Sökes: Hantverkare

Barnbarnet Anne Håkansson gick en annan väg och utbildade sig till kontorist. Hennes mamma ville inte att hon skulle ha samma yrke som sin far. Det var för slitigt och dessutom opassande för en kvinna, menade mamman. Men Anne Håkansson lockades av det konstnärliga och började hjälpa sin pappa om somrarna. De restaurerade kyrkor med urgamla hantverkstekniker, fick kalka väggar och förgylla kors uppe på kyrktorn.
– Bland det första jag gjorde var att klippa guldblad som jag räckte till pappa. Efter några år fick jag marmorera kyrkbänkar, men bara baksidorna i sidogångarna. Mittgången ville han göra själv, berättar Anne Håkansson.

Det har inte alltid varit så lätt att vara kvinna i branschen. När jag var ung var det vanligt med bilder på lättklädda tjejer i byggbarackerna.

I dag är hon målarmästare med 42 års yrkeserfarenhet. Hon har arbetat som konserveringsassistent för länsmuseet i Jönköping och driver en målerifirma med fokus på restaureringsmåleri i kyrkor och andra kulturhistoriskt viktiga miljöer. Vid ett par tillfällen har hon också fått i uppdrag att restaurera gamla väggmålningar och annat som hennes farfar målat en gång i tiden.
– Det har inte alltid varit så lätt att vara kvinna i branschen. När jag var ung var det vanligt med bilder på lättklädda tjejer i byggbarackerna. Vi som var tjejer förväntades ibland också städa barackerna och koka kaffe. Mycket har blivit bättre, men om vi är flera kvinnor på samma bygge kan jag fortfarande höra »jäkla klimakteriekärringar« bakom ryggen på oss, säger hon.

Hon upplever att tempot har skruvats upp kraftigt på senare år. Byggtider har blivit kortare och scheman allt mer pressade. På en del byggen, framför allt i nyproduktioner, finns inte ens tid avsatt för målning. I stället får målaren försöka trolla mellan murare och golvläggare, menar Anne Håkansson.
– Jag brinner för måleriet, men jag brinner kanske lite för mycket. Jag har gjort det här så länge att det har blivit min identitet, men de här arbetsvillkoren får mig att explodera. I hela byggbranschen ser jag hur stressen och pressen allt mer har tagit över.

Hon beskriver yrket som påfrestande. Till skillnad från de flesta andra målare kan hon heller inte arbeta med roller och teleskopskaft. Restaureringsmålning är ett finlir som mestadels måste utföras med pensel.

Trots att hon fortfarande älskar måleriet har Anne Håkansson funderat på att lägga penseln på hyllan. Det gick så långt att hon köpte sig ett kafé. Hon hade precis tänkt öppna när pandemin slog till med full kraft.

Målare är ett bristyrke. I dagsläget finns runt 17 500 yrkespersoner i Sverige, varav 91 procent är män och 9 procent är kvinnor. Den som är målare bedöms ha stora möjligheter till arbete inom det närmaste året. På fem års sikt väntas arbetsutsikterna till och med vara mycket goda, enligt statistik från Arbetsförmedlingen.
– Vi ser också stora jobbmöjligheter för murare, träarbetare, betongarbetare, golvläggare, takmontörer och möbelsnickare på både kort och lång sikt, säger Kerstin Eriksson, handläggare vid Arbetsförmedlingens analysavdelning.

Hon bjuder på några siffror. I den senaste arbetsgivarundersökningen framkom det att 67 procent av arbetsgivarna inom byggbranschen planerar att anställa personal framöver. Bara 4 procent flaggar för personalminskningar. Den höga efterfrågan på arbetskraft beror bland annat på att bostadsbyggandet har tagit ordentlig fart på sistone, menar Kerstin Eriksson.
– Vi har en befolkningsutveckling som kräver att byggandet ökar i takt med den, och en rad infrastruktursatsningar som samtidigt behöver göras. Men på sikt kan det bli problematiskt att intresset för att arbeta inom de här områdena tycks vara svalt‚ säger Kerstin Eriksson och påpekar att arbetsmarknaden också ofta kräver yrkesbevis och licenser av olika slag. För att få jobb bör man i regel ha gått och fullföljt en yrkesutbildning på gymnasiet.

Men utvecklingen på den fronten ser inte helt ljus ut.

Enligt Skolverkets statistik har antalet elever på bygg- och anläggningsprogrammets första skolår minskat med 23,7 procent från läsåret 2011/2012 till läsåret 2019/ 2020.

Lars Hanisch är undervisningsråd på Skolverket, med särskilt programansvar för bygg- och anläggningsprogrammet. Han påpekar att den nu gällande läroplanen, GY 11, innebär att eleverna på yrkesprogram inte automatiskt blir högskolebehöriga, utan på eget initiativ måste läsa till svenska och engelska för att uppnå grundläggande behörighet. Det kan ha påverkat yrkesprogrammens attraktionskraft negativt, anser han.
– Men det är inte hela förklaringen, säger Lars Hanisch.

Branschen har förvandlats till ett vilda västern med arbetslivskriminalitet och
oseriösa aktörer.

Han tror också att skolornas studievägledare och byggbranschen behöver jobba mer systematiskt med att höja statusen på de här yrkena för att i högre grad tilltala både elever och vårdnadshavare.
– Många känner heller inte till att en byggutbildning ofta kan leda till bra betalt jobb direkt efter avslutad utbildning, säger han.

I dagsläget finns fem olika gymnasieinriktningar att välja mellan på bygg- och anläggningsprogrammet. Det är anläggningsfordon, husbyggnad, mark och anläggning, måleri och byggnadsplåtslageri. Också det sistnämnda yrket ser Arbetsförmedlingen som ett bristyrke.

