Mitt verktyg

Kniven

En bra kniv är fulländning, en dålig kniv är värdelös.

Text Maria Diedrichs
Foto Carl Anders Skoglund
27 mars 2013

När jag var åtta–nio år fick jag välja en kniv ur Hobbex-katalogen. Jag valde en stor fällkniv. Absolut ingen bra täljkniv men jag tyckte den var häftig. Jag brukade ha med mig den när jag var ute i skogen och lekte. Täljde pilbågar och spjut. En gång råkade jag fälla ihop den – pang! – rätt över fingrarna. Jag sprang hela vägen hem storgrinande. Det är den första kniven jag minns. Helt fel var den! Farsan borde sagt åt mig att välja en annan.

Vill du läsa hela artikeln?

Just nu får du tillgång till hela vår nya sajt helt gratis. Allt vi behöver är din e-postadress.


Niklas Karlsson i öppningen till sin verkstad.

Det är svårt att säga vad som gör en bra kniv. Kniven är ett verktyg som man verkligen kan fullända i varje detalj. En riktigt bra kniv känner man direkt när man håller i. Bladet är viktigt. Att det är bra stål, bra bett, lätt att slipa. Samtidigt är det ett ergonomiskt verktyg. Ligger den inte bra i handen är den värdelös. Skaftet är det som gör kniven.
Man använder gärna rotmaterial i knivskaft. Det är fint. Mycket mönster och ådringar. För några år sen släpade jag hem en väldigt stor rotknöl från al. Jag har gjort många knivskaft av den. Det var faktiskt så jag började med slöjd. Att göra knivar.

En rejäl alrot räcker till många knivskaft.

När jag var i 20-årsåldern ville jag bli sadelmakare och hålla på med skinn. Knivslidor är ett väldigt speciellt skinnhantverk så det ville jag testa. Följaktligen måste jag göra en kniv. Jag fick tag på någon bra knivbok och läste mig till hur man gjorde.

Först gjorde jag en enkel kniv med ett enkelt träskaft. Det var så jäkla kul! Sedan gjorde jag en som hade lite horn i skaftet och någon snygg träbit. Det var väl inte så avancerat men den vart hyfsat bra. Det fanns en läderaffär i Uppsala som sålde lite handgjorda knivar. Jag gick dit bara för att visa upp den. Det var en gubbe från Norrland som jobbade där. Han vart eld och lågor! »Det här är en tusenkronorskniv« sa han. Då vart jag skitglad.

Jag har en favoritkniv som jag brukar ha med mig ut. En som jag har gjort själv. Den har silverholkar och grejer. En riktig skrytkniv. För ett tag sedan bröt jag av bladet på den. Jag skulle spänta upp en tjärstubbe och göra en brasa. Men jag hade glömt yxan hemma, så jag tog kniven och bände med. Den här kniven är gjord på det gammaldags sättet, utan lim. Hade den varit limmad hade jag fått kasta bort hela skaftet men nu var det bara att skruva upp den och sätta i ett nytt blad.

Det fina med den kniven är just det att jag har gjort den själv. Den passar min hand. Ofta säljer jag bort det finaste jag gör och behåller själv det som blivit lite misslyckat. Det är som med skomakarens barn. Men just den här behöll jag, fastän det är en riktig finkniv. Det känns lyxigt.

Favoritkniven. Bladet är viktigt men det är skaftet som gör kniven, säger Niklas Karlsson.

Följ Niklas Karlssons blogg på Hemslojd.se/blogg.

27 mars 2013

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy