Laga efter läge

Skulle man rita upp en skala mellan att laga av nöd för att man inte har råd att köpa nytt, och att laga som konstnärligt uttryck skulle Cinnika Steensland placera in sig själv i båda ändarna. Just nu pluggar hon på folkhögskola och får studiemedel, medan hennes partner har föräldrapenning. De har det »inte så jättefett«. Men laga kläder skulle hon göra oavsett.
–  Det är kul att man kan laga på så många olika sätt. Du kan sticka, virka, sy, nåltova…  Eftersom projekten är små passar det perfekt att prova nya tekniker.

Som exempel tar hon fram ett par svarta jeans lappade med ett vävt möbeltyg med mopsar på. Bredvid dem lägger hon en ljusgrön t-shirt i bomullstrikå. När hon köpte den på Myrorna hade den en pytteliten fläck som inte gick bort.
– Så jag tänkte, vafan, jag gör något stort av det!

Idag har tröjan en venussymbol över hela bröstet, sydd med dubbel läggsöm.
– Samma stygn som på Bayeux-tapeten! De passar väldigt bra till lagningar eftersom man täcker stora ytor ganska snabbt, säger hon.

Trots alla larmrapporter om klädindustrins baksidor tycks vi shoppa som aldrig förr. Enligt FN fördubblades världens klädproduktion mellan år 2000 och 2014. Överproduktionen av kläder för med sig usla arbetsvillkor på bomullsfält och i fabriker, enorma utsläpp av kemikalier, och en industri som slukar vatten och energi och orsakar runt åtta procent av världens klimatutsläpp. Och så avfallet. Varje sekund skickas motsvarande en lastbil full med kläder till soptippen eller förbränningsugnen, någonstans i världen.

Sverige är inget undantag. Trots flera insatser för att underlätta insamling av textilier slänger vi fortfarande runt 7,5 kilo per person och år i soptunnan. Närmare tre kilo skänks till välgörenhetsorganisationer. Det handlar om kläder till ett värde av hundratals miljoner kronor.

Organisationerna sorterar ut det som går att sälja i Sverige och resten, ungefär 70 procent, exporteras. Mycket passerar Baltikum och Östeuropa där nästa sortering görs, innan resterna skeppas vidare igen. Enligt en rapport från Nordiska ministerrådet är Pakistan det största mottagarlandet för avlagda kläder från Skandinavien, inräknat indirekt import. Men inte heller här stannar de. Även Pakistan exporterar tonvis med plagg. Ett av de största mottagarländerna är Chile.

Förra året kablades bilder från Atacamaöknen i just Chile ut över världen. För mellan sanddyner och saltsjöar på en av världens torraste platser har en ny typ av berg tornat upp sig. Här dumpas varje år mellan 30 och 40 ton kläder illegalt. Platsen har fått öknamnet snabbmodets kyrkogård. Högarna är så stora att de syns på satellitbilder.

Det kan alltså hända att ett plagg som du köper i affären i Sverige, och skänker vidare till välgörenhet, kan ta omvägen via till exempel Lettland och Pakistan för att slutligen hamna i Atacamaöknen, där det kan bli liggande i århundraden framöver.

Ändå är välgörenhetsorganisationernas klädinsamlingar det bästa sättet att göra sig av med avlagda plagg. För pengarna de tjänar kan organisationerna finansiera sin välgörande verksamhet, och varje plagg som hamnar rätt och fortsätter att användas är en stor vinst jämfört med att det bränns upp. Det stora problemet finns istället i andra änden av kedjan – i konsumtionen.

I en undersökning gjord av Naturvårdsverket häromåret svarade nästan 8 av 10 att de kunde tänka sig att köpa färre textilier för miljöns skull. Samtidigt visar siffror från samma myndighet att medel-svenskens textilkonsumtion ökade till rekordhöga 14,8 kg 2021. Vi köper alltså mer textilier än någonsin – trots att vi vet hur det påverkar miljön.

Magdalena Petersson McIntyre är docent i etnologi och forskare på Centrum för konsumtionsvetenskap vid Göteborgs universitet. För ett par år sedan bad hon 100 personer föra dagbok över sina kläd- och skoinköp. Studien visade att många ville konsumera hållbart. Men de fortsatte att shoppa. I dagböckerna beskrev de den skuld och skam som klädköpen orsakade.
–  Kläder är intimt sammankopplade med mänskliga känslor. De ligger nära uppfattningar om det egna jaget, säger hon, och påpekar att det finns starka normer för hur vi ska vara klädda i olika situationer.
– Många upplever att de blir bedömda utifrån sitt yttre. Därför kan drivkrafterna vara motstridiga. Man har en önskan om att leva hållbart men man vill också till exempel bli respekterad på jobbet.

Att handla second hand och hyra kläder lyfts allt oftare fram som möjliga sätt att kunna förnya sin garderob utan stor miljöpåverkan. Men förra året jämförde forskare vid finska LUT-universitetet hur olika sätt att konsumera jeans påverkade plaggets klimatavtryck. Studien visade att ett par jeans som köps, används hyfsat länge och sedan slängs i soptunnan faktiskt kan orsaka mindre koldioxidutsläpp än ett par jeans som hyrs ut. Magdalena Petersson McIntyre är inte förvånad över resultaten. Det finns ett inbyggt problem i hyrmodellen, menar hon.
– Hyrkläder gör det möjligt att konsumera mer. De gör det till något normalt att använda ett plagg en gång och sedan göra sig av med det. På så vis föder det en logik som får konsumtionshjulet att snurra snabbare.

Dessutom bygger affärsidén på att kläderna ska vara fräscha och i gott skick. Få av oss vill betala för att prenumerera på noppiga tröjor och trådslitna jeans. Detsamma kan i någon mån gälla för second hand-kläder. Ett favoritplagg som man själv slitit på är lättare att stå ut med än ett som bär någon annans fläckar.

Ändå har second handshoppingen ökat stort de senaste åren, bland annat genom sajter som Sellpy. Enligt deras egna siffror har 10 miljoner varor fått en andra chans genom dem sedan företaget startade. Det ska ha sparat 34 770 miljoner liter vatten och 91 435 ton koldioxid. Men beräkningen bygger på de resurser som skulle gå åt till att producera ett helt nytt plagg. Ungefär en tiondel av plaggen på Sellpy bedöms av dem själva vara
i »nyskick«. Somliga har rentav prislappen kvar. I det fall ett oanvänt plagg säljs igen blir miljövinsten lika med noll.

Cinnika Steensland tar upp sin kofta och börjar brodera kaststygn i en cirkelform. Hon vill ändå se ljust på utvecklingen. Att köpa ett nästan nytt plagg second hand kan ses som ett första steg mot en förändring, menar hon.
– Jag vill tro att man kan göra skillnad som individ. Men jag tror också att vi behöver lägga ansvaret högre upp – hos politiker och företag. Vi måste trycka på uppåt, samtidigt som vi peppar varandra att fortsätta ändra våra beteenden.

För Cinnikas del är det länge sedan hon köpte något nytt. Hon försöker hålla sig till second hand. Och ju mer hon lagar desto mer känner hon att behovet av att köpa kläder minskar. Hon skapar andra, mer långsiktiga relationer till plaggen i sin garderob nu. Och just detta är nyckeln till en hållbar om- ställning av vår klädkonsumtion, menar forskaren Magdalena Petersson McIntyre.

Det bästa plagget, ur miljösynpunkt, är alltid det som redan hänger i din garderob. Det betyder att vi måste lära oss att uppskatta och ta vara på de plagg vi redan har, istället för att dras med i tillfälliga trender. Knäckfrågan blir hur vi tar oss dit.

Cinnika Steensland pekar på ett par avklippta jeans med ett fyrverkeri av färgsprakande lagningar i grenen.
– Det blir ju konst till slut, konstaterar hon enkelt.
– Ser man dem nu ser det ganska imponerade ut. Men det har vuxit fram efter hand. Man måste ha lite tålamod och lita på processen.

Shortsen var en gång ett par favoritjeans. När grenen fick ett hål kändes det självklart att laga dem.
– Jag tycker ofta det är ganska knepigt att hitta kläder som jag trivs med. När jag väl hittat ett par byxor som jag tycker om vill jag gärna hålla fast vid dem så länge som möjligt.

Nu har resåren i stretchtyget börjat ge med sig. När benen blev för sladdriga klippte hon av dem. Vid det här laget har hon lagt så mycket tid på jeansen att det är svårt att skiljas från dem, trots att tyget ger upp allt mer.

Så blir det när man lagar, säger hon. Varje stygn gör henne mer fäst vid plagget. Och när hon väl köper något nytt tänker hon till ordentligt.
– Jag värderar kläder på ett helt annat sätt. Att köpa en t-shirt i syntetmaterial för 49 kronor lockar inte längre. Det blir så himla påtagligt att kvaliteten inte är bra och att ett sånt plagg knappt är värt att laga. Jag köper hellre en tröja i lin som jag vet kommer åldras snyggt och som är tacksam att laga när den väl går sönder.

På så vis har lagandet blivit en skola i materialkunskap och kvalitet. Och det har också hjälpt henne att göra den omställning i förhållande till sin garderob som forskningen visar att vi alla borde göra.
– Man blir lite kär i kläderna man lagar. Det är väldigt häftigt! Jag önskar att fler skulle våga prova. Om plagget redan är slitet och trasigt – vad har man då att förlora? Kanske lite materialkostnader och möjligen lite tid. Fast om man har roligt medan man gör det är ju tiden inte förlorad.­