Så där höll vi inte på förr

Vad har hänt med oss? Så där höll vi inte på förr. För 12 år sedan låg vi i varsin soffa och läste kulturartiklar på helgerna. Som hyresrättsinnehavare ägde vi en liten verktygslåda med det allra nödvändigaste, en hammare jag fått från pappa, en tumstock, två stjärnskruvmejlsar och en skruvdragare som följt med sedan min man flyttade hemifrån. När solen stod högt över Aspudden fick vi panik och tvingade ut oss själva och barnen på promenad eller museibesök.

Men det var då det. Vi köpte en tomt på landet. På den där tomten stod en gammal timmerstomme som den förra ägaren hade flyttat från Mariestad. Och om det inte hade varit för en liten, liten bit flagnande blå tapet på en av stockarna hade jag hållit fast vid mitt absoluta »nej, det är för svårt, för läskigt, vi kan inte«. Men den där skrovliga gamla stocken med den där 1800-tals tapetresten trädde in i mitt poetiska minne, vi lånade pengar, köpte, byggde, våndades. Fåglar byggde bo i stommen innan vi hann bygga klart. Jag var med och slevade lera i grunden och murade in en tussilago i det nordvästra hörnet.

När helgen kommer vill vi inte vakna för sent, vi vill ut och flytta material: stenar, pinnar, grenar, kottar, plankor. I bästa fall bygger vi något.

När huset äntligen var klart fanns timmer över och vi hade plötsligt en plats full med material. Ja, eller byggskräp om man ser det från det hållet. Linjen är hårfin mellan vad vi kallar material och vad vi kallar skräp. Tiden gick och tomten blev en lekplats och platsen förvandlade oss. Vi gick i barndom kan man säga. Vi blev kreativa på ett nytt sätt som vi vagt känner igen från när vi satt i sandlådan och höll på med hink och spade.

När helgen kommer vill vi inte vakna för sent, vi vill ut och flytta material: stenar, pinnar, grenar, kottar, plankor. I bästa fall bygger vi något. Under årens lopp har det blivit en del fågelbon, bänkar, ett fågelbord timrat av små pinnar som tog flera dagar att göra och sedan blev ganska fult, en spaljé av gransly, ett nattygsbord, en TV-ställning av en gammal timmerstock. Blir det bra? Ja ibland, ibland inte. Ordet slöjd skulle jag inte kalla våra alster. Min morfarsmor kunde slöjda och skapa fantastiska saker i trä. Men traditionen bröts och vi lär oss från Youtube. Vi gör ungefär det som jag minns från punken, att ta fram gitarren och klara tre ackord är det viktiga inte att det blir perfekt. Och plötsligt se att världen är full av material och att vara utomhus och göra saker.

Och nu i dessa underliga coronatider tog vi ut sparade pengar för att bygga en verkstad, eller i alla fall gjuta ett golv. Man måste ju kunna göra grejer även på vintern och när det regnar.

Jenny Morelli är skribent och chefredaktör för Fotografisk Tidskrift.