Sarrs siffror

Vävning är matematik. Vi bad yrkesmannen Ousman Sarr berätta om några betydelsefulla siffror medan han skyttlar inslag i en park i södra Stockholm.

Text Maria Diedrichs
Foto Alexander Mahmoud
23 augusti 2017

9.

En gång när jag var nio år satt jag bredvid min morbror och tittade på när han vävde. Jag föddes i Senegal men växte upp i Gambia och de flesta av mina manliga släktingar var vävare. Solven, trådarna, skaften – allt det där fascinerade mig. Jag ville förstå hur det hängde ihop. Jag frågade om jag fick prova lite men min morbror sa nej, inte idag. Det var en brudslöja han höll på med. Tunna, tunna trådar som blev ett nästan genomskinligt bomullstyg. Väldigt ömtåligt. Och det måste bli klart innan brudens familj kom för att hämta den. Men när min morbror sa att det var dags för lunch låtsades jag att jag var mätt. Han gick iväg och jag passade på att sätta mig i vävstolen. Så fort jag försökte peta in skytteln mellan varptrådarna gick de av en efter en. Och när min morbror kom tillbaka fick han en chock. Allt var förstört! Jag trodde att jag skulle få skäll men han sa att det var hans eget fel: »Jag borde ha visat dig hur man gör«. Nästa dag började han lära mig att väva.

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Prenumerera! Då får du tillgång till alla våra artiklar på hemslojd.se. Väljer du pappersprenumeration ingår digital läsning!

Köp prenumeration här
Redan prenumerant?

Problem att logga in? Läs mer här.

Porträtt av Ousman Sarr.

4.

Ungefär fyra månader om året, från april och framåt, var arbetssäsongen för vävare på den tiden. Det är nämligen precis efter skörden – och när bönderna har sålt sina varor vill de handla. Vävda tyger är viktiga eftersom de ingår i bröllopskläder och dopdräkter för många av landets folkgrupper. Min pappa brukade åka till Juala utanför Senegals huvudstad Dakar. Där samlades både vävare och de som ville köpa. När regnperioden började reste han hem igen för att ta hand om våra egna odlingar. Vi hade majs, pumpa, vattenmelon och maniok.

16.

Jag gillar verkligen det matematiska i vävningen. Man måste räkna supernoga för att mönstren ska bli rätt. När jag började i skolan som sextonåring märkte jag direkt att jag hade ett stort försprång på grund av mitt hantverk. Hemma hade vi inga miniräknare och vi skrev aldrig ner någonting. Vi var tvungna att hålla allt i huvudet. Jämfört med det var skolmatten inga problem. När man har lärt sig vissa nyckelmönster kan man kombinera dem och skapa egna former. En del mönster har särskilda betydelser som levt kvar i generationer. Före radio och tidningar spreds nyheter via en griot, en historie-berättare, som gick runt med en liten trumma som kallas för talking drum. Alla som hörde ljudet av trumman kom ut för att höra vad han hade att säga. Timglasmönster står för kommunikation för att det påminner om den trumman.

Ousman Sarr gör håll i marken med ett spett.

1991.

Sommaren 1991 var första gången jag besökte Sverige. Jag sålde vävar på en marknad i Hälsingland. Till vintern for jag hem till Gambia. På samma sätt som min far var beroende av odlingssäsongerna för att sälja sina tyger följde jag turisternas scheman. Jag tror att jag hann åka sju gånger innan Sverige gick med i EU och gränskontrollsamarbetet Schengen. Sedan blev det mycket svårare för mig att få visum. Under många år var jag anställd som vävare på ett natur- och kulturmuseum
i Tanji i Gambia, nära havet. Jag visade mitt hantverk, berättade om dess ursprung och hade en egen souvenirbutik. Jag trivdes bra där men för sex år sedan när jag och min sambo Kajsa ville flytta ihop hade hon precis blivit erbjuden jobb i Stockholm. Jag var lite mer flexibel så vi hamnade här i Enskede.

3.

När jag tänker tillbaka på allt jag har vävt är det tre stora beställningsjobb som gör mig extra stolt. Det ena kom från Gambias försvarsmakt. Jag vävde delar till deras paraduniformer. Ett annat kom från ett av Gambias universitet. Det gällde band och dekorationer till examensdräkterna. Det tredje var vävnader jag gjorde till koreanska och amerikanska ambassaderna i Banjul. Det där gillar jag! Att få göra unika, värdefulla produkter på beställning. Det skulle jag vilja göra mer av.

