Vävstol x 3

Mattvirtuosen

Morteza Golestani berättar om hur han byggde en vävstol av spillvirke, och började knyta en persisk matta i svensk ull i väntan på besked om uppehållstillstånd .

Text Maria Diedrichs
Foto Katja Kristoferson
30 november 2016

»Jag var bara tio år när jag började väva mattor i Peshawar i Pakistan. Min familj flyttade dit från Afghanistan när talibanerna tog makten. Eftersom min pappa har en skottskada i benet och har svårt att utföra fysiskt arbete, var det viktigt att jag lärde mig ett yrke fast jag var barn. I två år gick jag i lära hos en mästare utan betalning. Först efter det fick jag lön och kunde äntligen hjälpa till att försörja min familj.

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Prenumerera! Då får du tillgång till alla våra artiklar på hemslojd.se. Väljer du pappersprenumeration ingår digital läsning!

Köp prenumeration här
Redan prenumerant?

Problem att logga in? Läs mer här.
Morteza Golestani har byggt sin vävstol av spillvirke och spännband. Solvstång och skälkäpp är gjorda av barkade slanor.

Mattförsäljarna kom till oss med beställningar och gav oss material och mönster att väva efter. När vi var klara inspekterade de mattan. Om den inte fick godkänt såldes den på bazaren till ett lägre pris, medan de fina såldes för mycket, mycket pengar.

Så småningom flyttade min familj till Teheran i Iran. Jag och mina småsystrar brukade sitta tillsammans vid vävstolen och knyta stora vackra mattor som köptes av rika människor. I Peshawar gjorde vi en del landskapsmotiv och kartor över olika afghanska provinser och byar. I Teheran var det bara klassiska blommönster som gällde. Det är det enda saudierna köper.

Det är svårt att överleva som mattvävare i Iran, speciellt för oss afghaner utan papper. Vi jobbar långa dagar för låga löner och har knappt några rättigheter. Därför lämnade jag min familj förra hösten och tog mig till Sverige. Jag hamnade här i Ragunda och lärde känna Sara Lindström som är volontär på ett av flyktingboendena i trakten. Jag fick plocka spillbitar av virke i hennes garage, och av dem har jag äntligen kunnat bygga mig en mattvävstol.

Vi jobbade hårt för att få till alla delar och till slut lyckades det. Jag är jättenöjd. Vävstolen består av två rejäla sidostycken av björk samt en övre och en undre bom. Högst upp har jag slagit spännband runt sidostyckena. Det gör den lite stabilare samtidigt som det ger mig en plats att hänga nystanen på. Tekniken kallas för rundväv – jag lindar varptråden varv på varv runtom de två bommarna, och när mattan är klar så klipper jag isär den.

Utöver det har jag en solvstång som hänger framför varpen och en skälkäpp. Båda är gjorda av raka barkade trädgrenar. När jag för ned käppen mot arbetet öppnas det naturliga skälet så jag kan skyttla in mitt inslag och när jag lyfter på solvstången med halvsolv höjs varannan varptråd så att jag får fram det andra, korsande skälet.

När jag väver använder jag en changak. Den har jag tillverkat av en vanlig matkniv som jag format om och slipat till. Med kroken plockar jag fram varptrådarna som inslaget ska läggas runt. Jag knyter varje knut runt två varptrådar och sedan använder jag den vassa delen av eggen för att kapa nockorna till rätt längd. Varpen är av bomull och jag skyttlar in två varv av samma tråd som inslag mellan varje knutrad också. Ett annat viktigt redskap är min shana, vävkammen som jag packar inslaget med. Den gjorde jag av en gammal bakplåt och maskeringstejp och den funkar helt perfekt. Dessutom har jag använt en gammal sågklinga, för att göra en potkash, en lång solvkrok.

Min familj i Iran blev glad när de hörde att jag börjat väva igen och skickade mig mönstret till mattan som de jobbar på just nu. De ska göra en 6 x 6 meter stor variant. Så stora mattor kan jag inte väva i den här vävstolen. Men genom att skära bort vissa delar har jag fått ett mönster i rätt storlek, så nu väver jag och min familj på samma mönster fast vi är så långt ifrån varandra.

Sara har köpt garn åt mig att väva av. Det är lite tjockare än det jag är van vid, men av fin kvalitet. Tyvärr är det väldigt dyrt med ullgarn i Sverige och det går åt många kilo till en matta. Knutarna är tätt, tätt packade.Jag tror inte ni kan ana hur fin mattan kommer bli när den är klar. När den är tvättad och putsad kommer mönstret fram mycket skarpare. Jag skulle gärna vilja lära mig att väva mer svenska mönster också. Kanske något med skogen, växterna och landskapet här?

Just nu plockar vi mycket bär i skogen på dagarna, så jag hinner bara väva ett par timmar på kvällen. Men i vinter kan jag väva minst tio timmar om dagen. Om man inte är van kan det göra ont i axlar och armar när man har suttit länge. Men jag är noga med att flytta ramen upp och ner och röra på mig för att inte bli stel.

Nu när jag börjat väva igen sover jag mycket bättre om nätterna. Innan var jag mer orolig. I framtiden önskar jag att få fortsätta utöva mitt yrke och jag hoppas att jag kan få lite framgång. Jag skulle gärna lära andra att väva också. Vi är många just nu som inte har någonting annat än tid och två tomma händer.«

30 november 2016

Hemslöjd åsikt

Gör det själv

För dig som älskar att sticka

Vill du få gratis nyheter och inspiration från Hemslöjd?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!