Stickning och musik

Paul McCartneys tröja

Foto Ylva Sundgren
23 augusti 2021

»Det finns en rullbandsinspelning från 1967 när jag var ett och ett halvt år och precis hade lärt mig att prata. Mamma ber mig räkna upp medlemmarna i Beatles och jag upprepar ›Paul Mackmack, Paul Mackmack‹. Så har det fortsatt. Än idag är jag lika nördigt intresserad av honom och Beatles som av stickning.

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Prenumerera! Då får du tillgång till alla våra artiklar på hemslojd.se. Väljer du pappersprenumeration ingår digital läsning!

Köp prenumeration här
Redan prenumerant?

Problem att logga in? Läs mer här.
Johanne Ländin i sin Paul McCartney tröja.
Johanne Ländin, Paul McCartneyfan och stickare. Fair Isle-tröjans utgångspunkt är en tröja som den före detta Beatlesmedlemmen bar mycket på 1960- och 1970-talet.

Sedan många år har jag ett foto på Paul som vilobild i mobilen. Han är glad och uppflugen på ett stängsel i Skottland tillsammans med barn och en hund och han är klädd i en Fair Isle-tröja. Viljan att sticka den växte fram över tid.

Om jag får tjejgissa, så är tröjan köpt på Shetland när Paul och Linda åkte dit på bröllopsresa 1969. Shetlandströjor var rätt inne vid den tiden, också Twiggy hade en vet jag. Men Paul McCartney har ofta visat sig i stickat och virkat. Han har allt den mannen!

I filmen The Magical Mystery Tour från 1967 bär han både en väst av virkade mormorsrutor och en stickad Fair Isle-slipover i galna färger. Dessutom sjunger han om stickning. Ta låten When I’m sixty four till exempel, med ›You can knit a sweater by the fireside…‹ Det finns en hel del att gräva i här.

Jag började med Fair Isle-tröjan efter en resa till Shetland 2019, där jag köpt material till provlappar. Originaltröjans garn kom visserligen – sannolikt – från Hunters of Brora, ett spinneri på skotska fastlandet dit många Shetlandsbor skickade sin ull på den tiden, men det lades ner 2003. Vill man jobba med äkta Shetlandsgarn idag, finns det två spinnerier att välja mellan. Jag valde garnet Shetland Spindrift från Jamieson’s. Det finns i 230 olika nyanser och jag fick hjälp av den skickliga lokala stickerskan Wilma Malcolmson att avkoda färgerna i tröjan och matcha dem mot härvor. Sammanlagt blev det tio olikfärgade garner. Jag hittade alla nyanser utom rätt ton av orange, skulle det visa sig senare.

Färgkombinationerna i den här tröjan är verkligen speciella. Men det är de ofta i Fair Isle-tröjor. Det är också där som magin uppstår. Stickningen är mest en teknisk fråga, man får öva sig på att sticka med flera färger tills man fixar det. Men att få färgerna att harmoniera och samtidigt uppnå så starka kontraster att mönstren syns, det är inte lätt. Man måste nästan vara konstnär för att få till det. Stickerskan Wilma Malcolmson brukar säga att färgblandningen ska vara harmonisk men också måste innehålla ›a bit of sparkle‹ för att inte bli tråkig. I Pauls tröja finns just det där som skaver och sprakar på ett bra vis, när ett melerat mossgrönbrunt garn möter klarblått, ljusblått och orange. De är en otippad färgkombination.

Paul McCartney har ofta visat sig i stickat och virkat. Han har allt den mannen! I filmen The Magical Mystery Tour från 1967 bär han både en väst av virkade mormorsrutor och en stickad Fair Isle-slipover i galna färger.

Jag älskar Skottland och har ofta varit där. Men det var just resan till Shetland 2019 som blev avgörande för tröjan. På fastlandet på väg hem hamnade vi på en utställning med Linda McCartneys fotografier. Där hängde en jättestor uppförstoring av min gamla mobilbild! Jag fotade av den i smyg och började utifrån den rita diagram av tröjans mönster.

