Kiwa Saito – Här är hon

Hon började under kandidatutbildningen i textil på Steneby i Dalsland. Uppgiften var att uttrycka sin yrkesidentitet. Men hur? Kiwa Saito tog fasta på det hon tyckte om att göra och gärna ville arbeta med framöver: Att brodera. För att få bättre syn på sig själv började hon göra dagboksanteckningar. Och med tiden blev det tydligt att dagboken gav en rätt bra bild både av henne och relationen till yrket.

Sen dess har hon fortsatt.
– Det är som att äta eller borsta tänderna. Jag måste brodera lite varje dag, även om det ibland känns tungt. Jag kan inte somna annars, säger hon.

Förhoppningen är att framöver få ställa ut broderiet runt om i landet, hon har redan visat det i Malmö, och att med tiden kunna leva som textilkonstnär. Idag försörjer hon sig på annat, men bär så gott som alltid med sig tvåmeterslängder av linne. När de fyllts med spretiga svarta bokstäver syr hon ihop dem med tidigare dagars och månaders våder. Och hon broderar på fik, på tåg, i sängen. Minst två rader per dag, ofta mer. Det blir som en meditation, säger hon.
– Med nål och tråd går skrivandet långsamt. Det gör känslan i mitt huvud starkare än om jag använt en penna. Jag känner det jag skriver.

Ett år har visat sig kräva tjugoåtta meter.

Dagarna går. Dagboken växer.