Krönika

Så där höll vi inte på förr

Text Jenny Morelli
Foto Adrian Ulander
19 augusti 2020

Nuförtiden kan vi inte gå genom våra kvarter i Stockholm utan att stanna till och rota i byggsäckar. Herregud vad det slängs! En plywood- eller en mdf-skiva, kanske rentav en hyvlad bräda. Man vet aldrig vad som kan behövas och när en bräda kan komma
till pass. Fynden hamnar i vår hall, sedan fraktas de med pendeltåg för förvaring vid skjulet på tomten på landet. Allt kan bli något.

Hej!

Din gratisprenumeration har löpt ut.
För att fortsätta läsa behöver du vara betalande prenumerant.
Har du redan en prenumeration på Hemslöjd?
Logga in eller skapa ditt digitala konto nedan.
Logga in
Eller köp en prenumeration nedan:
Köp prenumeration

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Endast betalande prenumeranter kan läsa allt på Hemslöjd.se
Läs mer om hur detta fungerar här.
Logga in, skapa konto eller köp din prenumeration nedan...
Logga in



Köp prenumeration

Vad har hänt med oss? Så där höll vi inte på förr. För 12 år sedan låg vi i varsin soffa och läste kulturartiklar på helgerna. Som hyresrättsinnehavare ägde vi en liten verktygslåda med det allra nödvändigaste, en hammare jag fått från pappa, en tumstock, två stjärnskruvmejlsar och en skruvdragare som följt med sedan min man flyttade hemifrån. När solen stod högt över Aspudden fick vi panik och tvingade ut oss själva och barnen på promenad eller museibesök.

Men det var då det. Vi köpte en tomt på landet. På den där tomten stod en gammal timmerstomme som den förra ägaren hade flyttat från Mariestad. Och om det inte hade varit för en liten, liten bit flagnande blå tapet på en av stockarna hade jag hållit fast vid mitt absoluta »nej, det är för svårt, för läskigt, vi kan inte«. Men den där skrovliga gamla stocken med den där 1800-tals tapetresten trädde in i mitt poetiska minne, vi lånade pengar, köpte, byggde, våndades. Fåglar byggde bo i stommen innan vi hann bygga klart. Jag var med och slevade lera i grunden och murade in en tussilago i det nordvästra hörnet.

När helgen kommer vill vi inte vakna för sent, vi vill ut och flytta material: stenar, pinnar, grenar, kottar, plankor. I bästa fall bygger vi något.

När huset äntligen var klart fanns timmer över och vi hade plötsligt en plats full med material. Ja, eller byggskräp om man ser det från det hållet. Linjen är hårfin mellan vad vi kallar material och vad vi kallar skräp. Tiden gick och tomten blev en lekplats och platsen förvandlade oss. Vi gick i barndom kan man säga. Vi blev kreativa på ett nytt sätt som vi vagt känner igen från när vi satt i sandlådan och höll på med hink och spade.

När helgen kommer vill vi inte vakna för sent, vi vill ut och flytta material: stenar, pinnar, grenar, kottar, plankor. I bästa fall bygger vi något. Under årens lopp har det blivit en del fågelbon, bänkar, ett fågelbord timrat av små pinnar som tog flera dagar att göra och sedan blev ganska fult, en spaljé av gransly, ett nattygsbord, en TV-ställning av en gammal timmerstock. Blir det bra? Ja ibland, ibland inte. Ordet slöjd skulle jag inte kalla våra alster. Min morfarsmor kunde slöjda och skapa fantastiska saker i trä. Men traditionen bröts och vi lär oss från Youtube. Vi gör ungefär det som jag minns från punken, att ta fram gitarren och klara tre ackord är det viktiga inte att det blir perfekt. Och plötsligt se att världen är full av material och att vara utomhus och göra saker.

Och nu i dessa underliga coronatider tog vi ut sparade pengar för att bygga en verkstad, eller i alla fall gjuta ett golv. Man måste ju kunna göra grejer även på vintern och när det regnar.

Jenny Morelli är skribent och chefredaktör för Fotografisk Tidskrift.

19 augusti 2020

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy