Offerkoftan

Allt började med en sömnlös natt. I många kommuner ordnades stora klimatdemonstrationer varje fredag, men inte hemma i Tranås. Också Matilda Forsärla ville göra något för att sätta ljus på artdöden och klimatförändringen. Frågan var bara vad. Hon tänkte på alla de arter som människan har offrat genom åren. Idén om offerkoftorna slog henne precis innan hon somnade.

Sedan dess har hon stickat på, i svenskt ullgarn som hon färgat själv. Också mönstret är egenkonstruerat. Hon utgår från alfabetet i ett rutmönster där varje bokstav är nio rutor hög. Koftorna täcks helt och hållet av bokstäver, men ibland stickar hon också in någon liten figur för att fylla ut.
– Det är mycket räknande och ibland är det lite trixigt att pussla ihop alltihop. Att få in »ål« är lätt, medan »bredfotad trädnuding«, är svårare, säger hon.

Artnamnen fyller såväl armar som ok och rygg och varje fredag uppmärksammar hon de senaste instickade arterna med namn och bild i sina sociala medier.
– Jag ser den här utrotningen som en kollektiv mänsklig skuld. Förr fanns det ett bi som hette praktsorgbi. Jag kan relatera till det namnet, det här är ett slags praktsorg. Men det kan vara svårt att värna om sådant som vi inte vet finns. Jag gör det här för att arterna ska bli bekanta för oss, säger hon.

Sammanlagt finns 4 746 rödlistade växt- och djurarter i Sverige. Det är en så gedigen lista att det hade tagit Matilda Forsärla åratal att sticka sig igenom allihop. I stället har hon riktat in sig på de växter och djur som ligger allra mest risigt till. Tanken är att sticka fram namnen på de 495 arter som klassas som akut hotade eller nationellt utdöda.

Den första brandröda offerkoftan tillägnades steklarna. Den andra, som nästan är klar, går i himmelsblå, turkosa och kornblå färgnyanser. Den fokuserar på ett 30-tal vattenlevande djur. Här varvas pigghaj med ögonkorall. Näst på tur står kärlväxterna, och dit räknas såväl örter, buskar och träd.
– Den blir grön, så mycket har jag bestämt. Men kärlväxterna är så många, de är 140 stycken, så jag funderar på att göra en kofta med huva eller ett långt släp för att få plats med allihop, säger hon.

Hon älskar färg. Och Matilda Forsärla har tidigare skrivit två böcker om höglandströjor. Med utgångspunkt från klassiska Islandströjor skapade hon egna färgglada mönster med inspiration från det småländska höglandet.

Med offerkoftorna är stickningen mer politisk. Hon kallar det för slöjdaktivism. Hon brukar ha på sig dem hemma när det är lite kyligt, men ännu hellre ute bland folk.
– Folk frågar vad det står, då kan jag berätta. Det blir ett sätt att samtala om de här frågorna. Då är arterna inte bara döda och borta. Det ger mig någon slags hopp i allt det mörka