Bårdernas uppbyggnad är rätt klassiska, med en blandning av breda, traditionella OXO-mönster och peerie borders, som är smala. Eftersom det inte finns så många foton på Paul i tröjan, kanske tre, fyra stycken, har jag inte kunnat se den ur alla vinklar. Men – breaking news! – häromdagen hittade jag en ny bild, en svartvit. Det var stort att äntligen kunna se en axel ovanifrån.

Det syns på bilderna att Paul McCartney använt tröjan mycket. Den vita resåren har blivit grå och tröjan har fått en massa färgfläckar. Han blev ju deprimerad efter att Beatles upplöstes, drack för mycket och mådde inte bra. Under den tiden jobbade han mycket med händerna, och lade bland annat om taket på sin gård på skotska Mull of Kintyre. Då använde han nog tröjan en hel del. Men den verkar också ha varit viktig för andra familjemedlemmar. Jag tänker till exempel på att Stella McCartney, Pauls dotter som ju är modedesigner, gjorde en kopia av den till en kollektion 2018.

Stickningen har inte gått på räls. Jag har fått repa upp och sticka om en tredjedel av tröjans överdel eftersom axlarna inte blev bra. Då passade jag på att göra dem smalare. Dessutom blev den orangea färgen för ljus, så jag fick repa upp och beställa nytt garn, en orange från Jamieson and Smith den här gången, Shetlands andra spinneri.

Efter ett tag gav jag upp idén om att göra en exakt kopia. Min masktäthet är tätare än i originalplagget. Dessutom gjorde jag ärmkullar istället för nedhasade axlar och en rund halsringning istället för V-ringad. Jag får helt enkelt se tröjan som en jättestor provlapp om jag så småningom vill sticka en verklig kopia.

Vem som stickat originaltröjan och valt färgerna vet jag inte än. Jag har försökt att ta reda på det, men inte lyckats. Den verkar vara handstickad av en riktigt skicklig stickerska. Men det har hänt mig förut att namnet på en upphovsperson trillat in i efterhand, så jag misströstar inte än. Och om någon skulle höra av sig och hävda sin upphovsrätt, skulle jag så klart genast ta bort de diagram som jag lagt upp för gratis nedladdning på stickningssajten Ravelry. Men mönstren i sig, måste betraktas som traditionella.

Ju mer jag hållit på, desto mer fascinerad är jag av hur bårderna har stickats. Jag har suttit med räknedosan dagar i sträck och ritat diagram i datorn för att lista ut hur allt hänger ihop. Otroligt mycket matte! Ta tröjans OXO-mönstrade bårder till exempel, sådana som är Fair Isle-tröjors signum. Hälften av dem har en rapport som är sexton maskor medan den andra halvan istället har tjugo. Det är problematiskt, för då går alla bårder bara jämnt upp vid ett visst maskantal. Med 320 maskor runt hela tröjan ger det tjugo rapporter av bården med sexton maskor och sexton rapporter av bården med tjugo maskor… Det betyder också att jag måste öka eller minska antalet maskor för att få de mindre bårderna att gå jämnt upp varvet runt. Klart komplicerat.

I helgen blev tröjan äntligen klar. Det tog lite tid, jag har jobbat för mycket på sistone. Och det här är ju inte en stickning som man tar med sig bort eller håller på med på bussen, man måste koncentrera sig, byta färg ofta, kolla diagram. Det var bra att ni hörde av er, för då tvingades jag att ta tag i det sista. Jag blev klar tio över tolv natten innan er fotograf skulle komma. Jag hällde upp engelskt te i muggen med Paul McCartneymotiv, spelade hans låt Mull of Kintyre och stickade äntligen färdigt. Nu funderar jag på om jag borde sticka en till. I så fall måste jag sätta i gång omedelbart. Paul McCartney fyller 80 år den 18 juni 2022. Tänk om jag skulle sticka honom en present.«

Johanne Ländin i sin Paul McCartney tröja.

Johanne Ländin gör tillsammans med Helene Wallin podden Nördic Knitting. Det 114:e avsnittet handlar just om Paul McCartneytröjan. Tröjans mönsterdiagram finns att ladda ned här.

Hemslöjd åsikt

Gör det själv

Lappa och laga med Hemslöjd