Offerkoftan

Text Anna Liljemalm
Foto Anna Hållams
23 maj 2022

Koftan som konsthantverkaren Matilda Forsärla drar över huvudet andas 1970-tal. Den sprakar i rött, orange och brunt. Men de glada färgerna till trots är budskapet långt ifrån muntert. I versaler har hon stickat in namnen på ett 50-tal rödlistade växt- och djurarter. Just den här koftan är tillägnad myror, humlor och bin.
– Många tänker nog på tigrar och pandor när man pratar om hotade djur, men väldigt många arter dör också här i Sverige. Det ville jag uppmärksamma, säger Matilda Forsärla.

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Endast betalande prenumeranter kan läsa allt på Hemslöjd.se
Läs mer om hur detta fungerar här.
Logga in, skapa konto eller köp din prenumeration nedan...
Redan prenumerant?



Köp prenumeration
– Det här är ett slags praktsorg, säger Matilda Forsärla och syftar både på det idag utdöda praktsorgbi som förr levde på blommande torrängar i Sverige och på sorgen över alla arter som riskerar att inte klara sig framöver. På sina offerkoftor stickar hon in namnet på dem som är akut hotade eller redan hunnit utrotas här i landet.

Allt började med en sömnlös natt. I många kommuner ordnades stora klimatdemonstrationer varje fredag, men inte hemma i Tranås. Också Matilda Forsärla ville göra något för att sätta ljus på artdöden och klimatförändringen. Frågan var bara vad. Hon tänkte på alla de arter som människan har offrat genom åren. Idén om offerkoftorna slog henne precis innan hon somnade.

Sedan dess har hon stickat på, i svenskt ullgarn som hon färgat själv. Också mönstret är egenkonstruerat. Hon utgår från alfabetet i ett rutmönster där varje bokstav är nio rutor hög. Koftorna täcks helt och hållet av bokstäver, men ibland stickar hon också in någon liten figur för att fylla ut.
– Det är mycket räknande och ibland är det lite trixigt att pussla ihop alltihop. Att få in »ål« är lätt, medan »bredfotad trädnuding«, är svårare, säger hon.

Artnamnen fyller såväl armar som ok och rygg och varje fredag uppmärksammar hon de senaste instickade arterna med namn och bild i sina sociala medier.
– Jag ser den här utrotningen som en kollektiv mänsklig skuld. Förr fanns det ett bi som hette praktsorgbi. Jag kan relatera till det namnet, det här är ett slags praktsorg. Men det kan vara svårt att värna om sådant som vi inte vet finns. Jag gör det här för att arterna ska bli bekanta för oss, säger hon.

Sammanlagt finns 4 746 rödlistade växt- och djurarter i Sverige. Det är en så gedigen lista att det hade tagit Matilda Forsärla åratal att sticka sig igenom allihop. I stället har hon riktat in sig på de växter och djur som ligger allra mest risigt till. Tanken är att sticka fram namnen på de 495 arter som klassas som akut hotade eller nationellt utdöda.

Etymologi

Den som tror att offerkofta är ettriktigt gammalt ord, i stil med tagelskjorta, har fel. Offerkoftan är ett nutida begrepp. Första skriftliga belägg finns i författaren Mia Törnbloms bok »Självkänsla nu« från 2005, sedan exploderade användningen under 2010-talet. Mest välanvänt är det i politiska texter. Att dra på sig offerkoftan innebär vanligtvis att riktigt vältra sig i sin offerroll.

Den första brandröda offerkoftan tillägnades steklarna. Den andra, som nästan är klar, går i himmelsblå, turkosa och kornblå färgnyanser. Den fokuserar på ett 30-tal vattenlevande djur. Här varvas pigghaj med ögonkorall. Näst på tur står kärlväxterna, och dit räknas såväl örter, buskar och träd.
– Den blir grön, så mycket har jag bestämt. Men kärlväxterna är så många, de är 140 stycken, så jag funderar på att göra en kofta med huva eller ett långt släp för att få plats med allihop, säger hon.

Hon älskar färg. Och Matilda Forsärla har tidigare skrivit två böcker om höglandströjor. Med utgångspunkt från klassiska Islandströjor skapade hon egna färgglada mönster med inspiration från det småländska höglandet.

Med offerkoftorna är stickningen mer politisk. Hon kallar det för slöjdaktivism. Hon brukar ha på sig dem hemma när det är lite kyligt, men ännu hellre ute bland folk.
– Folk frågar vad det står, då kan jag berätta. Det blir ett sätt att samtala om de här frågorna. Då är arterna inte bara döda och borta. Det ger mig någon slags hopp i allt det mörka

23 maj 2022

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram