Konstnären Erik Olof Wiklund hade tidigare undervattensfotograferat en kvinna klädd i bygdedräkt medan de båda simmade i en sjö, han hade målat pyttesmå hälsingegårdar på linfrön och tillverkat landskapspussel med lika många bitar som antalet invånare i Hälsingland (130 000 stycken). Ändå var inget så tidskrävande och komplext som julkrubban.
O helga natt
Den krubba som Erik Olof Wiklund gjort till Alfta kyrka rymmer en hemlighet. Vad har kanelbullar, en pizzameny och pollen med den heliga familjen att göra?
Hej!
Vill du läsa hela artikeln?
Köp prenumeration här
Allt började med att kyrkoherde Lena Wängmark i Alfta kyrka kom att tänka på Krakówkrubborna. Julkrubborna från Polens näst största stad är internationellt kända för sin fantasifulla utsmyckning. Krubborna pryds av lokala byggnader med färgglada tinnar och torn. Som ett Kraków i miniatyr. I mitten av alltihop finns den heliga familjen. Skulle det inte vara fint om Alfta kyrka fick något liknande?
Att uppdraget gick till Erik Olof Wiklund var ingen slump. Han är konstnären som gräver där han står och letar berättelser i sitt lokala arv. Han är dessutom född och uppvuxen i byn, och hade tidigare slöjdat både doprekvisita och en detaljrik oblat-ask till kyrkan.
Till instruktionerna hörde att de täljda figurerna från den gamla krubban, som föreställde den heliga familjen, skulle flytta med till den nya. Ett annat önskemål var att krubban skulle kunna stå framme året om. Inte bara till jul. Erik Olof Wiklund satte tidigt ribban för projektet:
– Jag tycker om att göra riktig research så jag hittade bibeln på Spotify och lyssnade igenom alltihop från pärm till pärm, säger han.
Foten, som krubban vilar på, har han täljt till för hand med Morakniv och den består av ett grafiskt fiskfjällsmönster. Inuti träpelaren var det inledningsvis tomt, men Erik Olof Wiklund fick en idé och började samla på sig olika föremål från trakten samtidigt som han fortsatte att slöjda.
Eftersom han ofta använt sig av hälsingegårdar i sin konst bestämde han sig för att snida in lokalt kända hus i den nya krubban. Som ett Alfta i miniatyr. Den två meter höga krubban förärades tolv husfasader med olika brokvistar. Alla är av äldre modell – utom en som han kuppade in från sitt föräldrahem byggt 1984. Samtliga brokvistar utrustades med både fönster, fönsterkarmar och dörrar. Glaset i fönstren är munblåst och kommer från en 1700-talsgård. Bara att göra fönstren tog cirka 160 timmar.
Allt som allt räknar han med att krubban tagit honom över 700 timmar att få färdig, men så är konstverket också en explosion av små detaljer. Krubbans torn kläddes i bladguld. De fyra klockorna på tornet byttes ut mot mässingsknappar från Alftas hembygdsdräkt. Inne i krubban skapades golvet utifrån en uråldrig stenläggarteknik och i taket målade han vårt solsystem. Den som tittar – och känner – tillräckligt noga kommer att hitta en text i punktskrift gömd i meteoritbältet mellan planeterna Mars och Jupiter.
– Jag brukar alltid försöka maxa detaljerna. Under bordsskivan hittar man till exempel sockensigillet. Det är lite Pettson och Findus över det hela, om man vrider och vänder är det tänkt att man hela tiden ska hitta nya och oväntade detaljer, säger han.
Kanske mest oväntat av alltihop är det som döljer sig bakom fiskfjällen i krubbans fot. Erik Olof Wiklund bestämde sig för att stoppa in lokala föremål i själva konstruktionen. Som en hemlig tidskapsel. Han samlade ihop aktuella frimärken, sedlar och mynt. Han letade fram pizzamenyer, delar av hembygdsdräkten, en informationsbroschyr om utbyggnaden av fibernätet och ett sånghäfte från bygdens återkommande evenemang Världens största surströmmningsskiva. Biodlare lämnade in pollen och ett lokalt bryggeri bidrog med en flaska. Han fick också brev från Alftaskolans högstadieelever där de vädrade sina tankar om framtiden. Sammanlagt blev det 260 föremål.
– Min mamma är känd i släkten för sina kanelbullar. Jag övertalade henne att baka tre bullar och sedan torka dem så att all fukt försvann. För säkerhets skull la jag bullarna
i en egen behållare också, så att de inte riskerar att sabba resten av föremålen. Och så fick jag förstås också receptet!
Erik Olof Wiklund har regelbundet besökt kyrkan under hela processen. Att färga fiskfjällsbenet var till exempel inte helt enkelt. Den blanka färgen upplevdes plastig på plats i kyrkorummet och fick ändras till en mattare kulör. Förutom inspirationen från Krakówkrubborna har han också låtit sig influeras av en vagga som täljdes kring år 1815 och som numera finns i byns hembygdsgård. Vaggan tillverkades till den gravida prästfrun parallellt med att snickarna uppförde den nuvarande predikstolen i kyrkan.
– För mig blev det en fin koppling mellan då och nu, säger han.
I dag står den färgglada krubban längst fram i Alfta kyrka, alldeles vid altarringen. Färgerna är hämtade från kyrkans interiör, bland annat från bänkar och fönster. Själv ser han krubban som ett slags blombukett, men andra har också beskrivit den som en tårta eftersom den är tydligt uppdelad i olika våningar. Oavsett vad, så sticker krubban ut i den annars vitmålade kyrkan och intresset har minst sagt varit stort.
– Krubban blev klar mitt under pandemin, när kyrkan i stort sett var stängd. Länge gick den bara att se i samband med dop eller begravning. Det har förmodligen ökat viljan från besökare att få se den på plats. Det blev nästan något lite mytiskt över den, säger han.
Bara en mässingsskylt avslöjar att konstruktionen innehåller en dold tidskapsel. Exakt när den ska öppnas finns det än så länge ingen plan för, men det lär dröja. Kapseln är medvetet så pass inbyggd att den blir svår att komma åt.