Ringer telefonen, gäller det att svara.
– Ja, jag kan ju inte ringa dem. Det är de som kontaktar mig, säger Carina Sohl och rycker lätt på axlarna åt den märkliga värld som hon dragits in i: De stora modehusens mytiska sfär där lyx och flärd, avgudade genier och hemlighetsmakeri frodas.
Och där unikt hantverk är högt värderat.
Allt började med ett ruttet löv för snart tjugo år sedan.
Eller ruttet och ruttet.
– Det var ett otroligt vackert löv som jag hittade när jag var ute och promenerade, berättar Carina och påpekar att det ju är under strövtåg i naturen som de bästa idéerna kommer.
– Det var delvis förmultnat så man kunde se varenda liten nerv och linje. Det var så fint och jag ville bevara det. Så jag tog upp det och gick hem och började experimentera, säger hon och ler.
Sedan dess har Carina Sohl utvecklat en alldeles egen teknik för att pressa växter på skinn så att bladen och stjälkarna bildar reliefmönster i lädret. Det verkar inte finnas någon annan som gör samma sak. Därför är allt lite hemligt. Carina Sohl berättar inte exakt hur hon gör. Men förutom växter och skinn är vatten och ett extremt högt tryck inblandade.
Det är svårt att veta hur en viss läderkvalitet ska reagera på exempelvis ormbunke jämfört med smörblomma.
I den nybyggda ateljén i hemmet på Lilla Solgård, strax utanför Nyköping, visar hon några prover. På sidenmjukt lammskinn syns avtrycken av hallonblad. Över vitt läder slingrar sig spåren av vildvinsrankor. På en milt rosafärgad hud avtecknar sig rosenknoppar och på en svart skinnbit bildar skarpa vasstrån ett stramt mönster. Vassens räfflade struktur ger ett ömsom glänsande, ömsom matt intryck, precis som varp och inslag i en damastväv.
Det är här, precis utanför dörren som hon samlar in sina växter.
Sommartid följer hon de dammande landsvägarna och plockar hem blommor och blad. Ateljéns ena vägg är täckt med öppna hyllplan. Där ligger torkade växter på kartongskivor. Blekt rosa och röda rosor, spröda tulpaner, skulpturala löv från ek, alm och bok, smörblommor och en hortensia som torkat i lila, grågröna och aprikosa nyanser.
– Jag ägnar mycket tid åt hanteringen av växter, säger Carina. Jag plockar det jag hittar och tycker är fint. När en kund ringer och ber mig ta fram ett mönster beror allt lite på vad jag har hemma.
Att ingen annan gör något liknande har fått de allra största europeiska mode- och möbelföretagen att bli Carina Sohls krävande och lite besvärliga kunder.
Just nu arbetar hon med att mönstertrycka väggpaneler för ett företag i Nederländerna som bygger lyxbåtar åt privatpersoner. Snart åker hon till Milano för att träffa ett stort italienskt möbelföretag. Vilket det är får hon inte avslöja, hon har skrivit på sekretessavtal som noggrant reglerar vad hon får yppa.
Ibland gör sekretess och krånglig kommunikation att samarbeten går om intet. Som när Chanel hörde av sig och ville att Carina Sohl skulle skapa mönster för det anrika modemärket.
– Jag kan ju aldrig prata direkt med designern, säger Carina och berättar att i fallet Chanel hade inte det skinn som företaget skickade med för prov den rätta kvaliteten.
– Det gick inte att göra det som de ville, med den typen av skinn. Jag hade säkert kunnat göra något annat som de hade tyckt om men det kunde jag ju inte framföra eftersom jag aldrig träffade designteamet. Den jag mötte var en kontaktpersons kontaktperson, förklarar Carina och berättar att hon sedan fick en känsla av att hon sågs som lite konstig när hon tog betalt för de prover hon hade skapat.
– Ja, det verkar som om man ska vara tacksam bara för att få vara i närheten av dessa storheter, säger hon med ett skratt och påpekar att förutom arbetstiden att ta fram mönster och förslag var det hon själv som betalade resa och uppehälle i Paris för att kunna visa proverna.
Att prova, experimentera och testa är något hon ägnar mycket tid åt. Varje skinn är unikt. Det är svårt att veta hur en viss läderkvalitet ska reagera på exempelvis ormbunke jämfört med smörblomma. Hur länge huden behöver ligga i press och hur högt trycket ska vara.
Hon har kastat bort åtskilliga skinn genom åren.
– Fatta vad dyrt det här är! utbrister Carina och ser sig om i den ljusa ateljén.
– Ett enda skinn kan kosta upp till fem tusen kronor.