En fot med vit tråd spänd runt stortån.

45.

Det tar ungefär 45 minuter att sätta upp min vävstol. Jag går ner till någon park i närheten och försöker hitta en plats där jag inte är i vägen. Där slår jag ner fyra stöttor i marken och sedan knyter jag ihop dem med bommarna och de andra delarna. Varpen sträcks med hjälp av dragstenar. Och jag kan styra mönstret med hjälp av mönstersolv som jag knyter upp med snören ovanför vävstolen. Några delar hade jag med mig från Gambia, resten har jag hittat här och byggt ihop. Under torrsäsongen i Afrika kan den stå ute hela tiden. Här måste man vara beredd på att ta in den så fort det kommer en regnskur.

2.

Min vävstol har två skaft. Det är det jag är van vid. i Sverige ser man oftast vävstolar med fyra skaft. När jag först såg dem blev jag väldigt fascinerad. Jag besökte en vävstuga här i närheten och såg vilka avancerade mönster de kunde göra med enkla medel. Jag skulle gärna vilja lära mig fler tekniker inom vävning.

0.

Jag känner faktiskt inga kvinnor som väver i Gambia. I den folkgrupp som jag tillhör är det viktigt för en man att kunna tillverka tyger för att han ska bli gift. Man väver kläder till sin blivande fru och som hemgift till hennes föräldrar. Det är ett sätt att visa att man kan ta hand om en familj. För kvinnorna har det inte ansetts viktigt att kunna väva, så därför är det inte så många som brytt sig om att lära sig. Men de har alltid varit viktiga för vävningen. Det är de som har skött all marknadsföring och försäljning av de färdiga tygerna. Och det är de som spinner tråden och spolar upp inslaget på bobiner som passar i skytteln. Men det där förändras förstås idag. Nu är fler kvinnor på väg in i alla olika yrken. Och jag har förresten inte vävt någon hemgift till min sambos föräldrar heller. Inte än i alla fall!

Ousman Sarr sitter och väver vid sin vävstol i en park.

15.

Om jag har gott om plats kan jag sträcka ut varpen ända till 15 meter. Vikten på dragstenarna beror på hur spänd varpen ska vara. Man får känna efter så att vikten på stenarna blir precis den som trådarna behöver. Jag har letat och samlat stenar tills jag hittat sådana som är lagom. Jag brukade oftast arbeta med varp som var runt 75 meter lång. Det tog kanske en månad att väva upp den, beroende på teknik förstås.

4000.

4000 varptrådar i en enda väv.
Det är nog det mesta jag har jobbat med. Då är det fyra trådar i varje rör i vävskeden. Jag har flera vävskedar som jag använder beroende på vilken kvalitet jag vill väva. Några är i metall, men helst använder jag dem jag gjort själv i bambu.

4.

Min son är fyra år gammal. Sist jag satte upp vävstolen verkade han väldigt intresserad och ville vara med och leka, precis som jag när jag var liten. Jag hoppas att han vill lära sig väva en dag. Den här tekniken har funnits i hundratals år i mina hemtrakter. Det vore roligt att föra den vidare.

100.

Jag tror att jag har hundra kilo bomullsgarn i min källare. Jag har inte vägt det men mycket är det i alla fall. Jag har fått det av pensionerade vävare som inte hade någon användning för det längre. De ville ge det till någon som verkligen kunde ta hand om det. Men just nu sparar jag det bara. Det är sällan jag har tid att väva. Men alla vävare är likadana, tror jag: Vi skulle aldrig kasta bort garn. Inte vävstolar heller. Jag har själv flera stycken nere i källaren som jag inte har möjlighet att arbeta med. Häromdagen hade vi städdag i huset. De hade tagit hit en stor container för att slänga grejer. Vår källare är liten, egentligen får vävstolarna inte plats. Jag funderade länge över om jag borde göra mig av med dem. Men jag kunde inte. De får stå kvar där de står.

Varp i grönt, vitt,blått, rosa , brunt och lilla går in i vävstolen.

23 augusti 2017

Hemslöjd åsikt

Gör det själv

Lappa och laga med Hemslöjd

Vill du få gratis nyheter och inspiration från Hemslöjd?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!