»Lera har haft väldigt låg status«

Sverige har aldrig varit något lerbyggarcentrum, men i England och Östtyskland finns hela byar byggda av lera.
– Man har byggt oerhört stora ståtliga hus med den här tekniken runtom i världen. Men i Europa hade lera låg status redan för två hundra år sedan. Man försökte dölja den genom att putsa så det såg ut som stenhus. Eller genom inramningar av tegel runt fönster och dörrar som man lämnade oputsade för att antyda ett tegelhus.

Med Johannes Riesterers ord »misslyckades industrialismen att ta med sig lera som byggmaterial«. Det är ett misstag som bara delvis korrigerats. I Sverige finns en livaktig rörelse av självbyggare, men byggbranschen har ännu inte tagit lera i bruk inom det konventionella byggandet.

Men Johannes Riesterer tror att framtiden är jordfärgad. Miljötänkande, i dubbel bemärkelse, talar för materialet.
– Intresset har ökat med medvetenheten om kopplingen mellan inomhusmiljö och hälsa. Fukt har en oerhört stor betydelse för inomhusklimatet och lera har en oslagbar förmåga att ta upp kondens. Nu forskar man om ifall lera kanske till och med har en luftrenande effekt, säger han.
– Sedan är förädlingsprocessen så elegant att man undrar om det verkligen får vara så enkelt. Även för industriellt behandlad lera ligger energiåtgången på kanske fem procent jämfört med tegelsten och betong.

Materialets låga status har varit en hämsko för teknikutvecklingen. Men moderna lerhus är lika väderresistenta som tegelbyggnader, menar Johannes Riesterer.
– Absolut. Kvinnorna i reportaget säger att de gör som de alltid har gjort. Ibland kan traditionen bli en broms istället för en sporre att förbättra något, säger han.
– Vatten är lerans vän och fiende. Regnskyddet behöver lösas och markfukten kontrolleras. Sedan skulle jag vilja se om det gick att hitta nya lerblandningar lokalt. Organiska material som halm och gödsel ger en fantastisk motståndskraft mot regn.

Det finns ytterligare en likhet mellan dagens lerhusbyggande i Bangladesh och gårdagens i Sverige. Även här var det männen som bröt leran och kvinnorna som uppförde husen.
– Linné har skrivit om det, säger Johannes Riesterer. Ibland frågar folk skämtsamt om jag trivs med att utföra kvinnogöra. Jag brukar säga att jag trivs väldigt bra med det, det är moderna tider nu.