptäckte den islamiska konsten för ganska många år sedan greps jag av en väldigt stark känsla. Det här är nånting djupt, tänkte jag. Det är väl det som man har strävat efter. Ett koncept som är väldigt grundläggande inom islam är balansen mellan skönhet och majestät. Gud har både vackra attribut, som att vara förlåtande, barmhärtig och älskande – och majestätiska, som allsmäktighet och allvishet. På samma sätt finns en balans mellan vertikalt och horisontellt i formspråket. Man kan jämföra med gotiska katedraler. Där har man också velat ge känslan av Guds makt. Det är högt i tak och man känner sig väldigt liten och ödmjuk. Mycket vertikalt. De stora moskéerna har också det där mäktiga men jag tycker att det finns en annan värme där. Just den balansen är viktig men också väldigt svår. I alla delar av livet.

Det känns lite pretentiöst att prata om allt det här stora filosofiska i relation till det jag själv har gjort. Det är lite orättvist att jämföra den islamiska världens mest monumentala mästerverk med nånting som jag har karvat på några veckor. Man kan ju omöjligt nå upp till den nivån. Men det är ändå det här jag strävar efter.

Med de här tavlorna vill jag visa vem jag är på något sätt. Men jag tror också att de två perspektiven berikar varandra. Om jag tittar på kulturen runt Siljan genom ett islamiskt filter så kanske jag upptäcker något nytt. Men jag vill också se den islamiska traditionen ur ett dalaperspektiv. Precis som andra har tolkat islamiska principer från ett indiskt, persiskt eller nordafrikanskt perspektiv så kan jag tolka dem på mitt sätt. Jag tror att alla påverkas av sin bakgrund och sitt sammanhang. Men fastän jag kommer härifrån så är jag såklart inte bara Dalarna och röda knuttimrade hus, jag har andra perspektiv i mig också.«­

Mönster baserade på tiouddiga stjärnor ger ett mer organiskt intryck än till exempel mönster som utgår från talen fyra eller åtta, menar Abdelkarim Mats Cederberg.
30 september 2015

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy