Möbelbonde

Frågorna snurrade i engelsmannen Gavin Munros huvud när han vandrade längs stränderna i norra Kalifornien i mitten av 00-talet. Men funderingarna hade egentligen börjat gro redan när han var en liten pojke, en dag när han sett ett bonsaiträd format till att likna en tron. Minnet följde Gavin under uppväxten och genom studier i konst och möbeldesign innan allt föll på plats under vandringarna längs Stilla havet.
– Jag gjorde möbler av drivved men tänkte att det borde finnas ett enklare sätt än att lägga allt det här arbetet på att sammanfoga dem, säger Gavin med ett skratt över telefon från hemmet i småstaden Wirksworth i norra England. Han gör en paus.
– Men jag hade fel.

I femton tålamodsprövande år har han nu försökt att odla färdiga möbler att skörda – och insett att det är allt annat än enkelt.

Genom historien finns det många exempel på människor som försökt styra trädens växtkraft både för att nyttja trädets förmåga att växa i olika former – och ta vara på den styrka som finns inbyggd i tjurved och krokvuxet trä. Att hållfasthet och styrka följer trädets ursprungliga form är också en välkänd sanning bland slöjdare.

I början av 1900-talet skapade John »Dammit« Krubsack The chair that grew, en stol som bestod av ett 30-tal stammar som ympats samman medan de växte. I nutid har den brittiska möbeldesignern Christopher Cattle gjort pallar i samma anda.

Gavin och hans fru Alice lät sig inspireras och planterade 2007 ett gäng pilträd. Några år senare skördade de en stolsprototyp som var både krokig och sned, men som ändå bekräftade att de var något på spåren.

Experimenten fortsatte på fältet utanför Wirksworth och genombrottet kom när de insåg att det var bättre att odla stolarna upp och ner än att satsa på att kultivera dem rättvända.
– Det blev för mycket konkurrens med fyra träd – eller stolsben – så nära varandra. När vi vände på konstruktionen räckte det med en grundstam, berättar Gavin.

Men trots det var det ingen quick fix.

Numera räknar Gavin och Alice med att stolarna ska växa i ungefär tio år. Första steget är att plantera ett träd som får spira ostört i ett par år. Sedan kapas det och från skotten som uppstår skapas stolen med hjälp av tvingande formar, beskärning och ympning. När trädet så småningom fått sin stolsform får det växa ytterligare några år för att stammen ska tjockna. Skörden sker vintertid, när det är så lite sav som möjligt i grenarna, och stolen får sedan torka långsamt och försiktigt under ett år innan Gavin finputsar träet med hyvel och slippapper. Ett sista närmande som kräver sina nerver.
– Det är definitivt det mest skrämmande momentet. Så mycket kan gå fel. Men när du väl sätter igång är det ett djupt tillfredställande arbete.

Numera har Gavin och Alice övergått till att odla fler träslag än pil. Dit hör bok, hassel och ask. Men efter 15 år har de ännu bara skördat tre fungerande stolar och en handfull som snarare är att betrakta som skulpturer.
– Men en av stolarna är faktiskt riktigt bekväm. Det är som att sitta omgiven av ett decennium, stolarnas motsvarighet till whiskey, utbrister Gavin engagerat. Idag odlar han också spiralformade lampskärmar.

Idag ser han på satsningen med andra ögon än när allt drog igång. Om målet från början var en nydanande och levande möbelfabrik är förhoppningen nu istället att skapa en spirande skogsdunge där fåglar och insekter trivs, och där det då och då går att skörda användbara konstverk. Gavin och Alice vill sprida sin kunskap för att inspirera andra att se naturen som en kraft att samarbeta med, snarare än att dominera.
– Den här tekniken har mycket större potential och skönhet i sig än vi först insåg. Och den är för vacker för att inte fortsätta, säger Gavin Munro.
– Det kändes som en koppling till naturen bortom allt vi någonsin drömt om när vi såg att fåglar byggde bon i stolarna.­