Trots att de blommor och blad som Carina använder är torkade kan ändå växtsaft pressas ut och missfärga skinnet. Om trycket är för högt kan tryckskador visa sig som mörka fläckar. Är det för lågt eller tiden i press för kort, blir relieferna inte beständiga eller tillräckligt synliga.
Med tiden har Carina Sohl utvecklat en instinktiv kunskap i händer och ögon och övat upp sin magkänsla. Hon skriver också upp och dokumenterar sina processer. Ändå kräver varje nytt samarbete med en kund flera dagars – ibland veckors – experimenterande innan själva beställningen ens kan påbörjas.
Men en dag för sex år sedan kom ett avgörande telefonsamtal. Det var från Paris.
Carina Sohl beskriver sig som en kreativ person som alltid hållit på med skapande. Hon har gått olika konstnärliga utbildningar, bland annat en i läderhantverk. Till en början, den där dagen 2001 då hon kom hem med sitt vackra förmultnade löv använde Carina en liten handpress som hennes man hade stående i sin verkstad. Men med den kunde hon bara pressa enstaka blommor på en liten del av ett skinn. Hon såg dock att hon var något på spåren, det vackra lövet hade lämnat ett avtryck. Under de kommande åren prövade och experimenterade hon. Utforskandet skedde i perioder när hon hade tid och råd vid sidan om andra jobb som dekoratör och målerikonservator.
Men det växte.
Hennes man byggde större pressar. Ändå kände Carina hela tiden att hon inte nådde ända fram. År 2006 bestämde hon sig för att satsa pengar för att komma vidare.
Hon kontaktade en konstruktör som byggde stommen till den över ett ton tunga press som idag står i ateljén. I den får hela skinn plats. Tillsammans med sin man lyckades hon sedan hitta en teknisk konstruktion som möjliggör det höga tryck som behövs. Hur högt säger hon inte.
– Men åtskilliga bar.
Ändå har en av hennes svåraste utmaningar varit att hitta kunder. Ibland känner hon att hon bor på fel ställe.
– Ja, Sverige är verkligen en avkrok på många sätt. Å andra sidan, är det den här omgivningen som gör mig unik nere på kontinenten där kunderna ju finns, säger Carina och blickar ut över åkrarna och ängarna som breder ut sig i solen.
Men en dag för sex år sedan kom ett avgörande telefonsamtal. Det var från Paris. En dam i andra änden undrade om Carina Sohl ville ställa ut på den legendariska modemässan Première Vision i Paris.
– Och vem vill inte det! utbrister Carina.
Tillsammans med 26 hantverksateljéer från hela världen, alla ut-valda av en jury, fick Carina visa sina blommiga skinn i mässans exklusiva VIP-rum, Maison d’exceptions.
– Ingången bevakades av vakter och bara de med guldpass släpptes in, berättar hon och förklarar att passen är så dyra att endast de största modeföretagen har råd.
Hur mässan hade hittat Carina? Genom att googla »bespoke«, som betyder »på beställning«.
– Då fick de upp min hemsida och eftersom ingen annan gör något liknande fick jag komma dit, förklarar Carina.
Deltagandet på Première Vision ledde fram till samarbeten med bland andra modehuset Loewe, det franska smyckes- och klockföretaget Chaumet och det engelska lyxmobilföretaget Vertu.
– Jag gjorde baksidan till en begränsad upplaga mobiler och fodral. En enda telefon kostade över 80 000 kronor, säger Carina och spärrar upp ögonen över de hisnande summorna.
För Loewe tryckte hon mönster av vass på brunt lammskinn till en klänning som visades på Paris modevecka 2015 och sedan producerades i 35 unika exemplar.
Hennes kunder befinner sig inom det absoluta lyxsegmentet.
– Det är de som är beredda att betala för exklusivt hantverk. I Frankrike älskar man lyx och flärd på ett helt annat sätt än i Sverige. Här har vi en annan syn på vad det får kosta. Men i Europa är riktigt fint hantverk väldigt högt värderat.
Hon berättar att kundernas krav och önskemål ibland helt skiljer sig från hennes egen smak, men att hon som hantverkare får anpassa sig och ändå leverera.
– Jag har nog en ganska svensk syn på vad som är vackert, säger hon och fnissar till inför minnet av ett kundmöte i Italien.
Representanten för det stora designföretaget var klädd i skräddarsydd kostym och handgjorda skor.
– Han var oerhört elegant. Och jag hade på mig linne, det som vi tycker är fint, säger Carina och ler menande.
– När jag reste mig från mötet var hela baksidan skrynklig!
Hon bestämde sig för att uppdatera sin garderob inför nästa möte med kontinentala modelejon.
