Knivens år

Allra först måste man dock ha koll på säkerhetstänkandet: Att sitta ner när man täljer och att inte gå omkring med kniven oskyddad. Den ska vara i sitt fodral. Man ska också lägga ifrån sig kniven när man inte täljer.

Och viktigast av allt, att alltid, alltid ha den hand som håller i träbiten, eller ämnet, bakom kniven. Man täljer bort från den handen. Inte minsta fingertopp får sticka ut framför knivbladet. Dessutom ska man veta var förbandslådan står.

Fyra tips på täljgrepp för dig som vill utvecklas

1. Mitt första täljgrepp är en utveckling av grillpinnetäljandet. Den hand som håller materialet kan vara lite mer aktiv genom att man frigör tummen. Låt den trycka på bak på kniven. Antingen på skaftet eller på ryggen av bladet. Det kräver lite övning eftersom höger- och vänsterhanden ska samarbeta men man uppnår flera fördelar. Dels kommer handen som håller i träbiten automatiskt att vara bakom den skärande kniven. Dels uppnår man en hyfsat bra styrka eftersom båda händerna hjälps åt att föra kniven framåt. En tredje fördel är att noggrannheten ökar i förhållande till grillpinnetäljandet, som oftast bara handlar om full fart framåt. I det här täljgreppet kan tummen som trycker på inte förflytta kniven någon längre sträcka och det är lätt att stanna. Det är ett utmärkt grepp för detaljer. Men kniven ska inte bara gå rakt fram. Den ska glida lite svagt i sidled så att den skär bättre.

2. Nästa grepp kräver lite mer koncentration: Att tälja mot sig. Det är inte bara tillåtet utan till och med nödvändigt ibland. Fortfarande gäller regeln att handen som håller i träbiten ska vara bakom kniven. Ämnets ena ände trycker jag mot bröstbenet och handen håller i andra änden. Det behöver inte vara något kraftgrepp, ett par fingrar brukar räcka. Om du håller armbågarna tätt mot kroppssidorna så blir det mindre vingligt. Knivspetsen ska vara riktad från dig så att det första som möter bröstet är armen och handloven på knivhanden. Här använder du armens dragande muskler, som är mycket starkare än de som skjuter på. Märk att greppet om kniven ser lite annorlunda ut. Tummen ligger ovanpå skaftet för att inte vara i vägen. När jag sluttäljer ett föremål och behöver tälja bort långa, tunna spån så använder jag detta grepp. Det är ett täljgrepp för precision.

3. Det här greppet är bra att använda i änden av träbiten när man täljer tvärs över fibrerna. Ibland kallas det att tälja mot tummen, men i verkligheten täljer man mot tumvecket. Se också till att hela tummen håller sig under kanten på ämnet, för när kniven släpper från veden ska tummen vara skyddad. Knivbladet vinklas en aning bakåt, från dig. Samtidigt glider det en aning i sidled, från skaft till spets, genom veden.

4. Slutligen ett riktigt kraftgrepp. Jag brukar använda det när jag vill tälja bort mycket material, men samtidigt se till att knivhanden inte far iväg okontrollerat. Här är det inte musklerna i armarna som gör jobbet utan hela skulderpartiet. Kniven ligger i kors över träbiten. Armarna hålls mot sidorna av kroppen och händerna trycks mot bröstkorgen. Händerna är dessutom vridna uppåt och täljandet sker när du för armar, axlar och skuldror bakåt. Detta medför att det är lätt att bromsa kniven när den släpper från veden. Att kunna stanna är nämligen lika viktigt som att ha kraft att skjuta kniven framåt när man täljer.

Lycka till!

Här hittar du fler gör det själv-projekt!