Kurbits för festernas fest

Att hantera blommor har släktskap med andra hantverk och slöjd. Fläta och binda, brodera, väva, knyppla, sticka, att sammanfoga av det som finns omkring oss. Gunnar Kaj gör alltifrån enkla arrangemang för stunden till överdådiga kompositioner av tiotusentals praktfulla blommor. Här ett utdrag ur hans nya bok Låt det blomma!

Text Gunnar Kaj
Foto Charlotte Gawell
3 oktober 2012

Äntligen kurbitskrus och krusiduller! Bland idéer för nobelfestblommor hade jag länge gått och grunnat över favoritmotivet kurbitsar. Hur skulle man kunna översätta dalmålarnas friska och färgrika fantasiblommor till verkliga blomsterarrangemang? Svårt att göra och tills nu inget som hade passat i något sammanhang. Men detta år stämde plötsligt allt!

Hej!

Din gratisprenumeration har löpt ut.
För att fortsätta läsa behöver du vara betalande prenumerant.
Har du redan en prenumeration på Hemslöjd?
Logga in eller skapa ditt digitala konto nedan.
Logga in
Eller köp en prenumeration nedan:
Köp prenumeration

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Endast betalande prenumeranter kan läsa allt på Hemslöjd.se
Läs mer om hur detta fungerar här.
Logga in, skapa konto eller köp din prenumeration nedan...
Logga in



Köp prenumeration
Anemonerna i sina provrör ser ut att växa upp ur bordet. Nobelfesten 2010.

Romeo och Juliakören under Benoit Malmberg ville göra en hyllningskväll med musik och texter av Carl Jonas Love Almqvist. Hans levnad sammanfaller i tiden med blomstringsperioden för svenskt allmogemåleri. I sina kostymskisser blommade Camilla Thulin ut i färgglada och festliga associationer till folkdräkter. Kvinnorna bar randiga kjolar och korta jackor med blomsterbroderier. Karlarna såg ut som mellanting mellan Almqvist själv och gubbarna på dalmålningar, med långrockar och extra höga hattar. Under rockarna blommiga västar. Dags alltså att äntligen plocka fram de gamla kurbitsskisserna och göra verklighet av dem!

Det är svårt att översätta måleri till tredimensionella blomsterbilder.

Vi provade under allt större tidspress olika varianter. Liljor, alströmeria, lejongap och nerine skapade färgstråk som sköt upp ur en bas av blå eller röd hortensia. Rosor och nejlikor tillförde färgvariationer. Bladgrönt som grevillea, ruscus, cocculus och läderblad hjälpte till att förstärka de uppåtsträvande linjerna. Som ofta i folkkonst gällde klara färger i glada krockar. Här av blommor i gult, rött, rosa, orange och blått, med alla färger i minst ett par nyanser för att ge nödvändigt liv och djup. Långa hängande girlander omvirade med färgglada band kopplade ytterligare till traditionell dekoration. Till och med jättelika krusiga pappersblommor fick vara med och förstärka sambandet med gamla tiders folkliga utsmyckning.

För att måla kurbitsar på honnörsbordet måste jag tänka både mycket lågt och mycket högt. På duken låg kurbitsarnas beståndsdelar av tätt sammansatta blommor i specialgjorda, låga metallformar. En cirkelrund mittblomma, fyra blad som strålade ut från centrum, två mindre runda blommor och sedan blad och gräs som förstärkte strålrörelsen från mitten. Mönstret låg mycket nära bordsytan för att bli tydligt. I kontrast till det superhöga, stående kurbitsar.

Kurbitsdekorationerna på Nobelfestens honnörsbord 2011.

Snickaren Gunnar Svensson och hans son Mattias hade slagit sina kloka huvuden ihop och svetsat trevåningsställningar ur vilka höga kurbitsar kunde skjuta upp i flera etage. Alla kandelabrar fick vila detta år för att blomsterspirorna skulle kunna dominera.

En idé dyker upp i huvudet, en vision som vill bli till verklighet. Att få en idé är ingen konst. Jag föreställer mig ett stort moln fullt av idéer. Det gäller att öppna sig för, göra sig mottaglig för idéerna som vill regna ner i en. Eller varför inte en flod av idéer som man kan stiga ner i. Att de ska kommas på eller födas fram låser och hämmar tankarna.

Att förverkliga idéerna är svårare, verkligheten står beredd med mycket motstånd, svåra frågor om tekniska lösningar, tidsbrist, ekonomiska begränsningar och annat.
Samtidigt är den stora skillnaden den mellan att göra och att inte göra. Inspiration är bra, men transpiration ska också till. Att snacka om stora visioner är lätt, att göra det oglamorösa arbetet i alla sina delar är väldigt mycket jobbigare.

Så det är bara att fortsätta. Låta en liten gnista av inspiration tändas av ett synintryck, av längtan efter vår eller av en spirande knopp. Låta tankarna gro, fantisera, skissa och bygga vidare även om idén ibland verkar galen och ogenomförlig.

Den här gången var det en gammal önskan som kunde plockas fram och dammas av. Att det måste vara möjligt att göra levande kurbitsar fast jag inte visste hur! Med många experiment och ett antal misslyckanden kom vi denna gång så här långt. Nästa gång kanske längre.

3 oktober 2012

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy