Självständig och berusad

Jag fick en chock när jag upptäckte att det fanns tjocka amerikanska kataloger som under samma förkortning marknadsförde prylar till hemmafixande förortsbor. Att de två motsatta verkligheterna kunde knölas in under samma paraply kändes lika osannolikt som att det skulle finnas en okänd tvärtomvärld där varmt är kallt, upp är ner och folk inte bara låtsas tycka att franska filmer är bra.

Att byta växttrick och frön med andra odlare är subversivt. Att blanda sina egna botemedel är en anarkistisk handling. Du utövar direktdemokrati varje gång du har ett behov som du själv råder bot på.

Men för några år sen, när jag helt överraskande blev besatt av grönsaksodling, började jag fatta kopplingen.

Att byta växttrick och frön med andra odlare är subversivt. Att blanda sina egna botemedel är en anarkistisk handling. Du utövar direktdemokrati varje gång du har ett behov som du själv råder bot på. Det gäller oavsett om du odlar din egen potatis, kokar te på svartvinbärsblad eller skördar vilda nässlor på våren.

För den riktige DIY-nörden finns örtmedicinen. I Paris har varje arrondissement med självaktning ett speciellt örteri. Där säljer kvinnor och män med sura miner och vita rockar stora påsar med örter mot allt från skrumplever till kallbrand och slem. (Slemöverskott är av någon anledning väldigt stort inom örtmedicinen.) Första gången jag var på ett sådant franskt herberi – och när jag hade hamstrat mig igenom halva butiken och förundrats över att kunna shoppa på latin – insåg jag också att det jag odlat själv var bättre. Långsamt odlade örter, ultraboostade av den svenska nattsolen och plockade mitt på dagen vid nymåne, när vatteninnehållet är som lägst och koncentrationen av aktiva substanser som högst.

Min egen skörd förvarar jag i papperspåsar som jag lärt mig att vika av en annan odlare, utan lim eller tejp. Och varje gång jag gör snaps på johannesört eller blandar en tonic på lavendel berusas jag av känslan av självständighet. Eller så är det bara vodkan. Ibland är det svårt att avgöra i de här situationerna.

Just att människor skapar med sina egna händer är en av de coolaste grejerna med punk, odling, art brut, örtmedicin och hemslöjd. Att göra själv ger frihet. Ett black metal-band, som dränker sina scenkläder i blod och begraver dem i skogen för att plaggen genom förruttnelse ska få rätt känsla och utseende, skiljer sig egentligen inte så mycket från en folkilsken tant i Skurträsk som virkar turkosa grytlappar. Det handlar om en vilja att forma sin verklighet och skapa sin egen sanning, och om att inte behöva en auktoritets godkännande.

Att odla sin egen mat är helt enkelt den absolut mest fredliga formen av anarki. Punk är en av de allra bästa.

DIY 4-Ever.

Elin Unnes är rockjournalist. Hon skriver bland annat för Svenska Dagbladet, Bon och på SVT:s musikblogg PSL. Dessutom bloggar hon om odling. Hon odlar allt från kiwi till King Edward och drömmer om att bli självförsörjande.