Men utbildningarna i sig håller en generellt sett hög kvalitet, menar Lars Hanisch på Skolverket. Han gläds över att andelen flickor nu ökar på samtliga inriktningar, och inte enbart på måleriutbildningarna, som hittills varit den av inriktningarna som lockat flest tjejer.

Han konstaterar också att antalet gymnasieskolor som erbjuder bygg- och anläggningsprogrammet lyckligtvis inte har minskat på senare år, något som annars hade kunnat bli förödande för utbildningarna. Däremot oroas Lars Hanisch av att vissa yrken och kompetenser tenderar att hamna i skymundan. Han tar glastekniker som exempel. Få skolor har lärare som kan undervisa och lära ut den specialkompetensen.

I värsta fall kan bristen på hantverkare inom smala specialområden få nedslående konsekvenser. Kulturarvet riskerar att förfalla.

Forskaren Arja Källbom, som är metallurg, byggnadsantikvarie och restaureringsmålare, har nyligen disputerat på en avhandling om kulturhistoriskt viktiga objekt i gjutjärn och stål som kräver regelbundet underhåll. Det kan exempelvis handla om gamla järnvägsakvedukter, plåttak på kyrkor och smidda staket. De här metallarbetena kan bevaras väldigt länge om man målar med rostskyddsfärg baserad på linoljefernissa, förklarar hon. Men det är gammal hantverkskunskap som börjar bli allt mer sällsynt.
– Det är vår plikt att ta hand om de här kulturhistoriska objekten och bevara dem för framtiden. Men att måla med en modern färg riskerar att göra mer skada än nytta. En färg som är baserad på asfalt kan till exempel förstöra ett gammalt plåttak, konstaterar Arja Källbom.

Jag har ju haft många enormt fina stunder som målare. Annars hade jag aldrig hållit på i så många år.

Kunskapsluckorna finns emellertid inte enbart hos hantverkarna. Också hos myndigheter kan kompetensen vara bristfällig, har Arja Källbom sett, trots att länsstyrelserna kräver att kulturhistoriska objekt tas om hand enligt speciella föreskrifter.

Just linoljefärg tillverkades länge i stor skala i Sverige. Linfrö importerades bland annat från Argentina och pressades på oljeslagerier, men under både första och andra världskriget rådde brist på linolja. Så småningom lanserades plastfärger som alternativ och efter en tid var det inte längre självklart att hantverkare hade den kunskap som krävdes för att använda de äldre färgerna och teknikerna. När linoljeproduktionen återupptogs av byggnadsvårdsskäl efter ett 30 år långt uppehåll, fanns därför mycket att ta igen, konstaterar Arja Källbom som hoppas att hennes avhandling ska ge en skjuts till branschen att återerövra kunskapen.
– Men även inom murning och trähantverk har gammal kunskap försvunnit, påpekar Arja Källbom.

Johan Lindholm är förbundsordförande för fackförbundet Byggnads. Han tycker att det är viktigt att värna urgammalt hantverkskunnande och ser det som en av branschens många utmaningar. Han konstaterar också att 212 av landets 290 kommuner rapporterar bostadsbrist och att det alltså krävs en lång rad byggsatsningar framöver, som dessutom ska vara konstruerade för att möta miljö- och hållbarhetsmål.

Samtidigt stämplas allt fler byggbolag som oseriösa.
– Branschen har förvandlats till ett vilda västern med arbetslivskriminalitet och oseriösa aktörer. Lagar och regler följs inte alltid och problemen har dessutom eskalerat de senaste åren. Jag tror att många unga avskräcks av det, säger Johan Lindholm när han reflekterar över bristen på hantverkare.

Han menar att många av de oseriösa bolagen inte heller vill ta emot lärlingar, något som krävs för att säkra återväxten. Situationen försvårar för ungdomar att fullfölja sina byggutbildningar och få de yrkesbevis och certifikat som krävs.
– Överlag måste arbetsvillkoren förbättras. Lägsta pris har fått styra upphandlingarna alldeles för länge. Tyvärr finns det människor som inte orkar och väljer att lämna
branschen. Där har hela sektorn ett enormt ansvar, säger Johan Lindholm.

 Målarmästaren Anne Håkansson, som bestämt sig för att sluta måla och köpt sig ett kafé, lade bageriplanerna åt sidan när pandemirestiktionerna infördes. Hon plockade upp penseln igen och tog sig an ytterligare en kyrka och ännu ett missionshus. Sedan många år tillbaka har hon medvetet anställt målarintresserade tjejer. Dit hör
en ung tjej, som började jobba som lärling, och nu går en tvåårig hantverksutbildning i Tibro i dekorationsmåleri och förgyllning.
– Jag vill ju att unga, och särskilt unga tjejer, ska välja det här yrket. Jag har ju haft många enormt fina stunder som målare. Annars hade jag aldrig hållit på i så många år.
På många sätt är det ett fantastiskt yrke, säger Anne Håkansson som inte enbart vill lyfta fram problemen för branschen.

Tack vare olika nätverk, byggnadsvårdsföreningar och Hantverkslaboratoriet Da Capo i Mariestad ser hon nu hur det stadigt utbildas nya byggnadsvårdare som fått lära sig från grunden och inte förlitar sig på exempelvis plastfärg, en färg som Anne Håkansson själv aldrig använder.
– Mitt mål är att höja statusen för hantverksyrket målare. Vi behöver byggnadsvårdare som ser rikedomen vi har i det hantverk som våra förfäder en gång i tiden lärde sig, säger hon.­