Påsömsprofilen

Ni har säkert sett den förr. Karin Holmbergs broderade munkjacka, hennes exjobb från HV Skola 2009, har synts på flera utställningar och i alla tänkbara tidningar. Även den här. Men den är värd att återvända till. Och fastän Karin säger att hon har utvecklats och gjort bättre saker sedan dess så menar hon också att det är den hon har att tacka för sin broderikarriär.
– Jag är lite förvånad att folk inte har tröttnat på den än. Jag tycker fortfarande att den är fin fast jag ser ju bristerna. Men den är ju maffig och den gör sig på bild. Det kan jag också förstå, säger hon.

Karin var bara sju år när hon upptäckte broderiet. Det var enkelt, tyckte hon. Alla andra textila tekniker var svåra i början men broderiet var bara jättelätt och jättekul.

När Karin pluggade på universitetet plockade hon upp sin gamla hobby igen. Det var hennes sätt att koppla av från allt plugg. Hon lånade böcker om landskapssömmar och lärde sig själv.
– Ingen av mina kompisar höll på med broderi. Det var först när jag började på HV som jag träffade andra människor som också gillade textil. Det var rätt fantastiskt, säger Karin.

Det var under det tredje året på HV som hon bestämde att hon skulle brodera landskapssömmar på moderna kläder i sitt examensarbete.
– Jag fick ganska bra respons direkt. De flesta tyckte att det var häftigt. Andra tyckte väl att jag var lite knäpp, fast på ett bra sätt.

Det var under arbetet med exjobbet som Karin fastnade för påsöm. Det var några dräktjackor på Dalarnas museum som gjorde att hon fick upp ögonen för det kraftfulla broderiet.
– Det var en häftig upplevelse. Påsömmen är min favoritsöm även om det finns mycket som är roligt. Det är lätt att tilltalas av det där frodiga, färgstarka, nästan neoniga. Jag förknippar den mycket med rosor. Det är förstås mycket andra blommor också men för mig är det en rosig söm.

– Rosen är ju ett väldigt vanligt mönster inom broderi. Det är väl lite dubbeltydigheten i det, att den är vacker fast den har taggar. Det är ingen helt okomplicerad blomma, säger Karin.

Karin berättar att hon gillar blommor. Både att teckna, brodera och ha dem hemma. Just nu är rosenbroderier dock lite förstörda för Karin. När hon höll en kurs nyligen påpekade en av deltagarna att en stiliserad ros Karin broderat såg ut som ett kålhuvud. Nu är det det enda hon ser när hon tittar på den.

I och med uppmärksamheten som Karin fick för den broderade munkjackan har hon fått många erbjudanden om att hålla kurser. Hon har även gett ut en bok. Första upplagan sålde slut, och redan i höst kommer uppföljaren.
– Mitt mål är att jag ska kunna sluta jobba med annat men i så fall får det nog bli dels broderi, men också kurser, illustration och formgivning. Man kan inte bara brodera hela tiden. Men jag kommer nog alltid att hålla på med textil. Jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna sluta.

Hemma hos Karin finns saker hon gjort överallt. Stickat, virkat, teckningar och broderier. Hon säger att det textila passar henne eftersom hon har svårt att göra tredimensionella saker.
– Broderi liknar teckning väldigt mycket. Nu till nästa bok har jag använt mycket som jag har tecknat utan en tanke på att det ska bli ett broderi. Det går att omsätta det mesta och det tillför alltid någonting när man gör det textilt. Dessutom är det ett skönt material att hålla på med. Jag tycker det är fantastiskt med folk som kan göra sina grejer i trä men jag tycker det är jättesvårt. Det är liksom för hårt och man får stickor… Nej, broderi är helt enkelt min grej.

Maria Diedrichs är skeptisk till rosor sedan hon läste Blomsterfesten i täppan av Elsa Beskow.
Ylva Sundgren är frilansfotograf. Hon minns fortfarande dagen i tvåan, när en kille i klassen ringde på dörren hemma i Högdalen med en röd ros i handen.